charmkvark

Ha, ha! Jag tror jag är expert på att skapa ett helt kuddkrig av en fjäder. Som tur är måste jag då också reda ut allt med människor runt omkring mig, så krigen är väldigt kortlivade. Lucky me!

Annars har jag tänkt en del på det där med ödet senaste tiden.

Jag vill inte tro på att det är någon annan än jag som styr mitt eget liv; att lycka och framgång är något jag kämpar mig fram till, inte något som redan är planerat.

Men, jag har insett att man ibland förlikar sig på ödet då man själv känner att man inte har kontroll över situationen. Frasen:
"Om det är tänkt att det ska hända, så händer det"
kanske låter bekant?
Eller ännu hellre att man lägger till:
"Det var nog inte meningen att det skulle bli så"
då det gått dåligt för någon i ett sammanhang (och då gärna när det är större saker som typ jobbansökan eller kärleksfrågor).

Jag vill inte tro på ödet; jag vill tro på min egen förmåga. Men jag förstår bekvämligheten i att bara luta sig tillbaka och chansa på att någon högra makt fixar livet åt en.

Jag har en del vänner (läs manliga vänner) som älskar frasen:
"Det löser sig!"
Det komiska är att de har rätt...oftast. Men jag anser ständigt att JAG måste lösa mina egna problem. Jag kan inte sitta stilla och vänta på att rätt person dyker upp på rätt plats. Jag jobbar inte så.

Och visst löser det siga alltid. Sedan om lösningen är till det positiva eller negativa förtäljer inte historien. Oavsett tänker jag inte sitta här och chansa; finns det en möjlighet till en mindre besvärlig utgång kommer jag att ta den, om jag så får slå mig blodig på kuppen!