charmkvark

Förtvivlan.

Det är vad jag känner när jag hör om hur vi förstör vår värld.

Häromdagen stod det i tidningarna att isbjörnanarna håller på att dö ut, för det finns inte längre någon landmassa de kan föda sina ungar på. Sträckan att simma har blivit för lång, så de hinner tröttna och dö under simturen.

För några veckor sedan kom en rapport om att det inte hade finna några torskyngel på västkusten. INTE ETT ENDA LITET YNGEL!

Och i helgen berättade Malin att man snart inte kan tillverka champange mer, då det håller på att bli för varm i regionen Champange för att druvan ska trivas. Det diskuteras om man ska flytta produktionen till England, där klimatet är mer lämpligt. Till England!

Och så finns det folk som har mage att säga att vi inte påverkar, att det inte finns någon växthuseffekt, att allt det här hade hänt ändå och att ett varmare klimat här i Svergie vore väl mysigt. Fuck you, säger jag då!!! Det här som just nu håller på att hånda är i största grad en bieffekt av människans leverne och att vi inte kan stå och ta vårt ansvar för det är mer än skandalöst. Det är vår största synd!

Vi i västvärlden har all möjlighet att kunna göra någonting åt det här. Nu. Vi kan åka kollektivt, vi kan välja grön el, vi kan välja att handla närproducerat, vi kan sluta handla tork och köpa sill och stömming istället. Vi har ett val. Och då många av oss väljer att inte reagera, då fördummar ni er själva.

Och sluta tro att detta inte kommer påverka dig under din livstid. För då betyder det att du ger blanka fan i dina egna barn och barnbarn.

Gör istället det lilla du kan, medan vi fortfarande kan
påverka!