Sex and the city

Jag hade en rikigt tjejkväll med Matilda i tisdags och gick på den tjejigaste av alla tjejfilmer som går på bio just nu. och jag skiter i vad alla kritiker tycker. Denna filmen gjorde mig rikigt, rikigt glad!!!

Jag kunde dock inte låta bli att fundera över varför den där tjejgängsgrejen bara funkar på tv. I dagens samhälle finns det aldrig tid eller möjlighet att träffas på det sättet som tejerna gör i filmen...men sedan kom jag på att jag faktiskt känner till ett sånt gäng:

Min pojkvän och hans kompisar!

De är en grupp om tio karlar som träffas varje måndag, på samma fik, vid samma tid och helt enkelt snackar. Det skvallaras inte lika mycket bland tio pojkar, som bland fyra tjejer, det pratas mest tv-spel. Och i detta gäng finns det killar som har laster precis som tjejrna i "Sex and the city". Kanske inte högklackade skor, men tatueringar, HM-kläder och motsträviga frisyrer. Och precis som i filmen finns det de som tycker om att vara i ett förhållande för att det är trevligt och andra som verkligen längtar efter den rikigta kärleken.

Och även om jag kan klarar mig utan tv-spelssnacket, så avundas jag dessa grabbar. Oavsätt vad som händer i deras liv, har de alltid tryggheten i denna måndagsträff och möjligheten att "lätt sitt hjärta" om veckans bravader eller dippar...oavsett om det är en ny tatuerinng eller om man lyckades fylla en spy-hink till tvålitersstrecket på Hultan.

En vänskap som jag, och säkert många andra tjejer än mig, är lite avundsjuk på. Jag kan gå och se "Sex and the city" och drömma mig bort...men dessa pojkar, lever filmen i verkligheten...

Pyss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0