Min personliga coatch

Ja, idag har jag haft mitt första möte med min coatch. Och vi tyckte nog båda att det var ett bra möte. Jag satt och grinade nästan konstant i två timmar...först för att jag var stolt och lycklig...sen för att vi började prata om lite otrevlga minnen. Jag fick ut massor! Och han fick ut så mycket att han undrade om jag ville fortsätta ha honom som coatch de närmsta två åren...gratis!

Jag tog tacksamt emot tjänsen. Att prata om mig själv lite då och då kan jag behöva. Jag tror också att han ser en möjlighet att reklamföra sig själv... Inte mig emot. Jag gör gärna det!

Det känns som jag fått lite ny energi också och ska ge mig katten på att lyckas med mina skrivardrömmar. Det ska bli mer än drömmar. Jag kommer att ge ut böcker. Punkt! Nej...UTROPTECKEN!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0