charmkvark

I väntrummet försökte Stumpan bryta sig ut ur buren. Inne på läkarens rum vägrade hon komma ut. Jag och vetrinären fick bända henne loss från burens innanmäte och då HAR JU INTE ENS BUREN NÅGOT INNANMÄTE.

Men ut kom hon och blev undersökt. Fällde hår som som om hon var ett lövträd om hösten.

Men efter ett tag blev hon riktigt tillfreds, lade sig på bänken, rullade runt och undersökte alla vrår.

Domen: urinvägsinfektion. Hon blev medecinerad och jag har ytterligare kapslar som jag ska hämta ut på apoteket imorgon.

Men när vi stod där, hon och jag i vetrinärens rum och hon rullade runt på mage mellan mina händer. Då fylldes jag med sådan glädje. Tillfredställelse och lycka.

Märkligt att vetrinärbesök kan få en att inse hur rätt man är i livet ibland...