charmkvark

Jag var duktig igårkväll och la mig vid halv elva. Jag var till och med trött och tänkte att "gud va bra, nu kan jag komma upp tidigt imorgon bitti och komma igång med både pluggandet och mina anlyser".

Men när jag väl låg i sängen började jag fundera på vad jag ska ta mig för till helgen, då tentan är över och jag kan göra vad jag vill.

Jag borde städa...
Och det var länge sedan jag bakade sist. Jag borde baka lite kakor...
Åh, va länge sedan det var jag sydde sist. Jag borde verkligen sy mig ett par jeans!

Klarvaken. Jag kunde inte tänka på något annat än att jag skulle sy. Så jag gick upp, slet fram ett gammalt mönster och började skissa upp hurdana mina nya jenas ska se ut. Jag kände mig rent euforisk!

Och när jag väl gjort det jag kunde göra igårkväll (med tanke på att tyget inte är tvättat och jag saknar jeanstråd) gick jag och lade mig igen. Det tog långt tid innan jag somnade.


Idag har jag varit död. Jag har inte kunnat varken tänka eller prata ordentligt. Jag kunde köra analyserna, men jag vet inte om det gått in så mycket plugg i mitt huvud.

Varför är det alltid då man måste plugga som mest som kreativiteten hoppar på en bakifrån och brottar ner en på marken? När jag skulle plugga till en omtenta i marinbiologi (mitt första år i Göteborg) började jag skriva på en ny roman. Jag blev plötsligt så himla inspirerad!

Av stressen?

Är inte det konstigt? Då man verkligen inte har tid (alls!); då kommer de bästa idéerna.

Men det är ju snart helg i vilket fall. Så nu gäller det bara att härda ut och inte tänka på mina nya jenas jag kommer kunna ha på mig efter helgen.

Kram!