charmkvark

Jag är en person som är för jämställdhet. Ja, det är jag verkligen... Lika löner för lika arbete och ingen diksriminering!

Men jag har upptäckt att jag i vissa sammanhang kan ljuga för mig själv. I flera månader har jag och min karl diskuterat om vem av oss som är bäst på att baka. Det började på mormors årliga pepparkaksbak och Magnus små ord om att han lyckads bättre än mig gjorde mig jättefrustrerad. Bättre?! Än MIG!??!! Jag tänkte att han bara skröt och retades...Men det stannade inte här. Efter det var det hans kardemummkaka, hans kladdkaka och nu senast var det hans scouns. Och det var då, när han ställde fram scounsen framför mig som jag var tvungen att sinse fakta. Han är bättre än mig på att baka.

Så varför har jag nu inte kunnat förlika mig med denna tanken tidigare?Och jag har två argument.

ETT. Jag tycker personligen att jag är bra på att baka och jag tycker det är kul. Kladdkaka, choklad chip cookies och kanelbullar är mina ess. Och att inse att någon är bättre än mig på punkten baka...ja, det tar emot. Jag vill vara lite bäst.

TVÅ. Jag har en bild av mig själv som en rikig ur-mamma. En sån som bakar och lagar massa mat och är rent ut sagt skitduktig på det.

Så här har ni alltså mitt dilemma. Jag vill inte att Magnus ska vara bättre än mig på att baka för det är en tjej-göra. Och det är så jäkla fånigt. Så nu måste jag bräcka honom med att vara svinduktig på någon kill-grej...men...det är jag inte. Möjligtvis om word, excel och power point kan räknas till killkunskaper...men annars är jag körd. Gör det mig mindre jämställd? Och betyder detta att Magnus är MER jämställd än mig?

Skämmes ta mig faan!