Sjukhus-panik
Japp. Vi var ute med båten igår och tog vatten- och planktonprover. Kändes som jag var tillbaka på SKB och satt med Carro i askeladden och blaskade med vatten. Plötsligt kände jag hur jag fick ont i mitt högra bröst. Vid varje inandning högg det till lite. Ibland bara som ett litet, litet hugg...och ibland vek jag mig nästan dubbel. Jag kände hur paniken slog ner mig till marken och blodet försvann från mina händer. Det killade i kroppen, jag blev torr i munnen och yrseln tilltog. Jag satte mig på huk med huvudet mellan knäna och hoppades på att blodet skulle återvända till huvudet.
Inte svimma nu. Inte svimma.
Läraren vände båten och väl inne på kajen fick jag lägga mig på bryggan i solskenet. Snart var jag varm igen och det hade slutat att göra ont i bröstet. Så jag begav mig upp till kurslabb, med Love som min personliga body guard. Halvvägs upp i trappan högg det till igen... Jag tog mig bort till kurslabb där jag pratade med några klasskomisar.
-Ska vi ringa efter ambulasen?
- Näe, jag vet inte...
- Men hur är det nu då?
- Huggen har kommit tillbaka...
Martin tog min puls och frågade och frågade... och sedan kom hugget som fick mig att vika dubbel och det var som alla handlade på en och samma gång. Kajsa hämtades och jag blev baxad in på en lärares rum där de ringde akuten och sedan en ambulans. Love höll min ena hand och Kajsa min andra. Oscar hämtade mina grejer och Malin fixade mackor.
Vem hade någonsin varit så förutseende att tänka att mackor kunde vara bra att ha med (?) Tack Malin!
Hela rummet var överfullt med oroliga marinare som peppade mig inför det kommande sjukhusbesöket och försökte att prata mig ur min sprutskräck.
Sedan kom ambulanspersonalen och vi åkte med ilfart till Uddevalla sjukhus. Inga sirener dock, men fort gick det. Väl där tog de blodprover, EKG, tryckte och klämde och gjorde till och med en lungröntgen. Efter fyra timmar kom beskedet:
Du är fullt frisk.
Jaha...?
Du har troligtvis sträckt en muskel. Här får du ett recept med smärtstillande tabletter. Ha ett bra liv!
Lite snopen, men ändå lättad lämnade jag sjukhuset tillsammans med Kajsa.
Vi lallade runt i Uddevalla medan vi väntade på hennes mamma som skulle hämta oss och skjutsa tillbaka oss till Kristineberg. Det var så skönt att vara tillbaka. Så skönt att bli omfamnad och så skönt att bli bemött av all den värmen. Det är en bra klass jag går i. Puss på er!
Inte svimma nu. Inte svimma.
Läraren vände båten och väl inne på kajen fick jag lägga mig på bryggan i solskenet. Snart var jag varm igen och det hade slutat att göra ont i bröstet. Så jag begav mig upp till kurslabb, med Love som min personliga body guard. Halvvägs upp i trappan högg det till igen... Jag tog mig bort till kurslabb där jag pratade med några klasskomisar.
-Ska vi ringa efter ambulasen?
- Näe, jag vet inte...
- Men hur är det nu då?
- Huggen har kommit tillbaka...
Martin tog min puls och frågade och frågade... och sedan kom hugget som fick mig att vika dubbel och det var som alla handlade på en och samma gång. Kajsa hämtades och jag blev baxad in på en lärares rum där de ringde akuten och sedan en ambulans. Love höll min ena hand och Kajsa min andra. Oscar hämtade mina grejer och Malin fixade mackor.
Vem hade någonsin varit så förutseende att tänka att mackor kunde vara bra att ha med (?) Tack Malin!
Hela rummet var överfullt med oroliga marinare som peppade mig inför det kommande sjukhusbesöket och försökte att prata mig ur min sprutskräck.
Sedan kom ambulanspersonalen och vi åkte med ilfart till Uddevalla sjukhus. Inga sirener dock, men fort gick det. Väl där tog de blodprover, EKG, tryckte och klämde och gjorde till och med en lungröntgen. Efter fyra timmar kom beskedet:
Du är fullt frisk.
Jaha...?
Du har troligtvis sträckt en muskel. Här får du ett recept med smärtstillande tabletter. Ha ett bra liv!
Lite snopen, men ändå lättad lämnade jag sjukhuset tillsammans med Kajsa.
Vi lallade runt i Uddevalla medan vi väntade på hennes mamma som skulle hämta oss och skjutsa tillbaka oss till Kristineberg. Det var så skönt att vara tillbaka. Så skönt att bli omfamnad och så skönt att bli bemött av all den värmen. Det är en bra klass jag går i. Puss på er!
Födelsdags-bäst!!!
Jag har just haft min bästa födelsedag i mitt liv!
Igår satt jag här i datasalen på Kristinebergs forskningstation och tänkte "om min födelsedag glöms bort imorgon, gör det ingenting". Ja, jag tänkte faktiskt så... De senaste åren har mina fördelsedagar bara varit stora besvikelser och jag har bara velat glömma dem i efterhand. Så igår tänkte jag verkligen. "om min födelsedag går alla andra förbi...då gör det inget"
Men icke!
Förmiddagen var väl inget speciell. Folk sa grattis och regnet öste ner. MEN! Efter lunch stcka jag och några andra in till Lyskil. Och för första gången sedan farfar gick bort shoppade jag kläder. Fyra tröjor blev det...och alla var det blå konstigt nog... Men kostade inte mer än 600 spänn! *klirr*
Sedan gick jag och mötte Oscar och dök för första gången i mitt liv. Ja, ni hörde rätt. Jag var nere på 6,5 meter som djuoast och plaskade runt i vattbnet i 25 minuter. Jag sken som en sol!!! Jag vinkade till stensnultrorna och stubbarna, kikade på sjöstjärnorna och försökte komma ihåg namnen på de olika algerna. Så jäkla coolt! Mersmak så det stör!
Sedan åkte vi hem och käkade mat. Och jag hade bara ätit upp halva min portion, då Kajsa tog bort min tallrik och strax därfter dök de andra upp med marängsvish, serpentiner, saft och tårta och sjöng i högan sky. Vi åt för glatta livet och alla tog om MINST en gång.
Sedan vart det skattjakt!!! Jag fick ett kort med en karta på och följde den till första ledtråden. Den ledde sedan till en annan ledtråd...som ledde till en annan ledtråd... som ledde till.. Ja, ni fattar. Jag var runt på hela bygget och letade i akvariet med pirålar, inne i bastun, under min säng och ute på nätet. Jag var överallt! Och presenterna var så personliga att jag känner mig rörd...Kan man använda det ordet som 22-åring?
Så nu... är jag väldigt lugn och lycklig. Det är inte alla som har vänner som jag. Och jag vill tacka dem alla. De som finns här, de som ringde och de som skickade sms. Puss på er alla!!!
Igår satt jag här i datasalen på Kristinebergs forskningstation och tänkte "om min födelsedag glöms bort imorgon, gör det ingenting". Ja, jag tänkte faktiskt så... De senaste åren har mina fördelsedagar bara varit stora besvikelser och jag har bara velat glömma dem i efterhand. Så igår tänkte jag verkligen. "om min födelsedag går alla andra förbi...då gör det inget"
Men icke!
Förmiddagen var väl inget speciell. Folk sa grattis och regnet öste ner. MEN! Efter lunch stcka jag och några andra in till Lyskil. Och för första gången sedan farfar gick bort shoppade jag kläder. Fyra tröjor blev det...och alla var det blå konstigt nog... Men kostade inte mer än 600 spänn! *klirr*
Sedan gick jag och mötte Oscar och dök för första gången i mitt liv. Ja, ni hörde rätt. Jag var nere på 6,5 meter som djuoast och plaskade runt i vattbnet i 25 minuter. Jag sken som en sol!!! Jag vinkade till stensnultrorna och stubbarna, kikade på sjöstjärnorna och försökte komma ihåg namnen på de olika algerna. Så jäkla coolt! Mersmak så det stör!
Sedan åkte vi hem och käkade mat. Och jag hade bara ätit upp halva min portion, då Kajsa tog bort min tallrik och strax därfter dök de andra upp med marängsvish, serpentiner, saft och tårta och sjöng i högan sky. Vi åt för glatta livet och alla tog om MINST en gång.
Sedan vart det skattjakt!!! Jag fick ett kort med en karta på och följde den till första ledtråden. Den ledde sedan till en annan ledtråd...som ledde till en annan ledtråd... som ledde till.. Ja, ni fattar. Jag var runt på hela bygget och letade i akvariet med pirålar, inne i bastun, under min säng och ute på nätet. Jag var överallt! Och presenterna var så personliga att jag känner mig rörd...Kan man använda det ordet som 22-åring?
Så nu... är jag väldigt lugn och lycklig. Det är inte alla som har vänner som jag. Och jag vill tacka dem alla. De som finns här, de som ringde och de som skickade sms. Puss på er alla!!!
