charmkvark

Till och med i bloggen finns det spår av honom överallt...

Mina vänner har varit helt underbara den här veckan! Jag hade glömt att de kan vara så fantastiska. Ibland kändes det nästan som de satt barnvakt åt mig och bytte av varandra...men det var helt okej...

Men nu har sms:en från mina vänner blir allt färre. Igår fick jag inte ett enda... Och ikväll är första kvällen då jag inte har några planer... Det skrämmer mig lite... Tanken på helgen gör att jag får ont i magen.

Eller ja... jag har världens mensvärk, så det är kanske därifrån magontet kommer. Det är märkligt hur en fysisk smärta kan kännas helande för en psysik smärta. Jag har skaffat mig ett nytt stickprojekt för att ta mig igenom det hela.

Jag har funderat på hur man gör med alla minnen. Magnus finns överallt i mitt liv... Det står fortfarande två tandborstar i muggen på toaletten. Jag har fortfarande på mig halsbandet jag fick av honom. Teckningen av oss båda hänger fortafarnde över min säng. Och varje morgon då jag ska klä mig inför dagen blir jag alldles ställd. Alla kläder jag införskaffat de senaste två åren har jag köpt då han varit med som smakråd eller köpt med honom i åtanke... och en hel del har han köpt. Precis som jag har svårt att bära öronhängen just nu.

(Är lite orolig för min hemtena som fortfarande inte är klar. Och alla dessa jäkla närsaltsnalyser!)

Jag har bunkrat upp med massa mat i frysen. Jag ska börja träna nästa vecka igen... och har stämt träff med Mikael, min coach, för att jag ska kunna ta tag i mitt skrivande igen. Gå vidare, gå vidare, gå vidare...


Och det enda jag egentligen funderar över...HELA TIDEN.  Är om Magnus är okej...

Igår eftermiddag vid halv fem tog det slut. Två år och drygt fyra månader... Många händelser och många drömmar. Och så är det bara slut. Eller som Magnus vill se det: Det är en ny början.

Och nu kommer jag säga något konstigt. Det var det finaste avslut jag haft i hela mitt liv. Vi var så överens. Ibland räcker det inte med att man älskar varandra... Men jag kan inte säga att det är lätt... Magnus var stilig, så förstående och ödmjuk... Jag tror aldrig han har varit så mycket man tidigare...

Han vägrade gå härifrån innan jag hade ringt till Mia och Jenny och kollat om jag kunde komma upp till dem. Han följde mig nästan till deras dörr också. Han kommer göra någon flicka som är tv-spelsgalen väldigt, väldigt lycklig... Just nu är det mest jobbigt att jag inte är hon. Men det är jag inte.

Vi kommer att ta oss igenom detta. Vi kommer kunna vara vänner framöver. Fantastiska vänner! Inte just nu, men framöver...

Det är konstigt att jag inte kan höra av mig till Magnus om hur jag mår just nu. Det är ju han som varit min person i över två år; min närmaste person! Och nu...nu är han inte det längre. Det blir en sådan konstig tomhet.

Jag önskar jag kunde hoppa två månader framåt i tidern...då smärtan inte kommer vara lika påtaglig. Jag får gömma mig under jobb och skola tills dess... Och försöka hitta tillbaka till alla vänner...

Life's a bitch.

Anna bussen här utanför går ingenstans
det är ingen som vill någon vart
Jag har åkt så många varv
men det är alltid lika svart
Anna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
Nej jag vill inte få in den där världen
den är så tom och tyst och tvär
Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig 
och vill va bättre man för dig
Ett smartare drag en lösning
En lanterna på din gungande båt
ja jag vet att jag sluter igen
Men det känns som om det är mig dom vill åt
Ja jag vet men det känns så än

Anna det är ett timglas som bara rinner
det finns inget att förstå
När himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
och jag drömmer så konstigt igen
Anna håll mig hårt
För jag skakar av all denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt

Anna nu tänder de gatubelysningen
bussarna åker sitt varv
Jag letar efter rispor i ytan
en spricka ett hål en skarv
Det måste komma nåt bra ur allt
Det måste växa nått under alla lister
alla bingon alla tävlingar alla steg tillbaka
Res mig upp ge mig lust att hänga på
jag skall värma dig Anna
Jag skall lyssna och förstå
För trots all tomhet
trots det timglas som sliter i oss
Så ska vi hitta en väg ändå
Vi skall hitta en plats ändå
Hitta ett hem vi två

/Lars Winnerbäck


Jag hade glömt hur bra han är...

I helgen har jag verit hemma hos mina föräldrar. Det var underbart. Kändes som jag höll på att tappa bort mig själv i Göteborg. Så det var skönt att komma hem lite... Redan då jag steg av bussen och kände den kyliga luften i mina lungor blev jag lugnare. Luften luktar annorlunda i Småland; småstad, höstlöv, våt jord och östersjövatten. Annorlunda. Mer!

Lugnet fanns i Småland. Energin fanns i böckerna. Jag har upptäckte Stephenie Meyer. Ja, jag har fallit i Twilight-fällan. Patetiskt? Det skiter jag i! Hon är inte en briljant författare... inte då det kommer till hennes skriftspråk... Men det är något med hennes berättande som jag inte kan sluta att förundras över. Jag kan inte låta kärlekshistorien mellan Bella och Edward bero. Jag KAN inte! Den är så....ärlig. De är fåniga tonåringar som överreagerar för minsta lilla (ja, om man bortser från alla vampyrer och varulvar). Bella gör vardagssaker som laga mat åt sin pappa och plugga inför tentor, och det gör att det blir intressant. Jag kan identifiera mig med henne. Jag kan tro på kärleken mellan henne och Edward, inte trots, utan även fast han är en vampyr.

Jag har fått frågan förut varför jag själv skriver. Jag har massa svar... Men ju mer jag tänkt på det senaste tiden har jag kommit på att jag under min livstid vill skriva en ritkigt bra kärlekshistoria. En Romio och Julia i mordern tappning... jag vet redan vad den ska handla om... Det har jag vetat i två års tid... Men det var länge sedan jag läste om denna typ av kärlek... Det är som den inte existerar i vår tid. Jag vill tro att den gör det (ja, utan alla övernaturliga delar självklart). Men jag måste tro på det. Kärlek kan få en att tappa andan. Att kärlek kan få en att börja gråta bara av synen av sin älskade... Jag måste tro!

Jag vet att jag kanske lever bland molnen... Men det är tjusningen också. Kärlek är inte jordnära; den ska prakiseras uppe i det blå!

PS. Emil Jensen är underbar... DS.