charmkvark

Wohaha!

Analysern är snäll mot mig idag och har jag riktig tur kommer jag hinna analysera alla prover som Per kom med igår (ta i trä).

Över lag så känns det som det är en bra dag. Kan egentligen inte komma på någon bra anledning till varför. Det är mulet och jag är alldeles ensam på labbet och ändå känner jag mig väldigt uppåt. Trots att jag ligger flera timmar efter i sömn...

Har till och med hunnit plugga en del idag och det ska jag gå och fortsätta nu. Jag måste se om vårt företag har gjort en fullvärdig MKB. Där snackar vi om att roa sig kungligt!

Vid halv nio igårkväll fick jag ett telefonsamtal som ledde till att jag en timme senare bafann mig omkringklättrande på en träbåt i Onsala.

Helt oväntat, men mycket, mycket trevligt. Var dock lite trött när jag snubblade in i min egen lägenhet vid halv ett inatt, men sova kan man göra i nästa liv!

Fick idag ringa och avsäga mig min plats på Space station. Insåg att jag inte kommer få mitt liv att gå ihop annars om jag inte jobbar både hela lördag och söndag. Lite synd, men jag kan tyvärr inte göra något annat just nu.

Tiden är packad med analyser och skola. Idag var det skola på förmiddagen, labbande från 14-18:30 och nu ska jag börja plugga. Känns som det var evigheter sedan då jag bara låg i soffan och bara var. Saknar att läsa böcker.

Får ta igen förlorad tid då jag beger mig hemåt nästa helg. Eller nåt.

Under 1,5 timme har jag idag lyssnat på då polis Håkan berättade om hur han hanterade ett fall av djurplågeri i Dals Ed för några år sedan.

Vi fick se skrämmande bilder på nötkreatur som stod i dynga; det fanns inga kala fläckar där de kunde lägga sig ner. Håkan redogjorde för ärendet och gick igenom steg för stag av processen. När de började gräva i skiten hittade de också 21 kadaver i allt gödsel. 21! Hela situationen var fruktansvärd. Helt galet!

Jag kom ihåg varför jag kort tänkte att jag skulle bli polis när jag var yngre. Skrämmande ärende; men oj vad spännande samtidigt!

Nu; plugg!

Har ni sett den dansak filmen "Nynne"? Lite Briget Jones dagbok över det hela...men kanske lite bättre.

I en scen råkar Nynne skicka iväg ett mail till alla hon känner där det står att hon och hennes ex blivit tillsammans igen... av misstag. Det blir självklart pinsamma fåföljder där bl a exet dyker upp med sin nuvarande flcikvän och vill ha en förklaring.

Jag lyckades göra något liknande igår; skicka fel sms till fel person. Inga ex inblandande dock.

Men gårdagens sämsta misstag visade sig sedan vara gårdagens bästa (efter otaligt antal timmar svettandes på labbet).

Sms:et föranledde en två timmar lång promenad i vårregnet där ärligheten fick stå i centrum. Ibland är saker bara lätt.

När jag kom hem kände jag mig lugn. Kontroll igen.

For now...

Jag satt på Fröken Ohlsson och pluggade från tre till sju. Kände mig väldigt duktig och effektiv! Vid klockan sex satte sig två killar vid bordet bredvid. Jag förstod direkt att de var ett par och ett en av dem hade begärt att de skulle ta en paus och den andre var förvirrad.

Självklart tjuvslyssande jag (väldigt diskret ska tilläggas) och jag var tvungen att nagla mig fast i soffan för att inte resa mig upp och krama om dem.

- Jag vet hur det känns.
Ville jag säga.
- Jag vet att det känns och jag lovar; det går över.

Men då de lämnat bordet och jag pluggat klart kunde jag inte låta bli att fundera...

Det går över, jag vet det alltför väl. Men tar sig igenom svåra perioder i en relation; antingen tillsammans, eller genom att gå skiljda vägar. Världen går inte under.

Men finns det en maxgräns för hur många gånger man kan få sitt hjärta krossat? Hur många gånger kan ett självförtroende plockas isär och sättas ihop igen utan att det ger betydande men?

Kan man gråta för mycket tårar?

Magnus sa någon gång att han var förvånad över att jag inte var mer trasig.

Jag brukar säga att erfarenheterna gjort mig starkare och mer säker på mig själv; men just nu känner jag mig skräckslagen inför tanken på ett nytt förhållande. Att börja om, förklara allt jobbigt på nytt och sedan hoppas att det finns något som liknar trygghet.

Tänk om jag låter en fin chans gå mig förbi bara för att jag inte vågar satsa?

Tänk om jag gör det i detta nu?

Jag och Kaka kliver in i Isobaren och där sitter alla Haddocks pojkar/män iklädda kostym; stiligt värre.

Jag vet inte vad det är, men jag blir alldeles fnittrig då jag umgås med killar iklädda skjortor. Det är manligt på något sätt. Och så luktar de ju så gott!

Vi fick bål och minglade sedan runt mellan de finklädda damerna.

Det var en fin sittning. Aldrig tidigare har väl sångerna sjungits så finstämt (om man bortser från när Spexet är med), men skämten var nog minst lika grova (om inte grövre) som vanligt. Trots avsaknaden av sittande killar hade vi ju Anna där liksom.

Plötsligt säger Kaka att hon har ont i huvudet, tar mina nycklar till lägenheten och går hem. Snopet.

Jag blev rätt kluven; stanna eller gå hem?

Jag stannade. Tur det. Annars hade jag missat showen med nakna pojkrumpor och purjolökssmisk! Snacka om att vi skrattade. Jag har också ett vagt minne om att jag slickad bort grädde från Vlads bröst. Ha, ha! Vad hände där liksom?

Efteråt blev det party på rikigt! Jag hade ringt dit Gustav och Céline och då de dök upp åkte humöret upp på topp. Så underbart med vänner man inte behöver dadda!

Vi dansade och dansade och dansade! Vissa mer påklädda än andra. Galet!

Vid ett tog jag sällskap med min galna fransyska och hennes mindre galna franska kompis hem till Olofshöjd.

Det vart en mycket trevlig kväll! Jag ser redan fram emot nästa år (just det pojkar, jag förväntar mig en inbjudan även nästa år!).

Ibland får jag bra idéer (som att dra med Anders på boxning).

Och ibland får jag dåliga idéer (som att låta Anders boxa mot mig).

Anders har lovat mig länge och väl att följa med på box och igår lyckades jag äntligen dra med honom. Jag hade, som morot, lovat att han skulle boxas mot mig. Det kändes som en bra idé just då.

Jag brukar aldrig ha svårt för att boxas mot andra människor, utan peppar dem ständigt till att ta i mer, även om det innebär blåmärken från min sida. Men då jag sa till Anders att ta i lite till flög jag två meter bakåt. Han var aningen för stark för mig och resten av passet fick jag vid flera tillfällen be honom att hålla igen. Måste sett lite roligt ut att då en stor, svart karl boxar skiten ur lilla mig.

Men Anders var däremot imponerad över både kraften i mina slag och min uthållighet. Ja, tränar man fyra gånger i veckan, så ger det ju något (förhoppningsvis).

Efter passet ville Anders att vi skulle stå och ha "tjejsnack" som han och Anna brukar göra. Men jag ville till duschen och hade fem ogjorda övningsuppgifter som låg och väntade på mig hemma, så det fick va. Han får väl ladda upp inför spinningpasset han ska på idag med Anna istället.

Idag kommer Kaka! Längtar, längtar, längtar!

Helt sjukt att jag faktiskt inte träffat en av mina bästa vänner på över ett år. På lördag kväll ska vi gå på Haddocks dammiddag och klädkoden är "finklätt". Kaka tänkte komma i kostym. Awsome!

Ska bara överleva den här dagen först...

Jag älskar vardagar.

På vardagar finns rutiner.
På vardagar kan man få rolig post. Och avier för paket som kommit.
På vardagar är det alltid någon som frågar vad man gjort sedan igår.
På vardagar känns det som lyx att umgås med vänner.


Jag älskar vardagar.

Just denna vardag (dvs idag) har jag fått tillbaka ett manus jag skickat in till lektörstjänst. Jag hade fått så bra respons att när jag skulle förklara det hela för Claes kunde jag inte formulera sammanhängande meningar.

Jag har också fått kläder från postordern (som satt prefekt) och haft besök av Kajsa.

Jag älskar vardagar!

"Upp och ner
Ner och upp
Grisen gal
I granens topp"

Allt är berg-och dalbanan just nu. Labilt. Obalans.

Igår började dagen fantastisk bra med frukost i Hovås; där havet glittrade och solen sken. Jag och Céline sprang i kapp på klipporna.

Sedan gick det bara utför.

Jag fick en smärre utskällning av min lärare, letade efter ett papper jag behövde för att kunna labba (utan att hitta det. Och Professorn är fast i Turkiet), pluggandet gick inge vidare och min ena sko gick sönder (mina favvis-skor).

Det blev lite bättre när Anders bjöd på glass...

Och vid halv åtta drog jag till dansen; gårdagens bästa beslut! Jag satt knappt ner alls under två timmar och efteråt fick jag sällskap av Max hem.

Så jag somnade glad och tillfreds.

Nu är det ner igen. Försov mig (jag vet jag borde verkligen inte sitta framför datorn just nu) och hade fått ett mess från Kaka om att hon kanske inte kan komm i helgen som planerat. Det enda jag hade till frukost var några brödkanter. Jag sköljer ner dem med mycket lapsang.



I allt detta kaoset kom jag och tänka på evig kärlek. Det är coolt att det faktiskt finns folk som hittar en person de kan spendera hela sitt liv med utan att bli galen. Riktigt coolt.

Åh, en sån dag!

Kanske var det gårdagskvällen med ett besök på Senilsex countrypub som bäddade för dagens humör. Jag menar, massa MatNatSexare och annat löst folt... Och så drog jag dit Céline som efter fått i sig en cider gick ner på knä och låtsasfriade till mig också! Ha, ha! Känns som pressen för då väl jag blir friad till på riktigt försvann helt. Tack vännen! Sedan var jag också sjukt snygg igår också (ja, skrytigt jag vet), men fråga de som var där; de var alla imponerade över mina kläder.

Och idag har jag faktiskt pluggat. Och handlat och lagat god mat. Och sedan spenderade jag kvällen med Jossan på Condeco. Underbara Jossan!

Hon möter upp mig i rutig klänning, knallrosa strumpbyxor, ljusgrön kofta och röda converse-skor. Runt hals och handleder har hon plastpärlor i knallrosa, grönt, lila och gult och det röda nagellacket har börjat flagna. Hon är en smällkaramell och bara åsynen av henne gör mig varm i hela kroppen.

Vi pratar. Och skrattar. Mycket. Ingen förstår mig som hon.
Och hon blir alltid så glad så fort jag vänder mig till henne om mina problem; hon älskar problem! (Kanske ska nämna att hon läst till socialpedagog och just nu pluggar till socionom) Vi kan sitta i timmar och analysera och diskutera en viss situation; vrida och vända på den. Och så skrattar vi på nytt.


Underbart.

Det är en sån dag då hela världen är vacker.
Fick just ett sms från min galna fransyska. Hon undrade om jag ville hänga med och äta frukost på stranden imorgon innan skolan. Den galenpannan!

I veckorna längtar jag efter helgen och lugnet.

Under helgerna vill jag bara tillbaka till vardagen och rutinerna.

Igår var jag ensam hela kvällen och såg på "Pianot". Den är så bra; fortfarande!

Sedan hade jag tänkt plugga idag.. men jag hamnade framför tv:n och började på ett nytt stickprojekt.

Var ute och sprang en sväng och hamnade sedan i Mia och Jennys soffa.

Rastlös.

Nu ska jag strax till countrypub. Synd att min kamera inte funkar. Jag kommer vara snyggast där.

Kissy!

På Malins inrådan drog jag till John L's igårkväll för att äta ost- och baconburgare (med våffelpotatis såklart) och quiza lite. Jag var så trött att jag knappt orkade hålla huvudet uppe.

MEN sen kom Claes förbi och han hade under dagen fått ett genombrott i sitt arbete och var som en femåring på julafton som trots alla odds fått den där jättecoola fjärrstyrda rallybilen som stod högst upp på önskalistan.

Om en person har så mycket energi kan man inte vara trött. Energi smittar. Som jäspingar ungefär.


Och idag insåg jag att jag fattar det här med Miljöbalkens lagar och förordningar... Kursen jag läser just nu är helt ärligt sjukt kul! Mycket att göra, men kul.

Imorgon ska jag ha möten både med Mikael, MarUG och GRUNDA. Gud va skönt det ska bli med helg sen.

Pyss!

Lektion mellan 9-15. Jag trodde jag skulle somna. Alla var trötta; ingen visste varför. Kanske är vi inte vana vid solen?

Har massa skola jag borde göra, men jag kan knappt tänka en vettig tanke just nu. Huvudvärk.

Fick ett mess från Malin om att gänget ska till John Ls ikväll. Japp, dit borde jag också gå. Få tänka lite på något annat...

Så tills dess äter jag kakor och dricker te.

Idag är bästa dagen på hela året. Låter det lite väl vågat att säga så? Men så är det. Acceptera.

Varför? För att ikväll luktade det vår. Jag kunde inte ta bussen (trots att det var sent) utan var tvungen att gå från Centralstationen och upp längs med Avenyn eftersom luften var så varm. Det var till och med stjärnklart.


Annars så har mina planer inte riktigt gått som det var tänkt idag...

Jag hade tänkt plugga på skolan, men så dök Céline upp och käkade lunch med mig och sen drog vi ner på stan.

Jag skulle köpa en ny mobiltelefon... Men mobiltelefoner är så trist! Så jag köpte tre böcker istället... (en av dem kommer ingå i min research för nästa skrivprojekt så det är nästan okej ändå)

Därefter tänkte jag sticka till David och plugga där. Men hen var tydligen och lade golv någon annan stans. Så jag hamnade på Fröken Ohlsson där jag faktiskt fick undan en hel del plugg. Favoritpluggcaféet utan tvekan!

Sedan hämtade David upp mig och vi drog hem till honom där han tvingade mig att äta choklad och se på tecknad film. Stackars lilla mig!

Trött som stryk, så dags för sängen.

God natt på er alla!
Kram!

Oh, vilken helg!

Sittning på lördagen som blev fantastisk. Skrev ner några underbara citat som:

Saker som är i rörelse fortsätter att vara i rörelse om inte toastmaster säger emot. Newtons andra festlag! /Hoyt

Det är svårt att ha tre personer i skallen samtidigt som jag är där. /G-astro

Anna (Haddock): Tyckte du kakan var lite...? Neon: Mäktig? Anna (Haddock): Hydrofob. Söndagen avslutade helgen med färdigställandet av ett manus och kakmys med Céline och Marion. Och två parti Citadels. Nej, jag är inte alls beroende. Jag skyller allt på Céline. Och idag är det dans igen! Ja, jag vet att min kurs är slut, men det börjar en ny kurs som bara är tre gånger idag... Och gratis! Så nu sitter jag på kemi och roar mig med planering inför nästa MarUG:s möte och sneglar på mina skolböcker i väntan på att Claes ska labba klart. Har ni märkt att det är vår?

I torsdags var jag på opera: Thais. Mycket bättre än väntat.

Dekoren, den färgglada klädnaden, musiken... Det var faktiskt fint. Däremot måste jag konstatera att jag tycker bättre om musiklaer. anledningenär enkel; det händer lite mer i musikaler... och i lites snabbare tempo.

Sedan var själva historien i Thais likte komisk.
Troende man får för sig att åka in till "staden" för att frälsa Thais, en prästinna som dyrkar Venus och går från karl till karl.
Thais skrattar först åt honom, men går därefter över till den "rätta läran" och följer med mannen till ett kloster.
Efter att han lämnat av Thais på klostret inser han att han är kär i henne.
Ryktet om att Thais är döende får honom att återvända till klostret där han sedan försöker prisa sin kärlek.
Thais däremot är bara uppfylld av Gud. Sedan dör hon.
Slut.

Ha!

Igår hade jag spel-och bakkväll hemma hos mig. Det var den perfekta avslutningen på en sådan vacker fredag. (Fredagssol är alltid mycket härligare än all annan sol).

Vi bakade negerbollar (ja, Alice Bah säger negerbollar, så då är det okej), chocolate chip cookis och sjävklart min citron- och chokladpaj. Och så spelade vi Citadels. Jag kom typ tvåa. Typ.

Ett jättetack till alla ni som kom. Att man kan ha så fina vänner som er!

Pyss!

- Hur är det att vara singel nu då?
- Jo, det är bra.
- Hur länge är det sedan det tog slut mellan dig och Magnus? Ett år va?
- Nej... Fem månader.
- Det känns längre.
- Mm.

Jag älskar det liv jag lever; jag älskar den jag är och det jag gör.

Jag skulle inte kunna tänka mig att vara någon annan stans just nu.

Det är till och med så att min terapft inte skulle kunna vara mer perfekt (även om han antyder att jag kanske inte behöver gå där så ofta numera).

Livet är rätt härligt!

Jag har börjat skriva dikter igen.

Det har jag inte gjort på flera år...


ps. Glöm ej att gå in på www.ordetarditt.blogg.se. Just nu verkar det bara vara min mamma som håller koll på sidan. Ds.

Våren i Småland är fantastisk!

Igår var jag med mamma och minsta systern på cafét i Berga: "Tre århundranden". Det är nog ett av Sveriges mysigaste caféer; kombinerat med en antikhandel och allt ätbart ät hembakat... och billigt!!!
http://www.3arhundraden.se/index.html

Och sedan fick jag ett samtal från min knasiga fransyska. Hon har en vän från Frankrike på besök och de är i detta nu på östkusten och tittar runt. Så ikväll kommer de hit och ska äta middag coh stanna över natten. Det är så sällan jag får besök då jag är hemma hos mina föräldrar och alla de vänner jag i vnaliga fall umgås med här, har i år inte åkt hem till päronen utan befinner sig på annan  ort.

Innan de dyker upp ska jag på 75-årskalas. Farmor bjuder på smörgåstårta och har jag tur är kusinerna där också. Det är så sällan jag träffar dem annars.

Vissa saker är man bara född till att göra.

När det kommmer till min kropp finns det två saker som bara känns naturligt för mig: den första är att dansa (Claes: känn dig fri att argumentara emot) och den andra är att springa.

Igår var jag ute på årets första joggingtur; två varv på slingan med föräldrarnas hund Nero. Under första varvet var det han som drog mig framåt, under andra varvet var han trött och ville hem.

Jag drog ut i morse igen (men denna gång fick Nero bara följa med ett varv) och jag fortsatte resterande av tiden själv. Det var tänkt att det skulle bli fyra varv, men efter tre hade jag fått så mycket skoskav att jag var tvungen att stanna.

För många av er tycks detta med att springa förmodligen helt vrickat, men för mig är det den ultimata känslan av frihet.

Värmen i vaderna då musklerna börjar protestera, andningen som går av sig själv, fötterna rör sig utan att jag behöver tänka. Lugnet inom mig; fåglarnas sång och solens strålar som värmer tankarna.

Den klara lantluften¨, inte alls så tung att andas som i Göteborg.

Det är konstigt att det på de smala skogsvägarna är så mycket lättare att existera.