Lundvistelse med historiens vingslag...och en roliga tyska!
Lund...
En hel helg med Kaka och den blev så mycket mer än vad jag någonsin hoppats på!
Till och börja med fick jag träffa Kakas flickvän; en alldeles förtjusande tyska som tyckte att "hejsan" var ett så roligt ord att hon lade till ändelsen -san på andra ord... Typ oj dåsan! Rikigt sött!
Jag besökte en födelsedagsfest i ett område som var befolkat av i princip bara utbytessudenter. Där var jag och Kaka exotiska! Vi spelade rockband och åt chokladkaka. Några grannar dök upp och sa stolt att de hade en svensk på sin fest, vår värd golvade dem med att de hade två på sin.
Jag åt falafel flera gånger under helgen då det både var billigt (25 kr) och gott! Kunde inte låta bli att vara lite fnissig åt att man överallt kunde köpa en "stor falafel" eller en "X-stor falafel".
Sedan kunde jag inte se mig trött på arkitekturen. Snea tegelhus trängdes med stora byggnader med gamla anor och små trähus med dörrar i glada färger. Jag tog mitt mobilminne fullt med kort.
Bara domkyrkan tog andan ur mig. Att gå runt i denna gigantiska byggnad och stryka handen över stenar som fortfarande står stadigt, trots tidens gång... jag har nog aldrig kännt mig så historisk någon gång tidigare, i hal mitt liv.
Något annat som blev nästan lite chockartet var hur mycket jag saknade Magnus. Jag ville ha honom där och visa honom allt det vackra. Jag ser redan nu hur vi stövar runt på Lunds kullerstensgator en varm sommarkväll; jag med en glass i handen och han med kameran i högsta hugg. Det är så det kommer vara.
Så, för att sammanfatta det hela. Jag blev nog lite kär i Lund. Trots att det var mulet, blåsigt och ibland även regnade lite, är mitt intryck av staden oslagbart!
Vilket innebär att jag nog gärna återvänder till Kaka snart igen. Det ser jag fram emot.
