Fuck you, säger jag då!!!
Förtvivlan.
Det är vad jag känner när jag hör om hur vi förstör vår värld.
Häromdagen stod det i tidningarna att isbjörnanarna håller på att dö ut, för det finns inte längre någon landmassa de kan föda sina ungar på. Sträckan att simma har blivit för lång, så de hinner tröttna och dö under simturen.
För några veckor sedan kom en rapport om att det inte hade finna några torskyngel på västkusten. INTE ETT ENDA LITET YNGEL!
Och i helgen berättade Malin att man snart inte kan tillverka champange mer, då det håller på att bli för varm i regionen Champange för att druvan ska trivas. Det diskuteras om man ska flytta produktionen till England, där klimatet är mer lämpligt. Till England!
Och så finns det folk som har mage att säga att vi inte påverkar, att det inte finns någon växthuseffekt, att allt det här hade hänt ändå och att ett varmare klimat här i Svergie vore väl mysigt. Fuck you, säger jag då!!! Det här som just nu håller på att hånda är i största grad en bieffekt av människans leverne och att vi inte kan stå och ta vårt ansvar för det är mer än skandalöst. Det är vår största synd!
Vi i västvärlden har all möjlighet att kunna göra någonting åt det här. Nu. Vi kan åka kollektivt, vi kan välja grön el, vi kan välja att handla närproducerat, vi kan sluta handla tork och köpa sill och stömming istället. Vi har ett val. Och då många av oss väljer att inte reagera, då fördummar ni er själva.
Och sluta tro att detta inte kommer påverka dig under din livstid. För då betyder det att du ger blanka fan i dina egna barn och barnbarn.
Gör istället det lilla du kan, medan vi fortfarande kan
påverka!
Det är vad jag känner när jag hör om hur vi förstör vår värld.
Häromdagen stod det i tidningarna att isbjörnanarna håller på att dö ut, för det finns inte längre någon landmassa de kan föda sina ungar på. Sträckan att simma har blivit för lång, så de hinner tröttna och dö under simturen.
För några veckor sedan kom en rapport om att det inte hade finna några torskyngel på västkusten. INTE ETT ENDA LITET YNGEL!
Och i helgen berättade Malin att man snart inte kan tillverka champange mer, då det håller på att bli för varm i regionen Champange för att druvan ska trivas. Det diskuteras om man ska flytta produktionen till England, där klimatet är mer lämpligt. Till England!
Och så finns det folk som har mage att säga att vi inte påverkar, att det inte finns någon växthuseffekt, att allt det här hade hänt ändå och att ett varmare klimat här i Svergie vore väl mysigt. Fuck you, säger jag då!!! Det här som just nu håller på att hånda är i största grad en bieffekt av människans leverne och att vi inte kan stå och ta vårt ansvar för det är mer än skandalöst. Det är vår största synd!
Vi i västvärlden har all möjlighet att kunna göra någonting åt det här. Nu. Vi kan åka kollektivt, vi kan välja grön el, vi kan välja att handla närproducerat, vi kan sluta handla tork och köpa sill och stömming istället. Vi har ett val. Och då många av oss väljer att inte reagera, då fördummar ni er själva.
Och sluta tro att detta inte kommer påverka dig under din livstid. För då betyder det att du ger blanka fan i dina egna barn och barnbarn.
Gör istället det lilla du kan, medan vi fortfarande kan
påverka!
Att sörja...
Jag är mitt uppe i tentaplugg. Tentan skrivs på fredag och jag har knappt fattat nåt av den här kursen... I torsdags åkte jag hem till pojken och pluggade där (väldigt effektivt) i dagarna två.
Men då han kom hem från jobbet på lördagen hade han tråkiga nyheter. De tråkigaste nyheter. Natten mellan fredag och lördag misste en vän till honom livet. Och denna lilla tös (ja, 21 år känns plötsligt så litet) kände jag inte. Jag hade bara träffat henne en gång...men jag har HÖRT så mycket om henne... hört värmen i rösten då han pratat om henne.... Och det gjorde så ont inombords. Jag ville se honom smila upp och säga att han skämtade. Att det inte alls hade hänt. Men det gjorde han inte. Så jag nöp min hundra gånger i armen när han inte såg på. Känslan av att just ha blivit grundlurad var påtaglig.
Jag grät. JAG grät. Jag kände ju inte ens flickstackarn. Och pojken var lessen utan att gråta och det gjorde mig frustrerad och nästan arg. Hur tröstar man den man älskar mest, när han inte fäller tårar?
Så hela veckan då mitt huvud borde ha varit fylld av DNA-kedjor och hemoglobinstrukturer har jag bara tänkt på honom. Och henne. Och honom...och henne... Jag har varit så rädd att hans tårar skulle komma när jag inte var där.
Jag fick dunka in i huvudet att det är såhär. Man sörjer olika. Jag gråter, hejdlöst och utan slut. Han gör det inte. Och jag vill inte, men måste sätta punkt här. Visst saker måste man bara acceptera.
Vissa gråter, andra gör det inte.
Vissa dör för tidigt, andra gör det inte.
Men då han kom hem från jobbet på lördagen hade han tråkiga nyheter. De tråkigaste nyheter. Natten mellan fredag och lördag misste en vän till honom livet. Och denna lilla tös (ja, 21 år känns plötsligt så litet) kände jag inte. Jag hade bara träffat henne en gång...men jag har HÖRT så mycket om henne... hört värmen i rösten då han pratat om henne.... Och det gjorde så ont inombords. Jag ville se honom smila upp och säga att han skämtade. Att det inte alls hade hänt. Men det gjorde han inte. Så jag nöp min hundra gånger i armen när han inte såg på. Känslan av att just ha blivit grundlurad var påtaglig.
Jag grät. JAG grät. Jag kände ju inte ens flickstackarn. Och pojken var lessen utan att gråta och det gjorde mig frustrerad och nästan arg. Hur tröstar man den man älskar mest, när han inte fäller tårar?
Så hela veckan då mitt huvud borde ha varit fylld av DNA-kedjor och hemoglobinstrukturer har jag bara tänkt på honom. Och henne. Och honom...och henne... Jag har varit så rädd att hans tårar skulle komma när jag inte var där.
Jag fick dunka in i huvudet att det är såhär. Man sörjer olika. Jag gråter, hejdlöst och utan slut. Han gör det inte. Och jag vill inte, men måste sätta punkt här. Visst saker måste man bara acceptera.
Vissa gråter, andra gör det inte.
Vissa dör för tidigt, andra gör det inte.
2008; flyttens år
Ja, då var det nytt år.
Jul behöver vi inte prata om.
Julafton med pojken var mysigt dock. Han skämmer bort mig! *rodnar*
Nyår med hans vänner var trevligt. Till och med papptallrikarna var okej.
Och vad förväntar jag mig av det nya året då?
Jo detta är flyttens år! I vår flyttar både mormor, farmor, mina föräldrar och min kärlek... och det skulle inte förvåna mig om det blir en flytt för min egen del heller...
Annars hoppas jag på klarade tentor och tillräcklig tid för vänner, kärlek och intressen. Med MatNatSex blir det bårde hjärtslag, semmelsittning, beatchgasque, AG, dop, och valborg. Jag hoppas på att kunna ta tag i tränandet när jag lämnat över ordförandeposten i maj. Dans och pilates tänkte jag mig... Hmmm... Och jag håller TUMMARNA för att jag ska hitta ett sommarjobb här på västkusten.
Vad som händer nästa höst har jag dock ingen aning om!
Det återstår att se..
Gott Nytt År på er!
Jul behöver vi inte prata om.
Julafton med pojken var mysigt dock. Han skämmer bort mig! *rodnar*
Nyår med hans vänner var trevligt. Till och med papptallrikarna var okej.
Och vad förväntar jag mig av det nya året då?
Jo detta är flyttens år! I vår flyttar både mormor, farmor, mina föräldrar och min kärlek... och det skulle inte förvåna mig om det blir en flytt för min egen del heller...
Annars hoppas jag på klarade tentor och tillräcklig tid för vänner, kärlek och intressen. Med MatNatSex blir det bårde hjärtslag, semmelsittning, beatchgasque, AG, dop, och valborg. Jag hoppas på att kunna ta tag i tränandet när jag lämnat över ordförandeposten i maj. Dans och pilates tänkte jag mig... Hmmm... Och jag håller TUMMARNA för att jag ska hitta ett sommarjobb här på västkusten.
Vad som händer nästa höst har jag dock ingen aning om!
Det återstår att se..
Gott Nytt År på er!
