Ompiga jag

Jag är "ompig" som Kajsa skulle ha sagt. Det är en omskrivelse av yngklig, riktigt yngklig.

Blir lätt så då man är sjuk; hjärnan full av slem och halsen tom på röst. Känner mig tjock också. Och sugen på glass...

Men jag skriver! Jag fick idag hem kommentarerna från Elisabet, så jag korrekturläser manuset en sista gång. Trots seghet i kroppen känns tankarna klara.


Men det hade varit mysigt med någon som ville koka te till mig... och tvinga i mig choklad...

Igår dök Love upp med en stor påse kanelbullar då han hörde att jag var dålig. Fint med vänner ibland!

Om allt går som det är tänkt ska jag på bio ikväll. "I rymden finns inga känslor". Hoppas bara hostan håller sig i schack. Pinsamt värre annars...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0