Hösten här; låt oss summera sommaren
I alla fall; sommaren är slut och ajg tänkte sammanfatta den!
Sommarens:
-Resa: Skottland
-Låt(ar): "Fireflies" med Owl city och "Soulsiser" med Train.
-Bok: "Boktjuven" av Markus Zusak
-Biofilm: "Inception"
-Artistframträdande: Martin Stenmark på Liseberg
-Köp: De nya glasögonen (även om jag inte fått dem, men det är alltid trevligt att kunna se)
-Skolresa: Askö tre veckor
Antal lästa böcker: 10
Antal kort tagna: Massor!
Antal personer som försvunnit ur mitt liv: 1,5 (är inte säker på om person nummer två tänker återvända...)
Antal gånger jag besökt Jossan i Stockholm: Tre
Antal besök i Småland: Två
Antal missade konserter: En. Pink. *snyft*
Glömt något?
Kan väl säga att jag på det hela taget är väldigt nöjd med min sommar. På nyår visste jag att 2010 skulle bli ett bra år. Våren var fin, sommaren har varit fantastisk och jag tänkte toppa den med en underbar höst!
Varma kramar!
KLAR!!!
Efteråt pumpade adrenalinet i kroppen. Jag kunde inte sluta le!!!
Så jag ringde Mia och Jenny och bokade in en helkväll med dem (det måste ju firas!) och därefter gav jag mig ut och sprang. Solen sken (trots moln), ingen smärta i mina knäveck... och jag kunde inte sluta le.
Jag tittar mig i spegeln och finner mig vacken; ögon som strålar. Jag är så jäkla stolt över mig själv.
Näe, fira som sagt. Jag har laddat upp med massa film, hoppas bara att de är på. De ska bjuda på lasagne... Nice!
Pyss på er alla!
Weird...
Det är så konstigt. Jag borde inte vara okej.
Jag borde vara en blöt pöl av tårar. Och med tanke på att jag bara sovit fyra timmar inatt borde jag ligga sovande i en blöt pöl.
Men det enda jag känner är...lättnad. Ordning i kaoset!Inte det minsta trött. Måste gå på ardrenalin eller nåt...
Jag hade två möten med Mikael idag. Under det första pratade vi bara psykologi... så vi var tvugna att slänga in ett till några timmar senare då jag faktiskt fick en chans att prata skrivandet. Upplyftande!
Jag var hos optikern också och lyckades fixa både en remiss till en ögonläkare och nya glasögon. Dyra glasögon... Shopping är alltid farligt då jag inte är på topp...
Tänkte avsluta dagen på Lindy hop klubben.
Och imorgon ska det skrivas!
Pyss!
Ett krossat hjärta och fyra timmars sömn
Livet känns inte alls miserabelt. Det... känns ganska fantastiskt.
Är inte det konstigt...
100 år från nu
Enjoy!
Jag är vaken men blundar ändå
Är under ytan tills kroppen blir blå
Dina löften håller sanningen varm i hjärtat som brann
Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Fan va ska jag ta mig till
För jag vet att 100 år från nu
Så kommer det alltid vara du
När jag blundar
Vi skulle resa, jag boka biljett
Till alla ställen som man borde ha sett
Jag köpte drömmen om ett vackrare liv
När du låg bredvid
Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Fan va ska jag ta mig till
För jag vet att 100 år från nu
Så kommer det alltid vara du
När jag blundar
Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Nästan alltid där jag vill
Jag blundar
Och håller andan lite till
Tiden stannar
Nästan alltid där jag vill
Och jag vet att 100 år från nu
Så kommer det alltid vara du
När jag blundar
Jag blundar
/Martin Stenmark
35 japaner är några japaner för mycket
I tisdags och onsdags spenderade jag dagarna på Wallenbergs centrum tillsammans med ett gäng marinkemister och 35 japaner (bara herrar såklart). Melissa fixade in mig på deras konferans med seminareier om våra miljöproblem då det fanns extra platser i lunchrestaurangen. Och vad lärde jag mig av det då?
Japaner + engelska = ingen bra kombo
(jättejobbigt att förstå fem ord då en liten japan föreläser i 30 minuter)
Japanerna tyckte dessutom om att fotografera. HELA TIDEN! Vem som än hade seminarium for det blixtar över rummet.
Och de är rätt... traditionella. Vid en av luncherna försökte en av japanerna få mig att hålla med honom att kvinnan skulle ha middagen stående på bordet då mannen kom hem... Ja, just det.
Men nu har japanerna åkt hem och jag är tillbaka på kemi och jobar på den poster jag ska presentera på Nordic Marine Science Conferance i september. Idag har dock både power point och excel bestämt sig för att inte samarbeta med mig. Great.
Men ikväll blir det Martin Stenmark på Liseberg. Det är mys!
Fortsätt bara andas...
Getingstucken
Planer
Bokmässan. I år ska ingen eller inget stoppa mig då det kommer till seminarierna. Har bara hunnit kolla igenom torsdagens schema än så länge och har redan hitat tre seminarier jag skulle vilja gå på. Vad sägs om detta liksom:
Mörker och ljus för unga
Cannie Möller har en dragning åt det mörka, men i nya boken M som i Mara slår hon an en ljusare ton. På ett skrivarläger där 15-åriga Mara befinner sig mot sin vilja inträffar mirakler: hon möter en person hon aldrig glömmer, genom skrivandet förstår hon varför hon är just Mara. Cannie Möller debuterade som författare 1983 och har skrivit en lång rad böcker för tonåringar och vuxna. Per Nilsson tror att vi, i något avseende, aldrig blir äldre än 17 år. Mer och mer tänker han sina böcker som brev, att han för ett samtal om viktiga saker: livet och döden, hopp och framtidstro, kärleken. Senast i I det här trädet, skriven tillsammans med Katarina Kieri. Två erfarna ungdomsboksförfattare möts i ett samtal om ungdomsböcker och författarskap. Moderator: Tomas Tengby, journalist.
Arrangör: Bonnier Carlsen och Rabén & Sjögren
Medverkande: Cannie Möller, Per Nilsson, Tomas Tengby
Programtyp: Seminarium
Seminariekort erfordras.
Cannie Möller OCH Per Nillson på samma scen! I'm in heaven!
Ärlighet, undanhållande av fakta och vita lögner
Men denna veckan har jag insett att det finns flera olika typer av ärlighet och att det inte alltid är så lätt att veta var gränserna går för vad som är ärlighet och vad som är lögn.
Till och börja med har jag har insett att man kan vara för ärlig. Låt oss kalla det "brutal ärlighet". Då man är brutalt ärlig säger man saker utan att tänka sig för det minsta om den andra personen i fråga skulle kunna ta illa upp eller på annat sätt reagera stark. En del personer har detta drag som en del av deras personlighet, de flesta är inte ens medvetna om det.
Den brutala ärligheten kan till och med ta steget längre då det blir "elak ärlighet". Nyttjar man elak ärlighet säger man saker som man själv uppfattar som sanningar och som man VET den andra personen i fråga tar illa upp av. Helt onödigt enligt mig!
Sedan har jag också funderat på om det där då man inte ljuger, men inte berättar hela sanningen. Jag kan absolut säga att jag berättar olika mycket för folk i min omgivning; vänner, familj, släktingar. Man väljer alltid det som man vet att den andra personen skulle uppskatta mer; de sanningar som man vet kommer att spela roll för den andra. Men hur mycket är det okej att hålla undan? Självklart beror detta på vilken relation man har till personen i fråga. I en kärleksrelation måste man vara lite mer ärlig gentemot den andra, även då det kommer till sanningar som den andra partnern inte kommer att uppskatta.
Vad vill jag då säga om det hela...? Jag tror min slutsats är att ärlighet är viktigt, viktigast till och med. Men man ska bruka ärlighet med ansvar. Och tänka på att man är mest ärlig gentemot de personer som betyder mest. För är man inte ärlig mot de man verkligen håller kär kommer det slå tillbaka mot en förr eller senare.
RePe är igång!
I måndags kväll drog jag och dansade. Max var där! Lycka!
Han sken verkligen upp då han fick syn på mig.
- Någon har slarvat med dansen i sommar...
- Jag har ju inte ens varit i Göteborg!
Så vi dansade tre danser, fikade lite och pratade sommaren som var, dansade tre danser till, dansade lite med andra och avslutade med ytterligare tre danser innan vi sedan promenerade hem. Så jäkla skönt att få ta ut svängarna igen!!!
Annars har RePe dragit igång på riktigt. Jag trivs verkligen med att sitta på kemi om dagarna och pula med data och att få hänga med de nya studentern på kvällarna.
Igår var det spårvagnstur ut till Saltholmen där vi lekte lekar innan vi drog till Haddoks pub på Isobaren. Väldigt trevligt! Tror jag lärde känna flest studeneter i toakön. Hittade flera marinare OCH till och emd en marinkemist; hör och häpna!
Lite kul att de nya blir chockade över att jag pluggat så "länge" och är så mycket äldre än dem. Ja, jag ser ju inte ut att vara 25 direkt. Kändes helt galet då man började prata mninnen och insåg att vissa saker hände för sådär fyra år sedan. Galet!
Idag blir det ingen RePe dock, tänkte dra och träna istället. Core blir det ikväll. Nu ska magmusklerna jobba!
Vikingasittning!
Och den inleddes med vikingasittning igår. Självklart var jag där. Vem var inte där?!
Våra fina toastmasters; Grizsly och Tjalle
Men de flesta var överens; jag hade bäst klädsel!
Fick lite fina citat också:
Ibland missar man då man ska missa...och då träffar man!
/Skagen då G-astro och jag skulle boxas och G-astro faktiskt råkade slå till mig på riktigt
Senilsex... de sprider sig lika snabbt som en könssjukdom!
/Neon
Och idag är det måndag igen och jag har lekt med data på kemi och skrivit ut sådär 30 (!) artiklar föt mitt mastersarbete. Lite att läsa framöver.
Sedan har de nya studenterna börjat; de är osäkra, små och tysta. I love it! Känns plötsligt som jag presterat så himla mycket.
Insåg att jag börjat på mitt femte år nu. Mitt sista år.
Därefter är det bara allt annat som väntar; jobb, hus vid havet, ge ut lite böcker och om jag har tid över finna mig själv en karl.
Tills dess är det mestararbete som gäller. Inte så illa ändå!
Fest i Uppsala
Förberedelser:
Gustav var lite trött... Och kanske lite sur då jag hade väckt honom kl nio på morgonen. Svagt.
Födelsedagsbarnet hade en lur mot örat under hela dagen då hon försökte beskriva hur folk skulle ta sig ut.
Vi åt massa (!) god mat under kvällen. Här har vi bålen och lite snacks.
Sedan blev det party!
Kajsa och Erik. Erik och Kajsa.
Vi var uppe tills klockan var sent... Jag gick och lade mig vid halv fem. Gustav klagade på att jag inte stannade uppe och såg soluppgången. Jag föredrog sängen.
Dagen efter:
Morgondopp!
Och sedan blev det frukost. Rester. Mm!
Nu är jag hemma i Götet igen. Har försökt skriva med mina tankar har åkt på semester. Kanske borde äta lunch...
Ikväll är det vikingasittninge. Är inte alls pepp just nu. Men det blir nog trevligt. Typ.
Åh, vardag!
Ja, jag tycker det är extremt skönt med vardag. Idag gick jag upp tidigt, klädde på mig och promenerade bort till kemi och pysslade med lite data. Vid tio dök Melissa (min handledare) upp och jag uppdaterade om vad vi gjort ute på Askö och vilka problem jag stött på. Jag hade med mig kladdkaka och mutade henne med. Uppskattades!
Efter lunch drog jag till csn där jag mötte en tjej som precis skulle gå. Hon hade redan fått hjälp och erbjöd mig sitt könummer. Och att ha nummer 47 istället för 105 gjorde minsann skillnad! Väl min tur blev jag väl mött av en glad kis och med några knappklick hade han fixat både min handledaransökan och studieförsäkran.
- Dina pengar borde dyka upp på torsdag!
Sedan var jag och bytte mina Kedsskor (som gick sönder efter en månads användning). Jag fick dock ta ett par röda då de rosa var slut, men det är okej... Jag köpte en ny klänning och ett par hängslen (är så jobbigt då man har presentkort att göra av med). Jag stötte också ihop med både Oscar OCH Leon på stan vi gjorde direkt upp kulturkalasplaner inför morgondagen.
Jag fick ett jättefint telefonsamtal från systra mi. Hon får mig verkligen på gott humör; ingen har så rå humor som hon! Love ya!
Och slutligen dök Gustav upp för att vara bollplank och middagsgäst. Nu sitter jag och väntar på en film som börjar vid nio och känner mig nöjd med dagen. Riktigt nöjd!
Go vardag!
Melankoli
Det är lätt att rada upp ramsor då man är barn. Svårare att hantera då man är vuxen. Då kärlek blir på allvar.
Det känns som det varit en break up-sommar. Flera par som gått skilda vägar, inget nytt som bildats (vad jag vet, men nu är det ju snart höst och då kommer det nya studenter vi kan tota ihop!). Men något som är väldigt fasinerande med att göra slut är kommentarerna man får av andra.
När jag coh Magnus gjorde slut var jag väldigt överaskad av det faktum att den vanligaste meingen var:
- Slut? Nej, men lilla gumman! Va tråkigt!
Tråkigt? Den känslan som var starkast hos mig då jag blev singel i höstas var lättnad. För om ett förhållande tar slut finns det oftast anledningar till det. Inget faller sönder av sig själv! Det är inte alltid ett break up sker smärtfritt (faktum är att det är nog väldigt sällan smärtan uteblir för någon part), men det behöver inte betyda att det var det rätta beslutet.
Sedan har vi replik nummer två:
- Så synd! Ni som passade så bra ihop!
Hmm. Om man gör slut så betyder det att något inte fungerar; oavsett om det är känslor eller andra praktiska saker? Det betyder att man inte passade ihop. Och javisst, det finns de som blir tillsammans igen (ja, jag har gjort det två gånger i mitt liv), men för att det ska funka på nytt behöver man oftast lära sig att kompromissa och mötas halvvägs. Mognad. Det finns de som egentligen inte passar ihop alls, men som ändå får det att fungera.
Kärlek är inte logiskt; ingenting vi kan trycka in i en mall för att få den att se lite bättre ut. Men kärlek är inte heller lätt. Och varför ett par håller ihop eller går skilda vägar vet bara dem. Det är först i efterhand som vi vet om de beslut vi fattat var rätt eller fel, men då de precis är fattade finns det som har rätt att dömma dig.
Ingen.
Livet är fullt av dörrar som öppnas och stängs; människor som kommer och går. Om det sedan ska vara fyllt av "tråkigt" händelser bestämmer ändast du själv. Låt ingen annan göra den bedömningen åt dig.
God natt!
Dansbandskväll
Igår satte jag mig på pendeln till Kungsbacka för att hälsa på hos Lisa och Andreas. Andreas har ett STORT hus och världens sötaste westi som heter Egon (kallas Egget). Efter att ha fyllt magarna med grillade hamburgare drog vi på förfest till Niklas. Lisa var så söt och hade gått loss på systembolagets utbud av alkoholfria drycker. Så jag fick testa min första alkoholfria öl. Den var mycket bättre än väntat.
Efter förfest drog vi till dansbanan där Lasse Stefans spelade. Det var kul att få dansa igen, men Lindy Hop slår bugg alla gånger! På Lindy Hop festerna är folk nyktra (lättare att föra då), de flesta har tacktkänsla, det är mer fart, folk håller ständigt uppsikt runt sig så man undviker krockar (och om de sker ser man till att de andra paret är okej och ber om ursäkt) och det finns inga blinkande lampor som förblindar dig och gör att du tappar bort din partner. Bättre, helt enkelt!
Idag blev det långfrukost med Lisa och Andreas innan vi tog en liten promenad runt i trädgården och tittade på traktorerna och äppelträden. Shit, vad jag längtar tills jag själv får hus!
Nu har jag packat upp, diskar och bakar för fullt! Det är härligt att vara hemma!
Hemma!
Hemma, hemma, hemma. Hemma!!!
Ja, jag vet inte när jag senast hade sådan hemlängtan. Det är underbart att vara tillbaka.
De sista dagarna på Askö var faktiskt riktigt trevliga och när vi plötsligt började packa kändes det väldigt konstigt. På tre veckor hinner man skaffa rutiner och jag hade inte insett hur förtjust jag blivit i min labbänk...
Akvarierna diskades och packades ner.
Och som sista måltid gjorde vi pizza med allt vi kunde hitta i matväg som var kvar. Och då menar jag verkligen allt! På en pizza hade vi köttbullar, kyckling, champinjoner, pesto, linsgryta, vitlök och bananer. Den vart asgod!
(kvinnan till vänster som ni inte känner igen, det är Angela; ansvarig för projektet)
Men nu; hemma!
Och jag hade bara varit hemma i två timmar innan underbara Staffan dök upp med chokladmuffins och kramar! Han hade till och med lagt i after eight i muffinsen för min skull. Shit vad jag har saknat att prata om vissa saker. Som skrivandet och böcker. Jag var imponerad över att han orkade vara kvar så länge, det fanns liksom ingen hejd på orden.
- Staffan, tycker su om poesi?
- Näe... Inte riktigt min grej.
- Okej, men den här boken är jättebra!
Ikväll bär det faktiskt av till Kungsbacka där jag ska på dansbandskväll! Innan dess ska jag plocka ögonbrynen (hade helt glömt hur vildvuxna de kunde bli...) och måla om naglarna.
Först ska jag bara packa upp. Göra ett försök åtminstonde.
Packning!
Och vi kom på att vi skulle ha dubbel provtagning idag också. Så jag kommer nog vara kvar i labbet till tolv ikväll. Men det är helt okej. Imorgon åker vi hem!
De senaste dagarna har dessutom gått extremt fort då det dykt upp massa annat folk här (bland annat en söt dykare). Jag trivs med lite liv och rörelse runt mig (även om det blivit lite väl trångt i köket).
Men jag längtar hem; oh, vad jag längtar hem!
Har redan bokat in Staffan så han ska möta upp mig med chokladmuffins och kramar när jag kommer hem. Och på fredag blir det dansbandskväll utanför Kungsbacka. Dags att leva livet igen!!!
Pyss!
Frystorken!
Utrustningen här på Askö är... inte dålig... Men oanvänd. Och det är inte alltid man kan hitta någon här som faktiskt vet hur den fungerar. Så när ett prov fastnade i scinten klättrade Anders in bakom och skruvade isär den. Ska kanske nämna att scintar är radioaktiva...
Annars har vår säsong med Ally McBeal tagit slut... Men vi har hittat ett annat sätt att roa oss! Det finns nämligen en frystork i labbet... och Maria var ju tvungen att prvköra den innan hon skulle torka sina filter. Så vi fick frystorkade jordgubbar och vinbär. Fantastiskt!
Så, nu har vi en ny laddningen.
Det ni ser är hallon, blåbär, mango, potatis, äpple, banan och soltorkad tomat. Jag är mest spänd på tomaten!
Tyvärr tar frystorken typ ett dygn, så vi måste vänta tills ikväll innan vi får smaka...
Slänger med utsikten från "tornet" här:
Vackert värre!
