charmkvark

Vissa saker är man bara född till att göra.

När det kommmer till min kropp finns det två saker som bara känns naturligt för mig: den första är att dansa (Claes: känn dig fri att argumentara emot) och den andra är att springa.

Igår var jag ute på årets första joggingtur; två varv på slingan med föräldrarnas hund Nero. Under första varvet var det han som drog mig framåt, under andra varvet var han trött och ville hem.

Jag drog ut i morse igen (men denna gång fick Nero bara följa med ett varv) och jag fortsatte resterande av tiden själv. Det var tänkt att det skulle bli fyra varv, men efter tre hade jag fått så mycket skoskav att jag var tvungen att stanna.

För många av er tycks detta med att springa förmodligen helt vrickat, men för mig är det den ultimata känslan av frihet.

Värmen i vaderna då musklerna börjar protestera, andningen som går av sig själv, fötterna rör sig utan att jag behöver tänka. Lugnet inom mig; fåglarnas sång och solens strålar som värmer tankarna.

Den klara lantluften¨, inte alls så tung att andas som i Göteborg.

Det är konstigt att det på de smala skogsvägarna är så mycket lättare att existera.