charmkvark

Jag och Kaka kliver in i Isobaren och där sitter alla Haddocks pojkar/män iklädda kostym; stiligt värre.

Jag vet inte vad det är, men jag blir alldeles fnittrig då jag umgås med killar iklädda skjortor. Det är manligt på något sätt. Och så luktar de ju så gott!

Vi fick bål och minglade sedan runt mellan de finklädda damerna.

Det var en fin sittning. Aldrig tidigare har väl sångerna sjungits så finstämt (om man bortser från när Spexet är med), men skämten var nog minst lika grova (om inte grövre) som vanligt. Trots avsaknaden av sittande killar hade vi ju Anna där liksom.

Plötsligt säger Kaka att hon har ont i huvudet, tar mina nycklar till lägenheten och går hem. Snopet.

Jag blev rätt kluven; stanna eller gå hem?

Jag stannade. Tur det. Annars hade jag missat showen med nakna pojkrumpor och purjolökssmisk! Snacka om att vi skrattade. Jag har också ett vagt minne om att jag slickad bort grädde från Vlads bröst. Ha, ha! Vad hände där liksom?

Efteråt blev det party på rikigt! Jag hade ringt dit Gustav och Céline och då de dök upp åkte humöret upp på topp. Så underbart med vänner man inte behöver dadda!

Vi dansade och dansade och dansade! Vissa mer påklädda än andra. Galet!

Vid ett tog jag sällskap med min galna fransyska och hennes mindre galna franska kompis hem till Olofshöjd.

Det vart en mycket trevlig kväll! Jag ser redan fram emot nästa år (just det pojkar, jag förväntar mig en inbjudan även nästa år!).