charmkvark

Lindy hop. Första lektionen. Och vad har vi lärt oss?

Det är kul! Och verkar inte alltför svårt.

Det är en väldigt rolig blandning på folk. Eller ja, killarna. Tjejerna fick jag ju inte möjlighet att prata med då Lindy hop är en pardans.

Men vi hade en Håkan Hellström-wannabe med ben som aldrig tog slut, en slemmig spanjor (?) av äldre typ som inte kunde hålla takten och några tafatta blyga killar som konverserade lustigt. Sedan fanns det en hel drös med sötnosar som både kunde föra och prata vettigt; fasta handslag och breda leenden. En av dem var nog till och med en tio-poängare (och då ska jag också lägga till att han var blond. Det krävs lite mer för att jag ska tycka blonda killar är attraktiva.) Jag var över lag förvånad över hur många killar det var. Men det kan jag ju abslut inte klaga på!

Efteråt stannade jag och Claes kvar och tittade på då de hade öppet dansgolv. Shit va duktiga en del va!
Fast sötast tyckte jag de killarna var som dansade tillsammans; en lång, smal och gänglig och en liten med hängslebyxor och ett pillemarisk leende på läpparna. Den lille dansade "följare" (väldigt fint att de inte kör med "kille" och "dam" utan med "förare" och "följare". Alla är välkomna!)

Jag ser redan fram emot nästa vecka!

PS. Jag behöver massage. Mina axlar är stela efter all sömnad. Någon frivillig? DS