charmkvark

Enda sedan i våras har jag gått och väntat på det där som ska lösa sig.

Får jag bara min examen, så löser det sig.

Fixar jag bara ett jobb, så löser det sig.

Hittar jag bara en lägenhet, så löser det sig.

Och för någon vecka kom jag på mig själv med att undra: VAD är det som ska lösa sig? Visst underlättar ett jobb livet. Och en lägenhet behövs. Men varför jagar jag lyckan som om den endast kan uppträda i framtiden?

Lyckan finns ju här. Nu.

I kramarna av en syster.

I god mat.

I skratt med goda vänner.

I två katter som sover på varandra.

I att skicka manus till förlag.

I sol.

I regn.

I orden ”Jag älskar dig”.

Lycka är nu.

Jag har slutat springa.