Elak?

Igår fick jag en förfrågan av Anders om jag ville äta middag med honom och Otto-man. Vi skulle prova den indiska restaurangen som ligger bredvid mig. Lät trevligt! Hade inte träffat Otto på hela sommaren.

 

Men Otto har jobbat hela sommaren och glömt bort hur det är att umgås i möblerade rum. Eller under normala förhållanden. Så han blev ”lite sen”. Jag och Anders hade hoppats på att vi kunde äta strax efter sex… Otto dök inte upp förrän vid åtta.

 

Men Anders kom hem till mig vid halv sju. Knappt hade han kommit innanför dörren innan han började fräsa åt mig. Jag fräste tillbaka.

 

Efter en stund stannade han upp och sa:
”Tycker du jag är elak?”

Jag svarade honom:
”Du, vi är båda hungriga just nu. Ingen av oss har tålamod.”

 

Oj, vad jag kände mig vuxen då jag hade sagt det. Jag visste hela tiden att Anders inte var det minsta sur på mig. Precis som jag inte var det minsta sur på honom. Inte egentligen.

 

Så han fixade oss varsin äggmacka meden jag ringde ett samtal. Sedan kunde vi le en stund igen.


Solen sken hela dagen!

Jag vaknade med mensvärk i morse. Great. Kan en måndag börja bättre?

 

Men jag tog en tablett och på vägen till jobbet lättade värken. Och då värken försvann ersattes den med ljuset.

Jag har haft en fantastiskt bra dag på jobbet. Trots måndag.

 

Det började med att jag lyckades hitta svaret på en förfrågan om en av våra produkter på morgonen. Mailade iväg… Och fick tillbaka ett ”Tack för att du svarar så fort och utförligt”. Gör en lite stolt…

 

Sedan i fredags är jag ansvarig för att planer hösten på labbet; vilka experiment vi ska göra och när olika saker sak vara klara. Min chef satte  mig på den posten. Gillar honom!

Och när jag väl börjat dra i trådarna för saker som måste fixas på andra avdelningar, så blir det gjort! Andra på labbet är mållösa. De har fösökt i två veckor och jag lyckas få de gjort på en dag.Tihi!

 

Kanske är det bara för att jag är ”den nya tjejen”. Kanske är jag bara bra.

 

Chefen var nöjd med den plan jag lade fram för honom idag och sa att han vill ha en rapport från mig en gång i veckan med hu arbetet fortskrider. Från MIG!

Kanske hittat ett bilgäng att åka med mellan Götet och jobbet.

 

Jag fortsätter vara lite glad och lycklig.

Jag ringer och mailar och läser i pärmar och letar på internet och diskuterar.

Jag är väldigt nöjd.

Nöjd är en bra sak.

 

Väl hemma fick jag dessutom mitt första lönebesked. Jag tog en segerdans i vardagsrummet. Och tänk nästa månad...då kommer jag få ÄNNU MER. Galet!


Kvinnliga klädbutiker. Hate them!

Jag har blivit bortskämd. Det är bara att erkänna.

Under 1,5 år har jag inte varit inne i en klädbutik och handlat kläder till mig själv. Däremot har jag vid ett flertal tillfällen varit med Anders inne i klädbutiker för män och shoppat loss.

Och såhär funkar det när män handlar kläder:

En man vill ha en ny kavaj. Han går till en klädbutik (säg Dressman, Brothers, Jack&Jones eller annan) och går till avdelningen till kavajer och plockar ut dem han tycker är snygga. Det är gott om utrymme i gångarna, plaggen är väl synliga med bra belysning. Och ganska snart dyker det upp en glad expedit som gärna hjälper till med storlekar, smakråd, modeller och pasform.

Så hur går det då till när kvinnor handlar kläder?

En kvinna vill ha en ny kavaj och går till en kädbutik (säg Sisters, H&M eller Gina tricot eller annan). Här finns det inga avdelaningar för olika typer av kläder och därför måste hon gå igenom HELA butiken för at hitta de kavajer som finns där. Ofta är samma typ av modell, i olika färger, utspridd i hela butiken. Gångarna är trånga, belysningen består ofta av soptlights (som är lite "coolt" och "hippt") och klädern är ihoppressade på stängerna så pass att de redan blivit skrynkliga. Lyckas du hitta en expedit står han/hon oftast bakom kassan med en lång kö framför sig. Hon har inte tid att titta på om din rumpa är snygg i ett par byxor. Sorry.

Jag har blivit bortskämd av att handla så mycket till Anders. Att gå in i klädaffärer för kvinnor ger mig huvudvärk och gör mig grinig.  Dessutom verkar det bara finnas två typer av klädstilar just nu. Antingen "20-årig rockersbrud" eller "kurvig kvinna 40+". Vad hände med "30-åring mitt i karriären"? På torsdag får jag min första lön och lördagen kommer spenderas på stan med att shoppa kläder till mig. Och jag ser inte fram emot det. Känner mig bara trött...

Man borde varit kille istället...

Andra veckan

Fösta delen av veckan var jobbig. Jag sov för lite och kände mig dum som ett fån på jobbet... Fattade ingenting!

Sedan började jag skriva i onsdags igen. Gick och lade mig i tid.

Och i torsdags var det de andra på jobbet som var dumma som spån (eller fån, pick one).

Och i fredags gav min chef mig ett eget ansvar (rätt stort sådant). Han verkar tro på mig.

Vaknade  vid sex i morse. Kände mig utvilad. Solen sken.
Och Anders var vackrast i hela världen.
(Och lite sur för att han inte fick sova mer).

För första gången på många år (om någonsin) välkomnar jag hösten med öppna armar.

Kom med färgglada löv; regn och rusk; varm choklad och tjocka halsdukar. Jag är SÅ redo!

I got a love in my life that makes me stronger than anything you can imagine

Indestructible

I'm going backwards through time at the speed of light I'm yours, you're mine
Two satellites
Not alone
No, we're not alone

A freeze-frame of your eye in the strobelight
Sweat dripping down from your brow
Hold tight
Don't let go
Don't you let me go

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra-magnetic
And it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

Hands up in the air like we don't care
We're shooting deep into space
And the lasers split the dark
Cut right through the dark

It's just us we ignore the crowd dancing
Fall to the floor
Beats in my heart
Put your hands on my heart

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra-magnetic
And it's taking over
This is hardcore
Ooh and I'm gonna love you like
Like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra-magnetic
And it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra-magnetic
And it's taking over
This is hardcore
Ooh and I'm gonna love you like
Like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra-magnetic
And it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

/Robin

Första veckan

Tänk dig att du befinner dig på en plats där det skämtas runt fikabordet.
Där du är "viktig" och "en tillgång".
Där du har sällskap under lunchen.
Där du är åtta timmar om dagen och gör det du gjorde då du gick i skolan; labbar, plottar data och skriver rapporter och får BETALT för det!

Den första veckan på jobbet har gått fantastiskt.
Igår blev jag till och med bjuden på lunch av chefen. Tror han gillar mig.

Jag trodde att min stora utmaning den här veckan skulle vara tiderna; att gå upp så tidigt och gå och lägga mig så tidigt.

Men det har varit helt lugnt. Det är mysigt att åka buss! Ena timmen sover jag. Nästa läser jag bok. Har läst slut två böcker och kommit halvvägs igenom en tredje.

Jag trodde att jag skulle vara skit slut om kvällarna. Det har jag inte. Jag har varit trött... Men samtidigt vet jag inte när jag senast kände mig så pigg. Mentalt.

Det är som att livet plötsligt är mycket viktigare än tidigare. Att jag är en del av omvärlden. Jag vill GÖRA saker!
Och ser jag på tv vill jag bara se nyheterna. Inte minsta saknad efter "Project Runway" eller "Batchelor" eller "top model". Inte alls. Allra helst låter jag bli tv:n.

Jag bakar hellre. Till och med diska är kul.

Och jag vill engagera mig mer. Har läst väldigt eldiga böcker den här veckan; om skolsystemet och de vuxna som sviker de utsatta barnen; om den skeva jämlikheten i vårt samhälle; och om det sinande beståndet av matfisk längs med Sveriges kust (och världens hav också för den delen).

Jag känner mig klarare i tanken. Jag mår fantastikt bra. Jag är kär, galen, fnissig, tillfreds och älskad.

Jag firar ikväll med en påse godis och film.
Och mycket mys med katterna!


Tacka gudarna för rutiner!

Okej, orkade inte skriva efter första dagen, så jag skriver idag istället.

Min dag:

04:40 Gå upp
05:30 Ta bussen till Borås
06:20 Äta frukost på Borås station
06:42 Ta nästa buss till jobbet
07:30 Stämpla in
09:00 Förmiddagsfika
12:00 Lunch
15:00 Eftermiddagsfika
16:00 Stämlpa ut
16:08 Ta bussen hem

Tillbaka i Göteborg 17:50.

På jobbet får jag leka vis kemist. Där hänger allas koppar på krokar i pentryt. Där har jag ett eget kontor och mailadress (men ännu ingen dator). Där är jag yngst. Men välkommen.

Jag stormtrivs med att jobba (ja, ja, jag vet, fråga mig om några månader får vi se vad jag svarar då).

Jag är trött och hungrig när jag kommer hem. Men jag känner mig tillfreds. Jag somnar med ett leende på läpparna.

Nu saknas bara en egen lägenhet så är mitt liv perfekt. Eller nej. Det är perfekt nu... Men perfektare.

Tata!

Imorgon gäller det

Imorgon slutar mitt liv som arbetslös. Imorgon börjar jag mitt jobb.

Jag är exalterad. Och nervös. Och skräckslagen. Och fnissig.

Igår gick jag och Anders igenom min garderob för att se vilka kläder jag kan använda. Hittade fem par byxor (även om två kanske är aningen för tajta och därför ska tänkas över innan jag använder dem), tre par skjortor, två kavajer och två t-shirts. Borde klara mig tills första lönen kommer.

Var också nere på stan igår och shoppade mig ett par skor (99 kr på rea på Din Sko). Så nu är jag redo. Jag har laddat så jag har frukost att ta med mig på bussen, matlådor att äta till lunch. Har frukt till de första dagarna. Lånade ett paraply av Anders (min hjärtans kära) för att undkomma regenet första veckan.

Just nu kan jag inte göra så mycket mer. Jag kan bara hålla tummarna för att jag kommer upp då väckarklockan ringer imorgon bitti (mellan 04:30 och 04:45, beroende på om jag ska duscha på morgonen eller inte) och att jag faktiskt har så mycket hjärna som de som anställt mig tror.

Får återkomma när jag vet mer.

Toodiloloo!

Min sista vecka i frihet

Förra helgen fick jag besök av två små småländksor. Minsta systern och en av hennes vänner var här. Innan de dök upp var jag orolig över hur det hela skulle gå (en hel helg utan föräldrar hos största systern), men nu undrar jag vad jag trodde skulle hända. Båda tjejerna var fantastiska. De var modiga och när de skulle ner till Liseberg ensamna (jag och Anders skulle på konfirmation hos hans systerdotter) och jag beskrev hur de skulle gå säger Maja:
- Ja, och hittar vi inte fågar vi någon om vägen... Eller så ringer vi dig.

Självklart. HUR skulle det här kunnat gått något annat än bra?

Under veckan har jag sedan skrivit lite, sytt om lite kläder, bakat kakor och spelat spel (shit, det låter ju som jag faktiskt GJORT saker).

Jag tänker mycket på att jag ska börja jobba på måndag. Jag är både exalterad och nervös. Jag har laddat med matlådor i frysen och försökt gå upp tidigare i veckan (har gått sådär ska tilläggas).

Nu ska jag till Anders för att göra amerikanska pancakes och se på film.
Tjing, tjing!

RSS 2.0