Svarta backar is the best!
Gårdagens citat 1:
Det är så märkligt med Varberg, vilket håll man än åker åt, så kommer man ut!
Gårdagens citat 2 (2 minuter senare):
Varberg är som en kapsel som inte vill att man ska hitta ut!
Vi var på Ungdomens hus i Varberg och tittade på när Svarta backa uppträdde i tävlingen rockkarusellen. Först höll vi på att komma för sent. Hade vi gjort det hade Emil inte levt idag. Vi hann in precis i tid för att jag skulle kunna pussa Magnus lycka till innan de gick upp på scen.
Vilka stjärnor de var. Jag bara log. Han gör mig så stolt.
Efteråt klagade Offer och Magnus på att de inte hade hört trummorna. Det hade varit för kallt i lokalen och Offer hade spelat sönder sitt ena finger...men de fick plåster på såren då deras FÖRSTA FANS kom fram och pratade med dem. Jag bara log.
Nästa vecka spelar de i Åsa. Det får ni inte missa!!!
Håller just nu på och läser Elizabeth George bok "Skriv på! En handbok om skrivandets konst". Jag var skeptisk i början, med tanke på att hon är en deckaförfattare...men det har jag fått äta upp! Hon är så jäkla teknisk att jag blir alldeles knäsvag! Måste nog läsa något av hennes skönlitterära verk också... Hade ingen aning om att det var hon som ligger bakom "Kommisarie Lynley". Värt att kolla upp!
Barfortadans i sanden
Beachgasquehelg. 13 ton sand och sommarkänsla. Wow!
I fredags jobbade jag. I röd t-shirt serverade jag drinkar och gjorde moves till musiken. Bäst var nog ändå då jag och Anton satt på scenen och höll koll på dansgolvet... Och en tanke slog mig: Hur mycket får man hångla på ett dansgolv...egentligen?
Lördagen var ännu roligare då jag faktiskt fick dansa själv. Jag kramade på Nitro och Långben, strök Bosse II över huvudet (han var nyrakad och len som en barnrumpa) och gjorde allt för att undfly Fifis försök att dansa lindy hopp med mig. Jag träffade dessutom både Skepparn, Halvan och Döden med flickvän. Jag tycker om hans flickvän. Förrutom en del plumpa repliker var det på det hela taget en härlig kväll.
Man var på dansgolvet och dansade sig svettig. Sedan gick man upp till baren och drack vatten för att svalka kroppen och för att värma fötterna. Sanden var fruktansvärt kall!
I snöstorm åkte jag hem till min karl, som satt uppe och väntade, och sedan låg vi och pratade till klockan fyra på morgonen.
Söndagen var underbar...
Och igår skrev jag klart den sista omarbetningen på min ungdomsroman. Magnus ska korrekturläsa det hela...sedan är det dags att skicka in et. HÄRLIGT!
Det blev lite sent igår, så jag är lite trött och seg....Men ska på semmelsittnning ikväll. Det är härligt när det händer saker!
Kiss!
I fredags jobbade jag. I röd t-shirt serverade jag drinkar och gjorde moves till musiken. Bäst var nog ändå då jag och Anton satt på scenen och höll koll på dansgolvet... Och en tanke slog mig: Hur mycket får man hångla på ett dansgolv...egentligen?
Lördagen var ännu roligare då jag faktiskt fick dansa själv. Jag kramade på Nitro och Långben, strök Bosse II över huvudet (han var nyrakad och len som en barnrumpa) och gjorde allt för att undfly Fifis försök att dansa lindy hopp med mig. Jag träffade dessutom både Skepparn, Halvan och Döden med flickvän. Jag tycker om hans flickvän. Förrutom en del plumpa repliker var det på det hela taget en härlig kväll.
Man var på dansgolvet och dansade sig svettig. Sedan gick man upp till baren och drack vatten för att svalka kroppen och för att värma fötterna. Sanden var fruktansvärt kall!
I snöstorm åkte jag hem till min karl, som satt uppe och väntade, och sedan låg vi och pratade till klockan fyra på morgonen.
Söndagen var underbar...
Och igår skrev jag klart den sista omarbetningen på min ungdomsroman. Magnus ska korrekturläsa det hela...sedan är det dags att skicka in et. HÄRLIGT!
Det blev lite sent igår, så jag är lite trött och seg....Men ska på semmelsittnning ikväll. Det är härligt när det händer saker!
Kiss!
Träningsnarkomanen kommer och går...
För 2,5 år sedan bodde jag i Uppsala och tränade på gym tre gånger i veckan. Det var självklart för mig att gå på boxningspass och göra sit-ups. Sedan flyttade jag till Göteborg och träningen dog. STENDOG!
Och nu har jag tröttnat. Nu var det dags igen! Så jag har skaffat mig ett träningkort på Friskis&Svettis och idag var jag på gymmet för första gången här i Göteborg. Det var jag och pensionärern! (Ja, klockan var inte så jättemycket)
Och det var underbart! Musiken i bakgunden, musklerna som protsterar och ingen som kräver någonting! Får ta mig dit på fredag igen... *ler snett*
Beach 2009, here I come!
Och nu har jag tröttnat. Nu var det dags igen! Så jag har skaffat mig ett träningkort på Friskis&Svettis och idag var jag på gymmet för första gången här i Göteborg. Det var jag och pensionärern! (Ja, klockan var inte så jättemycket)
Och det var underbart! Musiken i bakgunden, musklerna som protsterar och ingen som kräver någonting! Får ta mig dit på fredag igen... *ler snett*
Beach 2009, here I come!
Nostalgi, syskonrivalitet och könsskillnader
Oj, oj, oj! Jag tänkte idag ta upp tre ämnen för konstaterande och förhoppningsvis vidare diskussion.
1) Jag var på Öland i lördags på 25-årsfest hos en gamal barndomskompis. Trots att vi inte hade träffats på flera år, pratade vi på som om det var förra veckan. (Det första hon frågade mig var hur det gick med min bok... Jag kunde inte låta bli att skratta hur rätt hon har haft om mig)
Vi åt tacos och godisbuffé, drack färgglad bål och gungade i takt till Macarena. Minnen och tankar ifrån förr flödade! Sedan upptäckte jag och min lillasyster vår väns filmhylla. Där rymdes ALLA de barnfilmer vi hade tittat på hemma hos vår dagmamma för något som känns som en evighet sedan. Det var så mycket nostalgi i luften att jag kände mig berusad.
Då stannade jag upp och började tänka. Jag tycker inte själv att jag hade en jättebra uppväxt, men ändå så kan jag bli galet glad över saker som påminner om min barndom. De gjorde bättre barnfilmer då och alla de balader man dansade tryckare till på högstadiet kan fortfarande få fjärillar att kittla mig i magen. Hur kommer det sig att man både kan älska och hata en tid? Eller är det så att jag har hatat denna tid så mycket i mitt liv, att det är dags att se de bitar som faktiskt stod ut som vackra och bra? Märkligt är det...
2) På den här festen var det bara jag och min syrra som var från vår väns barndom. Och på ett sätt var det underbart! Och på ett sätt var det jobbigt... För om jag är med min syster i ett sammanhang (vilket som) är det alltid hon som snor showen. Det är alltid hon som hamnar i centrum och får allas uppmärksamhet. Hon är den som är sötast av oss, har felfri hy och vältränad kropp. Hon säger alltid vad hon tycker och tänker och uppfattas som fräck, men cool. När vi var yngre var jag en tönt och en nobody och hade inget att komma med...men nu är jag någon och blir ändå undanskuffad i hennes närhet. Och det är inte så att hon gör det hela med flit. Det är sån hon är.
Det komiska är att jag hjälper till! Jag skryter om det faktum att hon är bonde och vunnit EM i kostaling. För att jag älskar henne och för att jag verkligen är stolt! Hon är den person jag önskar att jag var... Det enda jag har till min fördel är at jag alltid kommer att vara äldst och tack vare mitt läshuvud tjäna mer pengar än henne...
3) Igår åt jag lunch med mormor och hennes sambo och pratade om min pojkvän. Jag berättade att då jag inte är hos honom äter han mackor till middag. Min mormor såg helt bestört ut! Jag skrattade åt hennes reaktion och tyckte att hon skulle vakna.
- De flesta karlar äter inte ordentlig middag om deras flickvänner eller fruar inte är hemma.
Mormor skulle till att protestera då jag vände mig till hennes sambo:
- Skulle du äta mackor om mormor var borta?
Han skrattade och nickade instämmande mot mig.
Mormor blev tyst och jag fortsatte:
- De flesta männen idag skulle inte laga mat om deras respektive är borta en kväll. De skulle äta mackor. Så är det med min pappa, min pojkvän, min syrras pojkvän och uppenbarligen din sambo.
Senare på kvällen berättade jag detta för mamma, som också skulle försvara karlarna och jag nickade:
- Ja, det stämmer inte på alla, det kan jag hålla med om. Men de är i majoritet!
Visst är det konstigt...? I vårt samhälle som ska vara så jämställt och lika fördelat så finns det fortfarande skillnader mellan könen och jag har sett dem mycket tydligare det senaste halvåret. Och egentligen är det inte karlarnas fel, utan jag tror det handlar om uppväxt och hur samhället ser ut. Vi kvinnor UPPFOSTRAST till att tänka på att det alltid finns mat hemma och att det blir lagad middag på kvällen. Men av männen krävs det inte at de ska behöva tänka på maten. Det gör ju kvinnorna så bra själva. Och kvinnorna tänker inte bara på¨sig själva, utan också på att de någon gång kommer att ha barn att föda. Lagad varm mat. Men innebär detta också att männens något lata beteenden är något som vi bara får leva med, eller är det något som går att arbeta bort? Och VEM är det som ska arbeta bort det?
1) Jag var på Öland i lördags på 25-årsfest hos en gamal barndomskompis. Trots att vi inte hade träffats på flera år, pratade vi på som om det var förra veckan. (Det första hon frågade mig var hur det gick med min bok... Jag kunde inte låta bli att skratta hur rätt hon har haft om mig)
Vi åt tacos och godisbuffé, drack färgglad bål och gungade i takt till Macarena. Minnen och tankar ifrån förr flödade! Sedan upptäckte jag och min lillasyster vår väns filmhylla. Där rymdes ALLA de barnfilmer vi hade tittat på hemma hos vår dagmamma för något som känns som en evighet sedan. Det var så mycket nostalgi i luften att jag kände mig berusad.
Då stannade jag upp och började tänka. Jag tycker inte själv att jag hade en jättebra uppväxt, men ändå så kan jag bli galet glad över saker som påminner om min barndom. De gjorde bättre barnfilmer då och alla de balader man dansade tryckare till på högstadiet kan fortfarande få fjärillar att kittla mig i magen. Hur kommer det sig att man både kan älska och hata en tid? Eller är det så att jag har hatat denna tid så mycket i mitt liv, att det är dags att se de bitar som faktiskt stod ut som vackra och bra? Märkligt är det...
2) På den här festen var det bara jag och min syrra som var från vår väns barndom. Och på ett sätt var det underbart! Och på ett sätt var det jobbigt... För om jag är med min syster i ett sammanhang (vilket som) är det alltid hon som snor showen. Det är alltid hon som hamnar i centrum och får allas uppmärksamhet. Hon är den som är sötast av oss, har felfri hy och vältränad kropp. Hon säger alltid vad hon tycker och tänker och uppfattas som fräck, men cool. När vi var yngre var jag en tönt och en nobody och hade inget att komma med...men nu är jag någon och blir ändå undanskuffad i hennes närhet. Och det är inte så att hon gör det hela med flit. Det är sån hon är.
Det komiska är att jag hjälper till! Jag skryter om det faktum att hon är bonde och vunnit EM i kostaling. För att jag älskar henne och för att jag verkligen är stolt! Hon är den person jag önskar att jag var... Det enda jag har till min fördel är at jag alltid kommer att vara äldst och tack vare mitt läshuvud tjäna mer pengar än henne...
3) Igår åt jag lunch med mormor och hennes sambo och pratade om min pojkvän. Jag berättade att då jag inte är hos honom äter han mackor till middag. Min mormor såg helt bestört ut! Jag skrattade åt hennes reaktion och tyckte att hon skulle vakna.
- De flesta karlar äter inte ordentlig middag om deras flickvänner eller fruar inte är hemma.
Mormor skulle till att protestera då jag vände mig till hennes sambo:
- Skulle du äta mackor om mormor var borta?
Han skrattade och nickade instämmande mot mig.
Mormor blev tyst och jag fortsatte:
- De flesta männen idag skulle inte laga mat om deras respektive är borta en kväll. De skulle äta mackor. Så är det med min pappa, min pojkvän, min syrras pojkvän och uppenbarligen din sambo.
Senare på kvällen berättade jag detta för mamma, som också skulle försvara karlarna och jag nickade:
- Ja, det stämmer inte på alla, det kan jag hålla med om. Men de är i majoritet!
Visst är det konstigt...? I vårt samhälle som ska vara så jämställt och lika fördelat så finns det fortfarande skillnader mellan könen och jag har sett dem mycket tydligare det senaste halvåret. Och egentligen är det inte karlarnas fel, utan jag tror det handlar om uppväxt och hur samhället ser ut. Vi kvinnor UPPFOSTRAST till att tänka på att det alltid finns mat hemma och att det blir lagad middag på kvällen. Men av männen krävs det inte at de ska behöva tänka på maten. Det gör ju kvinnorna så bra själva. Och kvinnorna tänker inte bara på¨sig själva, utan också på att de någon gång kommer att ha barn att föda. Lagad varm mat. Men innebär detta också att männens något lata beteenden är något som vi bara får leva med, eller är det något som går att arbeta bort? Och VEM är det som ska arbeta bort det?
