charmkvark

- Hur är det med dig då?
- Det är... okej.
- Inte så bra alltså?

Han skrattar då han säger det, eftersom han vet precis vad okej innebär. Han befinner sig också där.

Men jag borde inte klaga. Jag har egentligen haft en jättefin helg. Togaparty, storhandlat med Matilda, glöggfika hos Anna och Johan och stick-skola hos mig med ett gäng oceanografer.

Kanske var det då jag var på glöggfikan och Johan (en annan Johan; det musikaliska geniet!) kröp upp i soffan och började spela på sin mandolin och sjunga som något föll samman. Eller kanske var det för första gången jag kände på länge.

Men jag orkar inte känna just nu. Känslorna får komma någon annan dag. Har haft massa bröstsmärtor senaste veckan. Tiden går för fort och jag hinner inte med. Ligger sjukt långt efter i skolan... och jag orkar inte bry mig just nu. Jag lagar god mat, umgås med vänner och tränar istället!

Det är snart jul och jag är helt... ointresserad. Tanken på jul/jullov/nyår får det bara att göra ännu ondare.

Egentligen vill jag bara skriva... men jag kan inte tillåta mig att göra det då jag ligger så mycket efter i skolan.
Självplågare. Just nu orkar jag inte vara något annat.

Nyss hemmkommen från "New moon". Taylor Lautner (Jacob Black) är nog något av det snyggaste jag sett. Titta liksom!!! (Jag kan till och med tänka mig att ta honom med lite för mycket muskler och för kort hår.)




Och om vi ska prata snygga män, kan vi också prata snygga kvinnor. Och det finns just nu en svensk kvinna som jag lätt skulle kunna bli lesbisk för; Mariette Hansson. Jag har nog aldrig sett en vackrare kvinna!

- Nina! Din lägenhet ser lite tantig ut.
- Jag vet.

Kontroll. Jag kan planera igen. Ibland ler jag till och med. Jag tror även jag skrattat lite. I helgen har jag även lyckats sova... Och i lördags skrev jag för första gången på länge. Det gick bra och var härligt!

Jag är på väg tillbaka.

Helgen i Uppsala var skön. Svenne och Nilla skämde bort mig något otroligt och jag har ätit massa god mat och bara myst. Blev introducerad till gethårdost och är sålld! Tillsammans på en nybakad baguett med svartvinbärsmarmelad var det himmelskt!

Trots att helgen var mysig var det först igår jag märkte någon skillnad. Igår var första dagen på drygt tre veckor då jag kände att jag hade kontroll över mitt liv! När jag gick hem från ÄG-kem:s filmkväll kom jag på mig själv med att le. Det var en rätt tillfredställande känsla!

Men nu är jag inte lika glad längre. Jag har inte kunnat sova ordentligt på tre veckor... Och min kropp pallar snart inte mer! Inatt vaknade jag vid fyra. Minns inte av vad, men jag låg vaken ett bra tag innan jag lyckades somna om. Jag finner inte ro till att sova. Min säng har plötsligt blivit obekväm, kuddarna för mjuka, täcket för varmt och mina tankar för klara. Inatt kände jag också av tomrummet. Jag pressade min kudde mot magen för att känna mig närmre något, men det hjälpte inte. Van Canto sjöng i mitt huvud och under huden vandrade myrorna i takt till musiken.

Min terapeft säger att jag är inne i en sorgeperiod. Och som vanligt blir jag alltid lämnad ensam med min sorg. Personer runt omkring mig verkar alltid tro att jag klarar sorg bättre än andra.

Gnällig? Kanske lite, men jag anser att jag får vara det just nu. Ett tag till...
Tack Svenne för samtalet i lördags natt. Det känns bra att veta att DU finns!

- Känner du dig ensam?
- Näe... vilsen.

Det är konstigt då man planerat en framtid som sedan visar sig vara fel.
Nu måste jag planera om.
Jag trodde det skulle vara a piece of cake, men näe... Nu är plötsligt valen så många att jag inte kan välja. Vet inte ens om jag vill välja.

Har inte skrivit eller ens försökt på veckor, trots att jag hade ett möte med min coach förra veckan. Jag kan knappt läsa böcker...

Är i detta nu uppe hos Svenne och Nilla i terapeftiskt syfte. Bättre att vara här än där.
Jag har till och med lyckats plugga idag och att gosa med ett gäng hundar läker alltid något.

Jag behöver gräva fram en kompass tror jag allt...

Det finns mycket som man kan göra i terapeftiskt syfte. Som att:

* Sticka (har gjort 1,5 socka)
* Äta kakor
* Umgås med trevligt folk
* Träna
* Lyssna på trevlig musik (tyvärr kan jag inte lyssna på Axxis och Van Canto än. Det är trist.)
* Ha folk som sover över
* Prata med sin terapeft
* Se på trevlig film
* Äta lunch på Isobaren (det kan komma upp väldigt underliga diskussioner där som t ex porr eller om jag skulle kunna vara lesbisk. Hatar fortfarande Anders och Vlad för att de inte kunde hålla käft.)
* Gå på halloweenpub i pösblus och snörliv. Jag tror jag hade tre killar som raggade på mig! Ha, ha!
* Städa!

Det går framåt. Jag lever och börjar till och med må mer än okej. Jag kan vara själv igen. Det känns skönt.

Tack till alla som ställt upp så!

Pyss!

En dag i taget. Inte framåt just nu. Jag har ingen riktning mer än att överleva. Och det går. Jag stickar i terapeftiskt syfte.

Mina vänner finns där. VERKLIGEN! Att Svenne står ut med att jag ringer och bölar... Det tackar jag för!

Och ikväll var "gänget" här. Vi lagade indisk mat och såg på "Förtrollad". Så just nu mår jag okej. Jag är inte rädd för att sova själv inatt. Jag kommer överleva. För att det var rätt beslut.

Konstigt att något kan vara så rätt, men så jobbigt på samma gång. Att man kan bära en sådan stor saknad. Mormor ringde ikväll och ville veta hur det var med mig... Det har inte ens min mamma frågat mig...

Det är tur att man har vänner... Och kakor. Även om de tar slut. Kakorna alltså.