charmkvark

Det går inte bara framåt längre; det har börjat gå uppåt.

Förra helgen då Maja var här höll jag på att bryta ihop totalt. Magnus har nog aldrig varit mer närvarande... Allt vi gjorde, var sånt jag brukade göra med Magnus. Vi var på jul på Liseberg, vi var på Universeum (OCH klappade rockor), vi bakade scones och om nätterna sov hon i min säng och boxade på mig i sömnen. Jobbigt.

Men när hon väl hade åkt hem kom en ny känlsa. Nu har jag gjort alla de här sakerna...och jag klarade mig igenom dem. Nästa gång kommer det vara ännu lättare.

Maja hade ritat en underbar teckning som jag kunde hänga upp ovanför sängen. Och i helgen var jag hos Jossan och fick där ett jättevackert halsband (det har kännts tomt runt halsen...).

Och veckan som var hade några riktiga toppar!

En kväll kunde jag inte somna för att jag var alldeles fnissig. När senast var jag fnissig?
Och i helgen hos Jossan sov jag som en stock; drömlöst.

Jag har till och med börjat se fram emot julen. Självklart fick jag då en knäpp i söndagskväll och fick för mig att jag ska tillverka lite julklappar i år. Ja, som om jag inte har nog att göra liksom...

Mitt största problem just nu är att jag borde umgås mer med mina tjejkompisar. Killarna i min omgivning har en tendens att förvirra just nu (vissa av dem med flit). Enda gången i mitt liv då jag kännt att killkompisar kan vara knepigt...

Det viktigaste är väl förvisso att jag vet var jag har mig själv (vilket jag gör) så ingen skada skedd än så länge.

Det ska bli skönt att komma hem på jullov och mysa med släkt och vänner (även där inbokade aktiviteter med tre olika killkompisar... Weird).

Nu ska jag fortsätta med mina anlyser!

Ciao!