Inget känns på riktigt längre

Det är bara dimridåer.
Och bröstsmärtor.

Jag träffade Kajsa idag för första gången på typ en månad. Det var jätteskönt att få vara i hennes sfär igen. Känns bra att jag lyckats kravla mig upp så pass mycket att jag börjar få ordning på saker.

Vänner som kommer in i mitt liv igen.
Träning (satsar på 6 pass den här veckan).
Och missarna som ger varje dag lite mer mening.

Sovdags här på Motgången. Ska bara däcka barnen.

Natt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0