Vissa dagar...
Det gick nog väldigt bra för mig på tentan, jag hade ett givande samtal med min handledare om mitt kandidatarbete och kvällen spenderades under mys tillsammans med Magnus. Det var en bra dag.
Idag är inte en bra dag. Jag känner mig helt tom. I fredags fick jag veta att jag inte skulle få jobba något vid påsk. Och det var inte förrän igår som jag fattade vad det innebär... jag har inte pengar nog att klara mig i sommar just nu och om det inte sker ett under, måste jag kanske flytta hem till Småland i sommar. Inte ens det vackra vädret kan få mig på bra humör. Det är inte en bara dag idag.
När det nya året började trodde jag verkoligen att det skulle bli mitt år. Att få göra ett drömprojekt som kandidatarbete och att jag hade en ungdomsroman som skulle skickas in till förlagen... Det skulle vara mitt år!
Jag vet inte om jag tror på det längre. Mitt kandidatarbete går alldeles för långsamt framåt...och ja....boken har inte blivit inskickad den heller. Det känns som jag bara står och stampar. Jag har så mycket vilja som inte kommer ut. Minsta motgång är som att gå in i en vägg. Det känns som något saknas, men jag vet inte vad.
Jag saknar Kajsa något fruktansvärt... Det är inge kul fiolk ute på msn. Inte ens träningen kunde få mig på bättre humör. Det är verkligen måndag; trots skolsken. Vissa dagar hatar jag verkligen att vara en fattig student.
Jag tror jag ska åka hem och vårstäda istället...
Lundvistelse med historiens vingslag...och en roliga tyska!
Lund...
En hel helg med Kaka och den blev så mycket mer än vad jag någonsin hoppats på!
Till och börja med fick jag träffa Kakas flickvän; en alldeles förtjusande tyska som tyckte att "hejsan" var ett så roligt ord att hon lade till ändelsen -san på andra ord... Typ oj dåsan! Rikigt sött!
Jag besökte en födelsedagsfest i ett område som var befolkat av i princip bara utbytessudenter. Där var jag och Kaka exotiska! Vi spelade rockband och åt chokladkaka. Några grannar dök upp och sa stolt att de hade en svensk på sin fest, vår värd golvade dem med att de hade två på sin.
Jag åt falafel flera gånger under helgen då det både var billigt (25 kr) och gott! Kunde inte låta bli att vara lite fnissig åt att man överallt kunde köpa en "stor falafel" eller en "X-stor falafel".
Sedan kunde jag inte se mig trött på arkitekturen. Snea tegelhus trängdes med stora byggnader med gamla anor och små trähus med dörrar i glada färger. Jag tog mitt mobilminne fullt med kort.
Bara domkyrkan tog andan ur mig. Att gå runt i denna gigantiska byggnad och stryka handen över stenar som fortfarande står stadigt, trots tidens gång... jag har nog aldrig kännt mig så historisk någon gång tidigare, i hal mitt liv.
Något annat som blev nästan lite chockartet var hur mycket jag saknade Magnus. Jag ville ha honom där och visa honom allt det vackra. Jag ser redan nu hur vi stövar runt på Lunds kullerstensgator en varm sommarkväll; jag med en glass i handen och han med kameran i högsta hugg. Det är så det kommer vara.
Så, för att sammanfatta det hela. Jag blev nog lite kär i Lund. Trots att det var mulet, blåsigt och ibland även regnade lite, är mitt intryck av staden oslagbart!
Vilket innebär att jag nog gärna återvänder till Kaka snart igen. Det ser jag fram emot.
Jag är en sån som bara vill ligga med dig
Jag är en sån som bara vill ligga med dig
Det är min enda avsikt.
Jag vill ligga med dig
för att komma riktigt nära,
med din hud och din mun
och alla dina händer
och all längtan du drar på,
ligga med all din tomhet och
uppgivenhet,
den där känslan av att allt
ändå är helt meningslöst.
Jag vill ligga med
alla dina gamla somrar
och dina osorterade minnen,
som fotografier i stora högar,
ligga mig igenom din ängsliga barndom,
alla de obegripligt tunga hinder
som du snorigt fått forcera,
med dina underarmar
och alla dina
ensamma kvällar i livet,
jag vill ligga med din rädsla
för att vara ifrån jorden
eller inte få några barn
eller att ena bröstvårtan
ska kika fram när du har tajt linne,
jag vill ligga mig igenom all
din solkiga längtan,
alla svåra beslut,
all hopplöshet
och trötta himlar som hamrat
sönder eftermiddagarna
bakom persiennen
i ditt flickrum,
alla resor och bedövade
stunder i tågkupéer,
uttittad av såna som
aldrig sett dig.
Jag vill ligga med
dina gamla bortkliade myggbett,
dina hoppfulla skolstarter,
ligga mig igenom
din trötta gamla källare
full av nötta affischer och
brev skrivna med starlethandstil,
dina brevvänner,
trappuppgångar,
körsamlingar,
lessnader,
höstar,
tysta söndagar
och overkliga förnimmelser av
på avstånd glimmande fönsterrutor,
blänk i parkerade bilar
och suset från vägarna
runt omkring staden,
av livet
som pågår någon
helt annanstans.
Varenda muskel i din kropp,
varenda fräken,
varenda solglimt
och varenda stund du väntat ut,
varenda plats du besökt,
vartenda ögonblick du varit i,
vartenda liv du levt
- vill jag ligga med.
Jag är en sån som bara vill ligga med dig.
/Fredrik Lindström
Många klagar på att han inte är korrekt och uppger rena faktafel. Men jag tycker att det är coolt att en man gjort sig ett namn då han för fram svenska språket. Jag har sedan tidigare hans skönlitterära verk "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" och blev riktigt glad då jag hittade en diktbok av honom på bokrean för ynka 15 kr. Till och med dikta kan mannen! Jag ögnade igenom den som hastigast igår och fastnade för ovanstånde dikt. Han är inte så dum...
Och då jag höjer skrivande människor till skyarna kan jag lika gärna fortsätta. Återigen; Elizabeth Geroge! Vilken pärla! Hon vet verkligen hur man skriver för att fånga läsaren och jag får gåshud av hennes genomtänkta skrivprocess. På pendeln från Kungsbacka läste jag meningen:
"Jag skriver för att jag är författare."
Klockren! Jag blir så inspirerad att skriva själv. Jag har fått så många aha-uppleverser om mitt eget skrivande och mina svagheter när jag läser hennes bok att jag vill sätta igång med nästa projekt. NU.
För nu vet jag hur jag ska göra. Nästa gång kommer det bli rätt från början...
