charmkvark

Jag anlände till Oscar vid lunchtid igår. Vi käkade lite, bakade bröd och började sedan med det kreativa skapandet!

Under eftermiddagen kvällen kom Mikaela och Leon också. Vi åt tacos och päron med after eight och skapade, skapade, skapade!

Jag och Mikaela sydde varsin struthätta, Leon byggde på en ringbrynja och Oscar försökte göra mönster. Med jämna mellanrum buffade han på mig för att han vill ha min hjälp med byggandet av en ärm till en kjortel eller mönstret med en väst. Han bad mig till och med att klippa till västen då han själv inte vågade. Sammet kan göra vem som helst kallsvettig!

Vi pratade inte så jättemycket utan pysslade med vårt medan vi nynnade med i medeltidsmusiken som spelades på Mikaelas dator.

Oscar och Mikaela har världens minsta tv. Jag tyckte den var söt. Tydligen så ser de på tv, men sitter alltid och handsyr på medeltidskläder samtidigt, så det tyckte att de klarade sig rätt bra.

Jag kunde verkligen se det framför mig... och det verkade så himla mysigt!

Klockan var nästan tre när jag väl kom hem inatt. Jag och Leon var sämst på att åka kollektivt igår. Ha, ha! Vi kom nog hem en halvtimme senare än vad som egentligen hade varit nödvändigt. Men det gjorde inget. Har man trevligt sällskap så spelar tiden inte så stor roll.

Man kan inte vara nere då solen är uppe. Blå himmel gör mig fnissig.
Vaknade vid åtta och lyckades i all hast lägga mina pyjamasbyxor i 
toalettstolen. 
Det där med morgrontröghet är livsfarligt!  
Hade jag varit granatkastare hade jag kunnat dö!

Tur att jag bara är jag. Ska sy med Leon och Oscar ikväll. 
Medeltidskläder for the win!
Finns det något mysigare än massa meter ylle?!

Och så lyssnar jag på Nanne. Alltid härligt då man är på gott humör!
Enjoy!

Välkommen på tåget ut i livet
Här finns plats för alla, så häng med
Packa väskan, släpp din rädsla
Ta med din kaxighet
Resan går mot regnbågen i högsta hastighet 

Jag sträcker mig mot himlen
Kan nå hur högt jag vill
Jag sträcker mig mot himlen
Och kanske lite till
Vill ta vara på varje stund jag kan
Jag reser med livet i min famn
Jag sträcker mig mot himlen
Jag sträcker mig hur högt jag vill 

Några säger; "Rätta dig i ledet"
Andra säger hur man borde va
Går nåt fel så kraxar många; "ja, vad var det jag sa!"
Struntar i moralkakorna
Fingret är mitt svar!!!

Jag sträcker mig mot himlen
Kan nå hur högt jag vill
Jag sträcker mig mot himlen
Och kanske lite till
Vill ta vara på varje stund jag kan
Jag reser med livet i min famn
Jag sträcker mig mot himlen
Jag sträcker mig hur högt jag vill 

/Nanne Grönvall

- Är du fortfarande arg?
- Mm.
- Jag trodde inte du kunde bli arg.

Ha, ha! Funny!

Jag var på Avatar för andra gången nu ikväll. Den var nog faan bättre idag. Tyckte 3D störde lite förra gången.
Det var nog rätt film också; för att få ner mig i varv.

Det är skönt att veta att man har vänner som stöttar mig till fullo. Den allmänna reaktionen har varit stumhet. Men som Svenne sa:
- Detta var nog det bästa som skulle kunna hända; nu kan du verkligen lägga honom bakom dig.

Att igårkväll få bli omhändertagen av Kajsa och Erik med kakor, te och kramar har nog hjälpt en del också. Och att Erik sedan har en utläggning om Magnus mognad (med tanke på att Erik är tre år yngre än honom) var skönt. Först trodde jag på riktigt att jag hade gått och blivit dum i huvudet. Skönt att få höra att det inte var så av någon annan (som dessutom är kille och som fattar att tjejer och killar fungerar väldigt olika, rent biologiskt).

Dags att sova. Har några timmar att ta igen från inatt.

Höres!

Jag måste tydligen uppdatera mina vetskaper om min verklighet. Tyvärr blev jag inte medveten om det förrän idag. Så dagens lektion från Magnus:

Minns ni då jag och Magnus precis gjort slut och jag skrev ett inlägg om att det var det finaste breaket jag någonsin haft? Att det var så skönt eftersom vi var så överens om att det inte funkade, men att vi ville ha en vänskapsrealtion?

Lögn. Big time!

Tydligen var det Magnus som dumpade mig. Japp, ni hörde rätt. Att jag sedan sa att han hade helt rätt i att det inte funkade och var helt med på noterna spelade tydligen ingen roll. Det var han som yttrade orden först just då; vid det specefika tillfället. Att jag tog upp ämnet några dagar tidigare och tvingade honom till Götet för att diskutera vårt förhållande var tydligen inte heller relevant. Han sa orden först; alltså blev jag dumpad.

Chock. Okej?

Och anledningen till varför detta är viktigt är för att jag tydligen behöver fundera över VARFÖR det tog slut? Jag fattade inte vad han menade. Vi var ju överens. Men nej.

Det viktiga var att HAN dumpade mig, eftersom JAG var så elak mot honom.

Jag såg mig omkring. Nej, det var ingen jordbävning. Det var bara min värld som rämnade. Mina fötter som förlorade grepp om verkligeheten. What?!

ENDA anledningen till att det tog slut var tydligen att jag var elak mot honom. Vad hände med mina anledningar? Vad hände med mina tankar? Mina beslut?

Så varför hade han inte nämnt något om dessa elakheter tidigare? Jo, för att han "trodde att det skulle vara så". Jag var ju hans första flickvän så han "visste inte". Visste? Vi är alla nybörjare någon gång. Men sunt förnuft? Varför berättade han aldrig vad han kände? Han tyckte att jag skulle fatta ändå. Ja, det är ju så himla lätt att veta vad andra människor tänker.

Så hade Magnus varit modigare hade han tydligen dumpat mig för ett år sedan (vilket är komiskt eftersom jag var nära att dumpa honom då. Hade vi varit lite mer komunikativa så hade vi båda sluppit lida så länge).

Men enligt honom så ska man anstränga sig för sin partner och inte låta sina känslor (då man mår dåligt/är stressad/har problem med hormoner) gå ut över sin partner. Man ska bita ihop och alltid vara glad och trevlig. För enligt honom så styr människan över sina känslor. Japp, jag som alltid trodde det var tvärt om. Silly me!

Ironisk? Japp. Bitter? Som faan! Besviken? Det finns inga ord som kan beskriva känslan inom mig.

Jag vill
bita
sparka
slå
skrika
stirra sönder mina väggar tills de faller in och begraver mig under ton av damm och cement.

Och Magnus; läser du det här? Vi ska nog inte höras på ett tag.

Kommer ni ihåg 10-poängaren från förra Lindy hop-lektionen? Japp han var där idag med.
Han mindes mitt namn.
Jag mindes hans. Han såg imponerad ut.

Han är bäst på att föra. Och då jag tagit de första stegen och stod mitt emot honom. Hans ögon såg in i mina; blicken. Jag glömde bort att ta mitt bakåtsteg och sabbade hela turen. Nästan försök precis samma sak. Fan.

Då "följarna" roterade och jag hamnade hos Claes bröt jag nästan ihop i en fnissattack.
- Vaddå? Vad är det?
- Näe, inget...
Stackars Claes. Han fattade ingenting.

Nu ska jag städa och laga köttfärsås.

Kvällen är ung!

Helgen i Mora var soft.
På tåget på vägen upp läste jag ut "Ondskan" av Jan Gullio. Bra bok, även om Erik är lite väl superhero.
Skrev lite. Lyssnade på massa musik. Mest Mimikry.

Morahelgen blev som väntat; lugn. Vi gjorde ingenting.
Tid med Björn är ganska förutsägbar.
Han pratade om allt han funderar på att köpa (men som han egentligen inte har råd med) och att han måste börja äta bättre och träna mer (vilket han inte kommer ta tag i). Han fjäskade till sig massage (två gånger! jag fick inte ens en!) och gnällde över att han var singel. Är skönt att vara lat med honom ett par dagar, men sen börjar det klia under huden på mig.

På vägen hem läste jag "Snabba cash" och skrev lite till.

Skriver sjukt bra på tåg. Hade ont i handen när jag kom hem igårkväll. Är på gång!



Framför mig ligger en vecka med boysen.
Måndag: Lindy hop med Claes.
Tisdag: Fika med Magnus (ska bli så himla skönt att träffa honom igen!)
Onsdag: Bio med kusin-Markus och Gustav. Avatar för andra gången.
Helgen: Sy med Leon och Oscar.
Jag ska också planera in en filmkväll med Gustav och en fika på Villerkulla med Anders (han är skyldig mig ett besök, jag är skyldig honom en fika).

För att kompensera ska jag äta sushi med kajsa idag. Tacka gudarna för kvinnorna!

Och så tänkte jag träna fyra pass också; två gympass och två boxningspass. Ja, och Lindy hop då.
Känns skönt när livet leker!

See ya!

Vi säger som Per: "Det är mycket nu."

Jag har börjar en ny kurs (i tisdags var vi 4 elever, i går 5 och idag hade vi uppgraderat ända till 7 elever! Woho!). Mina lärare har alla mött mig som ordförande för ÄG-marin och ser mig redan som deras favoritelev. Och dessutom är jag den enda som lästa marint; vilket plötsligt gör mig till den "allvetande studenten". Väldigt skumt!

Jag har misslyckts med att sy färdigt mina jeans, men det är okej. Man måste misslyckas ibland. Och de ska ju ändå ingenstans.

Har också upptäckt varför jag varit så stel i axlarna den senaste tiden och sovit dåligt. Jag har inte tränat på två veckor! (Lindy Hop i måndags räknas inte).

Jag var på ett boxningspass nu ikväll. Det var som om muskelfiberna växte ut igen. Jag kunde känna dem röra sig. Så just nu känns det mycket bättre!

Imorgon drar jag till Mora över helgen. Ska upp och mysa med Björn och tydligen gå på fest (?).
Ser fram emot att få åka tåg och läsa lite också.

Strax sova.
Natt på er!

Lindy hop. Första lektionen. Och vad har vi lärt oss?

Det är kul! Och verkar inte alltför svårt.

Det är en väldigt rolig blandning på folk. Eller ja, killarna. Tjejerna fick jag ju inte möjlighet att prata med då Lindy hop är en pardans.

Men vi hade en Håkan Hellström-wannabe med ben som aldrig tog slut, en slemmig spanjor (?) av äldre typ som inte kunde hålla takten och några tafatta blyga killar som konverserade lustigt. Sedan fanns det en hel drös med sötnosar som både kunde föra och prata vettigt; fasta handslag och breda leenden. En av dem var nog till och med en tio-poängare (och då ska jag också lägga till att han var blond. Det krävs lite mer för att jag ska tycka blonda killar är attraktiva.) Jag var över lag förvånad över hur många killar det var. Men det kan jag ju abslut inte klaga på!

Efteråt stannade jag och Claes kvar och tittade på då de hade öppet dansgolv. Shit va duktiga en del va!
Fast sötast tyckte jag de killarna var som dansade tillsammans; en lång, smal och gänglig och en liten med hängslebyxor och ett pillemarisk leende på läpparna. Den lille dansade "följare" (väldigt fint att de inte kör med "kille" och "dam" utan med "förare" och "följare". Alla är välkomna!)

Jag ser redan fram emot nästa vecka!

PS. Jag behöver massage. Mina axlar är stela efter all sömnad. Någon frivillig? DS

Hur kommer det sig att allt i mitt liv blir så himla perfekt numera?

Jag har bara sytt under dagen.
Och nu ikväll dök det upp lite blandat pack (vilket egentligen innebär massa marinare + en till) och bakade hemma hos mig. Vi gjorde kladdkakemuffins med after eight (till vänster) och chocolate chip coockies (till höger).



Därefter såg vi på "Wall-E" och spelade Citadell. En sådan perfekt kväll enligt mig.

Och Gustav presenterade sig för Leon som "Ninas bitch"; extremt roligt! Men det har ju varit lite ensamt sedan Kajsa träffade Erik. Bra att det finns någon som vill ta över den rollen.

Och imorgon har jag ännu en dag av att bara vara ledig och njuta av livet. Lovely!

Hade en jätteintressant diskussion om evig kärlek med Ardi tidigare idag.
(Och jag trodde att jag var romantiker. Jisses!)

Efteråt började jag fundera över mina singelvänner och insåg att det verkar finnas två trender just nu.

Den ena är att man är så sjukt rädd över att inte hitta någon att dela livet med att man ständigt söker efter en partner och detta med en hjälplös hysteri i blicken.

Den andra är de där som "vill vara singlar". De som vill satsa på karriär eller som anser att de inte är mogna eller helt enkelt inte har tid; kärleken får vänta.

Själv känner jag att jag bara vill vara. Kärlek kommer när den kommer, den går inte att tidsbestämma.

Det som ändå är gemensamt för dess två kategorier är att de verkar ha glömt bort att man är två i en kärleksrealtion; oavsett om den är olycklig eller ej. När blev alla så egoistiska?

Man är två som måste älska samtidigt i livet. För mig är det bara fånigt om man då ska kläcka ur sig "jag har inte tid" eller inte våga tro på att det finns där ute, utan är beredd att ta den första bästa.

Vi är inte 40 (än) och livet ligger både framför och bakom oss. Har du inte mer tilltro till din egen lycka tycker jag det är sorgligt. Verkligen.

Min lillasyster hittade sin kärlek på gymnasiet och jag unnar henne det var minut. Själv vet jag inte alls vad framtiden bär med sig till mig. Men jag känner inte att det finns anledning till att oroa mig över det hela. Livet är ju ett äventyr och är till för att levas; med kärlek eller utan.

Och det är väl klart jag hoppas min min karl finns där ute någonstans. Man vill ju inte hamna ensam med en katt.

Fast jag skulle nog överleva det med.

PS. Personer som precis kommit ut ur långa förhållanden utesluter jag från dessa kategorier. De är inte i sina sinnens fulla bruk kan man säga. Som jag då. DS.

Kan man ha en favoritnärsalt?
(Och nu finns det säkert ett gäng där ute som undrar vad faan jag pratar om. Ni kan antingen sluta läsa här, eller gå vidare och låtsas att ni förstår.)

Om jag får välja, med avseende på analysering av närsalter, så skulle fosfat eller silikat stå överst på min lista. De ger alltid fina standardkurvor och finns alltid i höga, detekterbara nivåer.

Den närsalt som hamnar i botten av listan är nitrat; tar längst tid (1,5 timmar istället för 40-45 min), mycket förberedande arbete och krånglar nästan jämt.

Det är lite kul nu när jag står i labbet och de två doktoranderna som analyserar på den andra analyzern utbrister i små glädjerop över fina standardkurvor. Precis som jag gjorde då mina pipettspetsar äntligen kom idag. Vi konstaterade alla tre att det var fredag eftermiddag och att vi nog borde gå hem.



Men jag gick inte hem!
Jag gick till först Gårda textil och därefter till Knapp Carlssons; en helt annan typ av nörderi! Ska sy mig ett par jeans i helgen och behövde lite nål och tråd.


Tönt men stolt; det står jag för!

Skrev tentan i atmosfärskemi i morse och gud vad jag ägde! Det är nästan så jag blir lite kär i mig själv! Ha, ha!

Och då ångan ändå är uppe passar jag på att jobba några timmar. Och mellan analyserna har jag ringt till fyra olika företag och frågat dem om sommarjobb och X-jobb och några verkade till och med lite intresserade (se vad en examen kan göra).

Fick dock besked från det sjätte förlaget idag; ännu en refusering. Happ. Men jag har en bra känsla om året 2010. Kommer nog bli antagen av något förlag senare i år. Ni ska få se!

Annars blir det en fartfylld helg med biobesök, mys-och bakkväll, städning, tvättning och självklart ska det sys jeans!

Men ikväll ska jag till Anna, min chalmersvän, och titta på ett gäng galaklänningar hon behöver sy om. Tihi!

Life is to good to be true!

Jag var duktig igårkväll och la mig vid halv elva. Jag var till och med trött och tänkte att "gud va bra, nu kan jag komma upp tidigt imorgon bitti och komma igång med både pluggandet och mina anlyser".

Men när jag väl låg i sängen började jag fundera på vad jag ska ta mig för till helgen, då tentan är över och jag kan göra vad jag vill.

Jag borde städa...
Och det var länge sedan jag bakade sist. Jag borde baka lite kakor...
Åh, va länge sedan det var jag sydde sist. Jag borde verkligen sy mig ett par jeans!

Klarvaken. Jag kunde inte tänka på något annat än att jag skulle sy. Så jag gick upp, slet fram ett gammalt mönster och började skissa upp hurdana mina nya jenas ska se ut. Jag kände mig rent euforisk!

Och när jag väl gjort det jag kunde göra igårkväll (med tanke på att tyget inte är tvättat och jag saknar jeanstråd) gick jag och lade mig igen. Det tog långt tid innan jag somnade.


Idag har jag varit död. Jag har inte kunnat varken tänka eller prata ordentligt. Jag kunde köra analyserna, men jag vet inte om det gått in så mycket plugg i mitt huvud.

Varför är det alltid då man måste plugga som mest som kreativiteten hoppar på en bakifrån och brottar ner en på marken? När jag skulle plugga till en omtenta i marinbiologi (mitt första år i Göteborg) började jag skriva på en ny roman. Jag blev plötsligt så himla inspirerad!

Av stressen?

Är inte det konstigt? Då man verkligen inte har tid (alls!); då kommer de bästa idéerna.

Men det är ju snart helg i vilket fall. Så nu gäller det bara att härda ut och inte tänka på mina nya jenas jag kommer kunna ha på mig efter helgen.

Kram!

Japp. Efter en hel dag med plugg igår kom Felix hit. Vi lagade mat och gick sedan på bio.

Det var bara en sån där perfekt lördagskväll. Skönt att få komma ifrån böckerna lite också.
Och tro det eller ej, men filmen var bättre än väntat. Jag vet inte om det var så att jag hade sjukt låga förväntningar då jag gick dit, eller att den faktiskt inte var så illa på riktigt.

Jag skrattade i alla fall, det var det viktigaste.
Och andra kan klaga över att Hugh Grant alltid spelar samma cyniska engelsman; mig gör det inget. Han passar så bra i den rollen! Och i denna film hade han till och med lite självförtroende. Utveckling kallas det!

Idag är det tillbaka till böckerna.
Jag är mer optimistisk!
Jag kommer klara det här!

Pyss!


PS. Hade en sjuk dröm häromnatten där jag och Ardi satt i en träkoja och rökte (!?) och pratade om livet. Det var rätt trevligt. Till och med cigaretterna smakade gott! Weird... DS.

Andas. Andas. Glöm inte att andas.

Jag har tenta på torsdag. Och jag har inte råd att kugga en till. Jag inbillar mig det i alla fall.
Jag vet att om jag klarar den kommer det troligtvis vara precis på håret och det kommer endas vara Annas förtjänst. När hon själv läste kursen skrev hon en sammanfattning om vad man behöver plugga på. Tack vara den har jag börjat få en bra översikt. Jag hoppas bara det hjälper.

Andas.

- Lite som Lizbeth Salander!
- Va?
- Ja! Liten, men sprakar hårt!
- Ja, precis!

Jag var på ki-box igår. Det var något av det roligaste jag gjort på länge.

(Så jag måste åter igen konstatera; killar är mycket bättre på att ha bra boxningspass.)

Och då vi skulle para ihop oss två och två kom en liten, späd tjej fram till mig. Jag som ändå anser mig vara rätt bra på boxning tänkte att "shit vad hon kommer få stryk!".

Men näe... Jag är den som har blåmärken idag. Jag trodde hon skulle sparka av mig armarna (trots att jag hade mitsar emellan) och hennes slag var helt galna (både i styka, teknik och tempo). De flesta brukar ha styrk ELLER teknik... men hon hade allt!

Hon gav mig till och med massa tips på hur jag skulle kunna bli bättre! Så nu måste jag ju fortsätta att gå på boxningen på torsdagarna... Inte för att jag klagar. Jäklar va snygg jag kommer va!

Idag är det dags att tacka. Tacka männen, tro det eller ej.

Vi börjar med att tacka Claes (aka FiFi. Eller bode det vara FiFi aka Claes?) för att han vill gå och dansa Lindy Hop med mig. Ja, ni hörde rätt. Äntligen får jag svänga loss lite igen.

Sedan vill jag tacka min käre far (och då måste farmor och mamma få vara med på ett hörn) eftersom han fick pengar av farmor häromdagen och tyckte att alla hans döttrar förtjänade "en liten slant" också. *bugar och bockar* Nu kan jag faktiskt ta tag i den där Skottlandsresan!

Jag vill tacka Mikael (min coach) som berömmer mig ständigt och pratar om hur mycket jag växt det senaste året. Att han i nästa stund nästan skäller på mig för att jag inte lyckats ge ut en bok än är bara roligt. Jag behöver någon som sparkar lite på mig.

Jag vill tacka Anders för att han kom hem till mig igår och åt middag med mig (även om det nästan var under pistolhot). Jag var sällskapssjuk. Han överlevde.

Och slutligen vill jag tacka Magnus. Han har inte gjort något speciellt, men jag tycker så mycket om att han finns i mitt liv. Vem annars skickar mig sms med filmer han sett reklam för som är "typiska Nina-filmer"?

Tack till er alla!

Pyss!

Ännu mer snö. Det är verkligen vinter på riktigt här i Göteborg! Underbart.

Igår gick "Stolthet och fördom" på tv; den mindre bra varianten.
Ja, nyare behöver inte alltid betyda bättre. Och denna gången analyserade jag vad det var som störde mig så förra gången.



1. Alla är lite väl vackra (inklusive Mary)
2. De har fördummat Mr. Bingley (han må vara lite väl blåögd i boken, men i filmen har denna blåögdhet plötsligt blivit samma sak som dum som ett spån)
3. De antyder redan vid första mötet av Mr. Darcy att han är förtjust i Elizabeth. Sanning eller inte; men han döljer sina känslor bättre i den äldre versionen
4. Ingen kan göra Mr. Darcy bättre än Colin Firth
5. Serien "Stolthet och fördom" som gjordes 1995 följer boken percis. Det är mycket man missar i filmen.


Något som  de däremot gjort jäkligt bra i filmen är hur de använder ljuset. Det är ju en rätt vacker film trots allt. Och jag tycker att Keira Knightleys prestation räddar den.

Fast serien är mycket bättre:



Och boken är självklart bäst!

Tre små ord. Var och ett för sig är de inte speciellt märkvärdiga, men tillsammans kan de göra skillnad.

Det kan vara en lättnad då man väl uttalat dem, eller så kan det vara det mest skrämmande på jorden!

Jag tycker om att säga att jag älskar andra. Jag har sagt det till några vänner. Ibland har det kommit helt spontant och ibland är det något jag gått och kännt länge att jag måste få ur mig.

Jag hade tänkt säga det till tre pojkvänner. Dock blev det bara två. Den tredje gjorde slut samma dag som jag hade tänkt uttala orden. Han förstod inte varför jag blev så ledsen. Han kommer aldrig att förstå.

Den jag säger det till mest är Maja (minsta systern). Då jag är hemma hos mina föräldrar säger jag det varje kväll då jag nattar henne.
"God natt, dröm sött och kom ihåg att jag älskar dig."
Det finns nog ingen som betyder mer för mig.

Sedan finns det tillfällen då man är så uppfylld av denna känsla; av dessa tre små ord, så man inte kan säga dem.

Jag minns en kväll i Småland. Det var sommar och fest. Nanne Grönwall var på scen. Vi hade fuldansat oss varma. Till och med då det började duggregna struntade vi i våra jackor som låg i en hög vid kravallstaketet.
Men så började Nanne sjunga på "Det vackraste".
Jag greppade honom om midjan, såg in i hans ögon och sjöng för honom, Magnus. Hela låten sjöng jag. Vi släppte inte varandra blicken. Och jag kände det. Hela jag ville säga det till honom. Men det var för stort just då. Jag kunde inte uttala orden.

Efteråt har vi pratat om vi båda ville säga det just då. Men ibland tar känslorna över och ord blir onödiga.
Ibland bara vet man.

Typisk måndag.
Det var svårt att ta sig upp ur sängen.
Det fanns inte speciellt mycket till frukost.
När jag väl kom till skolan har mitt paserkort gått ut.
Nitratkurvorna tycker att det är en väldigt bra idé att undvika allt vad linjäritet heter.
Jävla analyzer.


*suck*

Idag är jag rastlös.
Idag är jag lite småsur.
Idag saknar jag Magnus.

Jag städar.
Känns som jag inte vill vara ensam, men den enda jag faktiskt skulle vilja umgås med just nu är Magnus.
Jag skulle gärna sitta hemma i hans soffa och spela Litte Big Planet. Och dricka te.

Städningen går långsam.
Jag borde försöka plugga också, men det kommer jag varken hinna eller orka.
Jag ska träna istället.
Och kanske äta lite glass...

Hörde av mig till det sista förlaget igår. Fick svar idag. Det verkar som de slarvat bort mitt manus, så nu mailade jag det till dem.
Så vad händer nu? Måste jag vänta i ytterligare tre månader?
Suck.

Hoppas bara de kommer med goda nyheter då.

Det kan vara ett laddat ord. Om det innebär att man är något annat än hetro.
Själv har jag aldrig funderat över saken. Jag förvisso alltid blivit kär i killar, men jag har aldrig funderat över det hela. Inte ens den gången då jag lyckades få ett lesbiska par att börja bråka. En av dem (pojk-flickan) dansade med mig och den andra (flick-flickan) tyckte inte att det var okej.

Jag gör aldrig skillnad på folk beroende på deras sexualitet. Så länge människor i min omgivning är lyckliga så spelar resten ingen roll. Jag menar... Hade jag och Magnus gift oss hade hans bästa kompis Offer fått gå med som en av brudtärnorna. Japp ni hörde rätt; klänning och hela kittet!

Däremot verkar personer med andra läggningar dras till mig. Kanske är det för att jag inte dömmer dem.
Jag fick min första homosexuelle kompis på gymnasiet. Eller ja, det var två som dök upp samtidigt. Två killar. Den ene i rosa tuppkam och klänning, den andra med sönderblekt hår och läspande tunga. De var härliga! Specillt han som läspade. Han kan jag sakna ibland.

Men detta innebär också att jag hört mycket om hur det är att vara något annat än hetro i dagens Sverige. Om hur föräldrar och vänner vägrar förstå. Hur flickvänner plötsligt "övertalat"  deras dotter att bli kär i en tjej. Eller hur hennes son "är för ung för att veta sånt" eller att det hela "kommer att gå över".

Jag känner mig ställd.

Idag fick jag frågan hur jag skulle reagera om ett av mina barn kom hem och sa att de var homosexuella.
Jag tror inte jag skulle reagera alls. Däremot skulle jag nog bli nyfiken över om han/hon träffat någon speciell (ni vet ju hur jag är när det käller att tota ihop kärlekspar).

- Men ser du inte att man ska vara kvinna och man i en relation?
Jag tänkte efter.
- Relationer bygger på kärlek, inte på kön.

För mig är det så enkelt. För mig är det svårt att förstå hur det inte kan vara så enkelt.
Jag tycker om människor för hur de är, inte vem de är kära i.
Är det för naivt att tänka så? Eller är jag bara före min tid?

Jag kan hålla med om att det där med sexualitet blivit lite för vikigt i vissa sammanhang. Som att man måste veta vilket fack man tillhör!
Jag tror inte jag tänker mig någonstans, jag vet bara att jag fallit för killar... än så länge.

Så, låt oss börja det nya året med...
*trumvirvel*

Mensvärk!

*artiga applådet*

Men vet ni vad? Det är helt okej. Efter en underbar jul och en fantastisk nyår står jag lätt ut med lite smärta.

Kan också meddela att min hy äntligen har bestämt sig för att samarbeta med mig. It's true!
Skrev i min dagbok att jag hoppades på att 2010 skulle bli ett bra "hud-år". Detta skevs en vecka innan jul då jag precis köpt nya produkter av Ingela. Och de funkar! Belive it or not!

För första gången sedan gymnasiet har jag len, finnfri och fin hy igen. Amasing!

Tror jag ska på bekfyllefilmkväll snart (weird is'n it!). Bara Matti får för sig att svara på mina sms först...

Gott nytt år allesammans!

PS. Låt oss göra skillnad i år. DS.

Klockan är halv fem på morgonen, men jag är inte alls så trött som jag borde vara.

Denna nyårsafton har varit den bästa på länge; goda vänner, god mat (trerätters) och guitar hero battle.

Jag vet inte varför jag trodde att den här nyårn skulle bli svår. Den var bara naturlig. Jag behövde aldrig fundera över någonting. Tyvärr krånglade kameran, så jag fick inga fina bilder.

Maten var spektakulär!
Förrätt: Baguette med chevré, honung och valnötter på ett täcke av ruccola och tomater
Varmrätt: Ungnsrostade rotfrukter, ugnsstekt lax och en kall fetaost-och gräslökscreme
Efterrätt: Creme brulé med fruktsallad bestående av blåbär, mango och granatäpplekärnor

Under tolvslaget stod vi i ring och gav våra nyårslöften. Alla andra skulle "träna mer" eller "äta nyttigare" eller både och. Jag lovade att jag ska vara mindre gnällig i år.

Efter tolvslaget bytte jag om från mina svarta pumps till mina nystickade raggsockor. Mys-pys!

Vid halv två adopterade vi dessutom Gustav som fått sin nyår trashad av en hashpipa. Vi var mycket trevligare tydligen!


Imorgon ska jag bara vara. Äta frukost framför tv:n. Skriva ett ord eller två och gå på bakfyllefilmkväll (ja, där hör jag ju verkligen hemma. Ha, ha!).

Gott nytt år på er, mina kära vänner!

Pyss!