Årets första dopp
Gårdagens eftermiddag var helt fantastisk!
Vi började med att åka båt ut till Matkullen och snorkla runt i vattet. Solen sken och lamenarian gungade. Det kalla vattnet läckte in i våtdräkten och fick huden att knottra sig. Oscar hade snorklingskurs med mig och jag tror till och med att jag gjorde en del framsteg...eller nåt. *ler snett*
Därefter åkte vi tillbaka till fältstationen och satte oss i bastun. Det vart trångt, men i värmen finns det plast för alla. Och då vi hade blivit genomvarma och kroppen var full av svettpärlor. DÅ sprang vi ut i det fria och kastade oss i plurret.
Kallt! Chock! UPP! UPP! UPP!
Och då man väl tagit sig upp för stegen så fylldes man med ett obeskrivligt lugn.
Årets FÖRSTA dopp.
In i bastun igen, innan vi tog årets ANDRA dopp. Dopp, hopp, gallop. PLASK!
Och sedan gick vi upp till Vit:an och åt rostat bröd med marmelad, medan vi tittade på världens vackraste solnedgång. Lovely!
att peta på sjöstjärnor och plaska i vatten
Ja, det är sånt jag håller på med just nu. Peta på sjöstjärnor och plaska i vatten. Jag befinner mig ute i fält, där jag och mina klasskompisar ska bedriva tiden med att göra bottenskrap och samla in olika alger och djur. Vi åker båt, äter massa god mat, snorklar vid bryggorna, tittar på sälar och tumlare och sitter i solen och pratar skit. Vi kan alltså inte klaga. Jag kan inte klaga.
Alla går vi runt leende, som femåringar som har varit på tivoli, haft födelsedag och firat jul på en och samma dag. Vi trivs!
Igårkväll hade jag på mig en våtdräkt för första gången i mitt liv. Oscar låg i vattnet och skrattade åt mig där jag satt på bryggan ocvh inte vågade hoppa i. Men när jag väl kom i kunde jag inte sluta skratta själv. Där låg jag med bena i vädret och bara njöt. Jag kände hur det kalla vattnet rörde sig mellan våtdräkten och min hud..och det var så underbart!!!!
Nu ska vi snart ut och springa också. Jag, Malin och Love. Ut i naturen och bränna fett! Ha, ha!
Jag och Ragnar tjuvade bröd ur frysen till kvällsfikan. Vet inte om vi fick, men det ligger på tining uppe i allrummet just nu. Livet är härligt ochbröd är gott!
Skickade precis iväg ett mail till Erik, förra sommarens chef. Hade varit kul om han kunde se mig nu.
Ha, ha! Ja, livet är härligt...och de här dagarana kommer att gå alldeles för fort...
Hem-hemma är här men inte där
Jag vet inte vad det är som händer i mig så fort jag kommer innanför den småländska gränsen. Det är något annorlunda i lufen...Eller är det ljuset som är ljusare? Tankarna är hur som helst klarare och mitt väsen finner sådan trygghet i denna värld av lingonris och havsstänk.
Att sitta på bussen från Växjö och hälsa på solen. Som om det var en annan sol, än den som vanligtvis lyser på mig i Göteborg. Och då man kliver av i Oskarshamn och drar in förtsa andetaget. Det är så lätt att andas här. Luften smakar så ljuvligt.
Och vattnet. Ja, jag vet, jag bor i en kuststad i annat fall. Men det gör stor skillnad om det tar fem muniter att ta sig till vattenet eller 40. Om man kan gå eller måste åka buss och sedan byta till spårvagn. Om det är öst-eller västkusten.
Man pratar ibland om vad det är man deffinerar som hem. Och oftast blir svaret att det är där man bor; där man sover, äter och lever just nu. Ja...det är också ett hem. Det är konstigt att inse att Göteborg är mitt hem....men rikigt hemma känner jag mig ändå mest i Småland. Bland klippor, villahus, brandomsminnen och tyyyystnaden... Att bara höra skogens synfoni...
Det är kärlek.
Att sitta på bussen från Växjö och hälsa på solen. Som om det var en annan sol, än den som vanligtvis lyser på mig i Göteborg. Och då man kliver av i Oskarshamn och drar in förtsa andetaget. Det är så lätt att andas här. Luften smakar så ljuvligt.
Och vattnet. Ja, jag vet, jag bor i en kuststad i annat fall. Men det gör stor skillnad om det tar fem muniter att ta sig till vattenet eller 40. Om man kan gå eller måste åka buss och sedan byta till spårvagn. Om det är öst-eller västkusten.
Man pratar ibland om vad det är man deffinerar som hem. Och oftast blir svaret att det är där man bor; där man sover, äter och lever just nu. Ja...det är också ett hem. Det är konstigt att inse att Göteborg är mitt hem....men rikigt hemma känner jag mig ändå mest i Småland. Bland klippor, villahus, brandomsminnen och tyyyystnaden... Att bara höra skogens synfoni...
Det är kärlek.
Då man jonglerat färdigt då?
Det är underligt då man plötsligt har tid. Att dygnets timmar är precis lika långa, precis som dagarnas längd. Ett dyng är bara 24 timmar; varken mer eller mindre. Jag är ett självklart fall av många bollar i luften. Och då man jonglerat färdigt och inte har mer saker som man MÅSTE uträtta... Det bildas liksom ett glapp i tiden. Och först blir man så förvånad. Så paff. Sedan hittar man mindre bollar...Lättar!
Som att baka!
Eller sy...eller skriva diker...rita ett blad... Terapi. För att luften inte ska bli för tom.
Välkommen!
Ja, jag som annars gör allt tvärtemot alla andra. Jag som lovade mig själv att jag ALDRIG skulle börja blogga... Ja här är jag!
Hur gick det till?
Och eftersom ingen just nu vet om att jag har en blogg än.... Då får jag väl helt enkelt välkomna mig själv. Välkommen!
Hur gick det till?
Och eftersom ingen just nu vet om att jag har en blogg än.... Då får jag väl helt enkelt välkomna mig själv. Välkommen!
