charmkvark

Helgen i Uppsala var skön. Svenne och Nilla skämde bort mig något otroligt och jag har ätit massa god mat och bara myst. Blev introducerad till gethårdost och är sålld! Tillsammans på en nybakad baguett med svartvinbärsmarmelad var det himmelskt!

Trots att helgen var mysig var det först igår jag märkte någon skillnad. Igår var första dagen på drygt tre veckor då jag kände att jag hade kontroll över mitt liv! När jag gick hem från ÄG-kem:s filmkväll kom jag på mig själv med att le. Det var en rätt tillfredställande känsla!

Men nu är jag inte lika glad längre. Jag har inte kunnat sova ordentligt på tre veckor... Och min kropp pallar snart inte mer! Inatt vaknade jag vid fyra. Minns inte av vad, men jag låg vaken ett bra tag innan jag lyckades somna om. Jag finner inte ro till att sova. Min säng har plötsligt blivit obekväm, kuddarna för mjuka, täcket för varmt och mina tankar för klara. Inatt kände jag också av tomrummet. Jag pressade min kudde mot magen för att känna mig närmre något, men det hjälpte inte. Van Canto sjöng i mitt huvud och under huden vandrade myrorna i takt till musiken.

Min terapeft säger att jag är inne i en sorgeperiod. Och som vanligt blir jag alltid lämnad ensam med min sorg. Personer runt omkring mig verkar alltid tro att jag klarar sorg bättre än andra.

Gnällig? Kanske lite, men jag anser att jag får vara det just nu. Ett tag till...
Tack Svenne för samtalet i lördags natt. Det känns bra att veta att DU finns!