Jag är upplyst!
Om jag gått och börjat tro på Gud? Näe...men nästan!
Jag har ikväll varit på en snabbkurs i kommunikation på kåren. Kursen skulle ta ca en och en halv timme....Efter fyra timmar fick vi förflytta oss till ett fik, så folk kunde få lite mat i sig. Det var länge sedan jag var med om något så utvecklande och upplyftande. Kursen hölls av Mikael Esselius, som är gammal MatNatSexare (ja, vi kan faktikst bli någonting!). Den handlade om hur vi kommuniserar och hur vi gör våra val och bygger vår framtid genom att infria eller inte infria våra drömmar. Det är svårt att förklara en upplevelse som påverkat mig såhär starkt, så jag tänkte jag skulle berätta om en övning vi gjorde. Det var tänkt att vi skulle lära oss att få fram en positiv känsla och sedan kunna spara den och ta fram den, så fort vi behöver vara lite extra glada.
Vi satt på stolar, med fötterna i golvet och blundade. Mikael bad oss sedan tänka på ett lyckligt minne. Jag tänkte på ett speciellt tillfälle då Magnus hade sagt att han älskade. Egentligen var det inte så speciellt, mer än att jag bara inte förväntade mig det just då. Lycka. Sedan skulle vi, till det minnet, lägga ett minne där vi klarade av någonting första gången. En känsla av att ha lyckats. Jag tänkte på modevisningen på folkhögskolan. Adrenalinkicken av alla applåderna. Och ovanpå detta skulle vi lägga ett tredje minne. Känslan av att skratta. Ett minne då något var rikigt roligt. Jag såg (och hörde Jossan), medan Helena lade huvudet på sned och viskade att jag var en stjärna. Det var vi tre, de bästa av bästa, i sömnadssalen och glädjen var total.
När vi sedan skulle öppna ögonen var jag uppfylld av sådan glädjekänsla att jag satt och småfnissade. Jag kunde inte slute le. Jag insåg hur mycket underbart jag har åstakommit och hur mycket underbara personer som finns i min omgivning.
En fantastisk känsla...
Jag har ikväll varit på en snabbkurs i kommunikation på kåren. Kursen skulle ta ca en och en halv timme....Efter fyra timmar fick vi förflytta oss till ett fik, så folk kunde få lite mat i sig. Det var länge sedan jag var med om något så utvecklande och upplyftande. Kursen hölls av Mikael Esselius, som är gammal MatNatSexare (ja, vi kan faktikst bli någonting!). Den handlade om hur vi kommuniserar och hur vi gör våra val och bygger vår framtid genom att infria eller inte infria våra drömmar. Det är svårt att förklara en upplevelse som påverkat mig såhär starkt, så jag tänkte jag skulle berätta om en övning vi gjorde. Det var tänkt att vi skulle lära oss att få fram en positiv känsla och sedan kunna spara den och ta fram den, så fort vi behöver vara lite extra glada.
Vi satt på stolar, med fötterna i golvet och blundade. Mikael bad oss sedan tänka på ett lyckligt minne. Jag tänkte på ett speciellt tillfälle då Magnus hade sagt att han älskade. Egentligen var det inte så speciellt, mer än att jag bara inte förväntade mig det just då. Lycka. Sedan skulle vi, till det minnet, lägga ett minne där vi klarade av någonting första gången. En känsla av att ha lyckats. Jag tänkte på modevisningen på folkhögskolan. Adrenalinkicken av alla applåderna. Och ovanpå detta skulle vi lägga ett tredje minne. Känslan av att skratta. Ett minne då något var rikigt roligt. Jag såg (och hörde Jossan), medan Helena lade huvudet på sned och viskade att jag var en stjärna. Det var vi tre, de bästa av bästa, i sömnadssalen och glädjen var total.
När vi sedan skulle öppna ögonen var jag uppfylld av sådan glädjekänsla att jag satt och småfnissade. Jag kunde inte slute le. Jag insåg hur mycket underbart jag har åstakommit och hur mycket underbara personer som finns i min omgivning.
En fantastisk känsla...
Kommentarer
Trackback
