charmkvark

För såhär är det: jag har världens bästa pojkvän. Not kidding!

Idag åkte jag buss hem från jobbet. Bussen var lite sen, jag hade värsta mensvärken (sådär: fråga-inte-hur-jag-mår-för-då-får-du-en-käftsmäll-ont). Jag vet att när jag kommer hem så ska jag bara slänga in mina grejer, hämta Stumpan och sedan sätta mig på spårisen till vetrinären. Kanske hinner äta en macka om jag har tur. Stående med ytterkläderna på.

Jag skickar några sms till min pojkvän som är lite onödigt irriterande. Vi missförstår varandra. Lite mäh, fatta då!

Och så kommer jag hem, vet att jag inte får vila och ta det lugnt än. Vet att det inte blir något kvällsmys...

Och hemma i min lägenhet står Anders och fixar mat. Till mig! Han har letat reda på köttfärsås i frysen och hittat överbliven spagetti i kylen och står nu och värmer allt till en matlåda jag kan äta på spårvagnen på väg in till stan. Han till och med delade spagettin så den gick och äta med sked. Med SKED! (Okej, det där sista var min idé... Men det var HAN som ställde sig och delade maten så tålmodigt.)

Och vad gör jag i allt det här?

Börjar lipa såklart!

SÅ fin är han. Sedan fick jag med mig både mat och katt och stack. Maten var nog det godaste jag ätit den här veckan och vetrinären berömde mig över att Stumpan var så lugn och fin. Hon kunde sagt att Stumpan var ful som styk och borde avlivas. Det hade inte spelat någon roll. Inte när jag har en sån fin pojkvän.

Hell, jag borde gifta mig med honom någon dag!