Poetry to the people!
Jag och Magnus skrev mycket dikter då vi precis hade blivit tillsammans. Han skriver jättefint...
Tyvärr har jag inte kvar en enda av dem. Han har dem däremot på sin dator. Borde be om dem någon gång...
Ardi sa häromdagen att jag nog kommer hitta en Mr. Darcy. Först blev jag jätteglad när han sa så; sedan förklarade han honom som pryd, konflikträdd och gentleman. Gentleman; ja tack. Pryd? Jag tror inte inte jag bryr mig så mycket... Men konfliktädd? Näe, jag har fått nog av den typen av karlar.
Så vad vill jag ha...? Jag skrev en dikt!
Håll till godo!
JAG VÄNTAR PÅ DIG
Jag väntar på dig
som kan vara man
så att jag får en chans
att vara galen och barnslig
som vet
hur du ska se mig
som lagar mat
då jag är stressad
som överraskar med blommor
utan någon anledning alls
Jag väntar på dig
som matchar
mina kyssar;
blåser fjärilar i min andedräkt
som vågar bråka med mig
eftersom du vet att jag stannar kvar
efteråt
som ständigt lämnar lappar
för att förklara din kärlek
då du inte är här
Jag väntar på dig
som ständigt ber mig läsa mina egenskrivna ord
igen och igen
för du vill inte låta en stavelse
gå till spillo
som förstår vikten av kramar
och som älskar att sova sked
som kokar te
och tar hand om mig då jag är sjuk
som jag inte behöver be
fler än en gång
och som förstår när något är vikigt
för mig
Jag väntar på dig
som vill ta långa promenader
bara för att hålla min hand
bland folk
som ser allt som möjligheter
och inte omöjliga hinder
som tar varje chans du får
att bjuda mig upp till dans
bara för att få vara nära
Jag väntar på dig
som har
liksom jag
drömmen om huset vid havet
med ljudet av små barnafötter
och pianotoner Är det du eller jag som spelar?
som kan erbjuda dig
att ta disken
så att jag får skriva
som förstår
då
jag behöver dig
som förstår
då
jag behöver vara ensam
Jag väntar på dig
som vågar tala från hjärtat
som inte är rädd för att misslyckas
som inte är rädd
Jag väntar på dig.
/Nina
THE IMAGINARIUM OF DR. PARNASSUS
Trots förkylning och ett tungt huvud, släpade jag mig ner på stan igår kväll med Gustav. Vi käkade på Pizza Hut och gick på bio.
Då vi kom ut från bion visste jag inte vad jag skulle tycka om filmen. Gustva kom på ordet innan mig. Rörig.
Den var också färgstark, udda, vacker och fylld av små detaljer som gjorde att man ville veta mer. Men... man fick liksom aldrig veta mer. Manuset var omgjort då Heath Ledgers död krånglade till det hela lite. Men ändå; rörig.
Idag är förkylningen ännu värre (febern kommer och går) och jag vet inte alls hur jag kommer orka med nyår. Skulle det bli så att jag sitter hemma och myser med film i pyjamas och äter Ben and Jerrys... så skulle det funka det med.
Tyvärr måste jag labba idag. Mormor lät orolig då jag pratade med henne. Hon tyckte jag borde gå hem och lägga mig. Om jag ändå kunde...
Gott nytt på er!
Skrivande och tystnad i samförstånd
Mitt flöde när det gäller skrivandet har bara fortsatt! Har skrivit på hela resan hem till Göteborg idag. Ser sakta, sakta hur sömmarna fogas samman.
Jag insåg också en sak idag då det gäller min far. Jag har nog tänkt på det många gånger; men idag blev det så himla tydligt. Vi är ett bra team. Om det bara är vi hemma så hjälps vi åt. Vi hjälps åt med maten. Vi hjälps åt med disken. Då han slabbar är jag där med disktrasan och trokar upp. Vi säger inget om det; vi bara gör.
Likadant var det då vi idag var inne i Kalmar och skulle hämta hem ett badrumsskåp som mina föräldrar beställt. Pappa och jag kan vara tysta tillsammans. Det är inte många människor jag kan vara det med, tyvärr. Men det är underbart! Att inte känna pressen, utan bara lyssna på ljuden runtomkring och få vara i sina egna tankar.
Det är nice att vara tyst med andra människor!
Biokväll med Aslan
Avatar: "Ferngully" rip off. I can live with that.
Jag tyckte den var fantastikt vacker och det var till och med att jag fällde en tår mot slutet. Efteråt analyserade Marcus (aka Asalan eller Jesus på krysset) sönder utseendet och tyckte allt var lite väl kliché. Vacker kliché!
Idag är min sista dag i Småland. Imorgon åker jag tillbka till västkusten.
Men först ska det blir spelvkäll med Svenne, Marcus och Tessi! Och drickas limesaft (krav från Maja).
Har skrivit en massa sedan jul. Känns rikigt bra; även om min roman är väldigt rörig just nu. Väldigt rörig. Men det ska nog gå och bena ut!
Vi ska tydligen käka nu.
Se ya!
PS. Anders, kunde du inte skickat ett mail och sagt att din telefon kommit bort? Jag började undra varför du ignorerade mig. DS.
Midnatt råder...
Så var ännu en jul till enda.
Och jag tänker roa er med en fin bildkavalkad av en liten annorlunda karaktär:
Vi börjar med juldagens mörka timma då vi tvingades oss upp redan innan sju. Vi öppnad morgonpaketen (en film i år istället för den taditionella dagboken; se där!) och gav oss sedan ut på vägen mot stallet Fågelsjö. 
Nästan framme samlades vi i fackeltåg och sjöng julsånger i gryningen innan vi promeneade till stallet där det serverades glögg, pepparkakor, risgrynsgröt, korv med bröd, skumtomtar, choklad och julmust. I år var vi många som trängdes i stallet och myste med djuren. Tyvär fick jag inga bra bilder därifrån då jag inte hade på blixten (för djurens skull). Lite synd... Jag tror ni hade tyck om minigrisarna Kramige Konrad, Busige Bertil och Trygga Tryggve...
Sedan bar det åt hemmåt för en förmiddagslur innan alla gästern kom. Jag passade på att fota mammas kylskåp (ja, allt i köket är mammas) och tro mig när jag säger det; det se alltid ut såhär!
Sedan blev det Kalle och My passade i vanlig ordning på att sova.Själv var jag chaför åt de gamla i släkten.
Ingen jul utan mat; på julbordet är det mammas små, fina kroppkakor som är min (och Majas) favorit!
My hade dessutom stassat upp sig i klänningen jag sydde till henne i somras. Se så thusig hon är min syster!
(obseravera hur bra hennes "ögonfärg" matchar det röda bandet)
Till och med jag var uppklädd. My (fotografen) vart sur över att jag inte log, men tyvärr är det hon som har filmstjärneleendet i familjen. Alla kan i inte få utseendet.
Nu är julen över. Julklapparna var helt okej; praktiska. De två som jag ändå blev nöjdast över vra en sjal från min faster (rikigt otippat) och en bok om skrivande jag köpt till mig själv (sjävlklart hade jag också slagit in boken och lagt den under tallen. Ja, vi har en jultall, mamma tål inte gran.).
Kvällen avslutades med att inviga det nya familjespelet och sedan såg jag och mamma på "Döda poeterssällskap".
Carpie Diem!
Imorgon ska jag skriva!
God Jul!
Nörderier!
Före:
Ser ni hålen? Låt oss ta en närmate titt.
Ja, man kan faktiskt ana dem.
Men därefter tvättade jag den försikigt för hand och sköljde den tre gånger. Och sedan sträckte jag ut sjalen och nålade fast den i madrassen till gästsängen (det gick åt massor av nålar!). Lät den torka!
Ja, ser ni hålen nu då?
Ett riktigt roligt projekt måste jag säga. Har gjort en likadan sjal till mormor, fast i andra färger. Känner mig mäkta stolt. Nya läror är alltid spännande!
Och till veckans nyhet:
Farbror Magnus har blivit morbror för tredje gången i sitt liv. Hans syster har fött en tredje flicka som ska heta Indra. Välkommen!
Distanserade dofter
Jag var hemma hos min Herre David nu ikväll och kikade på hans lägenhet och gosade med hans katter. Över sockrade bullar (inte sockerbitar) diskuterade vi livet. David har en ny flickvän från Tyskland och är kär upp över öronen. Hon verkar söt.
I bussen på vägen hem kom jag att fundera över distansförhållanden (vet inte om dt berodde på samtalet eller att jag återigen fann mig att tycka om att åka buss). Jag är helt övertygad om att om man ska få ett förhållande att funka måste man kunna klara av en viss distans ibland, framförallt då man är så ung som mig. Och jag har, trots misslyckade distansförhållanden, ingen tanke på att distansen skulle kunna vara ett problem i ett förhållane. Eller jo, i två lägen är det krångligt. Och det är om:
1) man precis träffats och ens respektive åker iväg långt bort under låt säga ett år eller
2) den man är tillsammans med bor väldigt, väldigt långt bort (och då snackar jag typ Kina) och inte har några som helst planer på att flytta på sig inom en snar framtid.
DÅ kan jag se problem i det hela.
Missförstå mig rätt; det är väl klart att ingen väljer ett distansförhållande framför att få ha den man är kär i nära, men jag tror ofta att distans kan vara nyttigt.
Distansen kan få en att längta och sakna. Dessutom är jag av full övertyglese att telefonsamtal, mail eller brev är alltför sällan inslag i våran nu så stressande vardag.
Ni som varit med tidigare, ni minns kanske hur hjärtat bultade lite mer än vanligt då ni stod och väntar på perrongen. Hur klockans sekundvisare hade gått på kafferast och inte hade en tanke på att skynda därifrån. Hur tåget såg ut att köra baklänges då du väl fått syn på det. De svettiga händerna, suset i öronen. Oron över att du kanske trots allt valde fel kläder.
Glädjetjutet i magen då era ögon möts i folkvimlet. Sprang du då?
Det gjorde jag.
Och tänk alla sätt du kan överraska på! Jag har själv skickat både skivor med mina favortisånger och paket med favoritgodis och en rolig penna som kunde lysa i mörkret. Och själv har jag fått blommor från andra sidan Sverige. Det hade jag inte väntat mig då jag vaknade upp den morgonen.
För att inte tala om alla dikterna. Finns det något mer romantiskt och ärligt? Dikterna är nog min favoritpart...
Så från distansförhållanden slänger vi oss raskt över till dofter!
Eftersom min kära mor är känslig för dofter har jag lämnat både min parfym, mitt hårspray och min duschkräm hemma i Götet. Men icke; självklart skulle jag lukta för starkt ändå. Som en knarkhund känner hon doften när hon kliver innanför dörren... Av min handcreme; samma handcreme som jag använt sedan jag kom hit i fredags och då flera gånger om dagen. Och då ska nämnas att jag hade smörjt in händerna en timme innan och mina händer hade knappt ett spår av den mjuka doften kvar, men det lilla spåert kände hon. Så nu är även min handcreme förbjuden så länge jag är hemma...
Och detta fick mig osökt att tänka på hur jag kan falla för hur killar doftar. Jag kan inte låta bli att dra in ett djupt andetag då jag kramar om någon (kille eller tjej) och sorterar sedan in deras dofter i små minnes-fack. Där finns det väldigt tydliga minnen av hur mormor och farmor doftar.. Eller Jossan... Eller Andreas; min första pojkvän. (han använder by the way fortfarande samma parfym nu som då han gick i åttan). Det fanns till och med en period då jag inte kände mig lika dragen till Magnus. Efter ett tag insåg jag att han hade bytt parfym och mysteriet var löst!
Luktsinnet har pga avsaknaden av starka lukter under min uppväxt skapat en drog för mig. Jag förknippar lukter med människor och med känslor. Trygghet och otrygghet.
Ibland tror jag att ajg varit väldigt blåögd då jag var yngre, ja då jag alltid lyckades välja fel killar. Men kankse ska det snarare jämföras med att jag blev drogad och inte var vid mina sinnens fulla bruk?
Ni luktar ju trots allt så jäkla gott!
Snö i Småland
Vi börjar med att berätta att jag är hemma i Småland igen. Än så länge går det bra. Idag har vi bland annat grattit mamma och haft släkten här på förmiddagskaffe. Efteråt stannade My kvar och sedan kivades vi alla systrarana och mamma i köket då vi gjorde julgodis. Det blev knäck, lingonkola och fransk nogat.
Vi provade också på konststycket att göra polkagrisglass (som egentligen hade något mycket finare namn), men stötte på problem då vi skulle krossa polkagrisrana.
Första försökte my med en gryta. Det gick... sådär. Mamma var inte jätteglad över hålen i handduken.
Efter lite diskuterande fram och tillbaka kom vi fram till att mortlade polkagrisar måste gå rätt bra; och mycket riktigt det belv en hit!
Just nu är det läggdags här. Själv har jag sjukt ont i magen! (Och det beror inte på godisavsmakning för magontet kom innan vi började med tillagningen och då hade jag faktiskt vet att låta bli).
Känner mig lite ynklig och vill att någon ska tycka lite synd om mig... lite.
Natt!
Framåt, bakåt, sidan, ihop!
Förra helgen då Maja var här höll jag på att bryta ihop totalt. Magnus har nog aldrig varit mer närvarande... Allt vi gjorde, var sånt jag brukade göra med Magnus. Vi var på jul på Liseberg, vi var på Universeum (OCH klappade rockor), vi bakade scones och om nätterna sov hon i min säng och boxade på mig i sömnen. Jobbigt.
Men när hon väl hade åkt hem kom en ny känlsa. Nu har jag gjort alla de här sakerna...och jag klarade mig igenom dem. Nästa gång kommer det vara ännu lättare.
Maja hade ritat en underbar teckning som jag kunde hänga upp ovanför sängen. Och i helgen var jag hos Jossan och fick där ett jättevackert halsband (det har kännts tomt runt halsen...).
Och veckan som var hade några riktiga toppar!
En kväll kunde jag inte somna för att jag var alldeles fnissig. När senast var jag fnissig?
Och i helgen hos Jossan sov jag som en stock; drömlöst.
Jag har till och med börjat se fram emot julen. Självklart fick jag då en knäpp i söndagskväll och fick för mig att jag ska tillverka lite julklappar i år. Ja, som om jag inte har nog att göra liksom...
Mitt största problem just nu är att jag borde umgås mer med mina tjejkompisar. Killarna i min omgivning har en tendens att förvirra just nu (vissa av dem med flit). Enda gången i mitt liv då jag kännt att killkompisar kan vara knepigt...
Det viktigaste är väl förvisso att jag vet var jag har mig själv (vilket jag gör) så ingen skada skedd än så länge.
Det ska bli skönt att komma hem på jullov och mysa med släkt och vänner (även där inbokade aktiviteter med tre olika killkompisar... Weird).
Nu ska jag fortsätta med mina anlyser!
Ciao!
"Tiden går fort när man har roligt!"
6,5 veckor. Drygt 1,5 månad. Var det så länge sedan? Ibland känns det som igår. Ibland som flera år sedan.
Jag har tappat uppfattning om tiden. Tiden spelar ingen roll lägre. Det är bara det som känns och inte känns som gör skillnad under dagarna.
Börjar kanske få ordning på skolan igen... sakta.
Men John Blund lyser med sin frånvaro. Idag fick jag ställa tre alarm för att komma upp ur sängen i tid för skolan (och det endast för att jag skulle hålla en redovising).
Imorgon kommer världens underbaraste Majsan! Hon har lovat att rita en ny teckning att hänga över sängen. Det är dags att gå vidare på riktigt!
Just nu saknar jag att inte ha någon att gå på bio med. Det finns så mycket bra film som går just nu och det finns ingen jag skulle vilja uppleva det hela med hellre än Magnus. Men vi är inte där än; tyvärr...
