charmkvark

Tre små ord. Var och ett för sig är de inte speciellt märkvärdiga, men tillsammans kan de göra skillnad.

Det kan vara en lättnad då man väl uttalat dem, eller så kan det vara det mest skrämmande på jorden!

Jag tycker om att säga att jag älskar andra. Jag har sagt det till några vänner. Ibland har det kommit helt spontant och ibland är det något jag gått och kännt länge att jag måste få ur mig.

Jag hade tänkt säga det till tre pojkvänner. Dock blev det bara två. Den tredje gjorde slut samma dag som jag hade tänkt uttala orden. Han förstod inte varför jag blev så ledsen. Han kommer aldrig att förstå.

Den jag säger det till mest är Maja (minsta systern). Då jag är hemma hos mina föräldrar säger jag det varje kväll då jag nattar henne.
"God natt, dröm sött och kom ihåg att jag älskar dig."
Det finns nog ingen som betyder mer för mig.

Sedan finns det tillfällen då man är så uppfylld av denna känsla; av dessa tre små ord, så man inte kan säga dem.

Jag minns en kväll i Småland. Det var sommar och fest. Nanne Grönwall var på scen. Vi hade fuldansat oss varma. Till och med då det började duggregna struntade vi i våra jackor som låg i en hög vid kravallstaketet.
Men så började Nanne sjunga på "Det vackraste".
Jag greppade honom om midjan, såg in i hans ögon och sjöng för honom, Magnus. Hela låten sjöng jag. Vi släppte inte varandra blicken. Och jag kände det. Hela jag ville säga det till honom. Men det var för stort just då. Jag kunde inte uttala orden.

Efteråt har vi pratat om vi båda ville säga det just då. Men ibland tar känslorna över och ord blir onödiga.
Ibland bara vet man.