Du är en del av mig...allt med dig känns så naturligt...
Helgen blev helt underbar!
Fredagens tåg och bussåkande var dock lite tråkigt för pojknarna. Jag försökte plugga medan Magnus drog mig i tröärmen och pratade om att jag var TRÅKIG!
Men väl hemma vart vi erbjudna smörgåstårta och julmust!
Lördagen var en fri dag. Jag tog med mig pojken in till stan och vandrade runt i affärer... Insåga inte hur jag kunde shoppa där som yngre. Det finns ju ingenting!
Sedan kände jag mig gammal när jag insåg att de byggt om på BÅDA mina favoritcafeér. Men vi fick oss en fika och en lång promenad i Stadsparken. Såg den lilla sjön...har inte varit där sedan i nian...
Och väl hemma åkte vi (tro det eller ej) på aktion på PRO. Lite småmysigt och pitoreskt. Vi småfnissade åt den lilla kören av gamlingar och då man firade en av gummorna som fyllde 90. De aktionerade ut brödlimpor för 100 kr (!) och hembroderade dukar för 50 kr (!). Galet! Sedan gick vi en långpromenad i skogen. Hand i hand snubblade vi fram på rötter och blöta höstlöv. När vi väl kom hem var det becksvart. Och klockan var inte ens fyra!
Söndag.
Ett snabbt besök på kyrkogården och farfars gravsten. Den var fin.
Och årligt pepparkaksbak hos mormor. Det blev inte så mycket mjölkrig, men det vart trevligt ändå. Magnus bakade och skröt om att han var bättre än mig. Vid sidan om stod syrran och log medan hon mumlade:
-Ja, du Magnus, nu är du ute på djupt vatten.
Och dagen i sig var trevlig. Men det som gjorde mig alldeles varm var att det kändes som det var första gången min familj såg Magnus på rikigt. De såg vad jag föll för. *ler snett* Det värmde.
På tåget hem vart jag alldles lycklig i själen. Och det var jobbigt att behöva åka hem och sova ensam. Jag saknade en del av mig.
Fredagens tåg och bussåkande var dock lite tråkigt för pojknarna. Jag försökte plugga medan Magnus drog mig i tröärmen och pratade om att jag var TRÅKIG!
Men väl hemma vart vi erbjudna smörgåstårta och julmust!
Lördagen var en fri dag. Jag tog med mig pojken in till stan och vandrade runt i affärer... Insåga inte hur jag kunde shoppa där som yngre. Det finns ju ingenting!
Sedan kände jag mig gammal när jag insåg att de byggt om på BÅDA mina favoritcafeér. Men vi fick oss en fika och en lång promenad i Stadsparken. Såg den lilla sjön...har inte varit där sedan i nian...
Och väl hemma åkte vi (tro det eller ej) på aktion på PRO. Lite småmysigt och pitoreskt. Vi småfnissade åt den lilla kören av gamlingar och då man firade en av gummorna som fyllde 90. De aktionerade ut brödlimpor för 100 kr (!) och hembroderade dukar för 50 kr (!). Galet! Sedan gick vi en långpromenad i skogen. Hand i hand snubblade vi fram på rötter och blöta höstlöv. När vi väl kom hem var det becksvart. Och klockan var inte ens fyra!
Söndag.
Ett snabbt besök på kyrkogården och farfars gravsten. Den var fin.
Och årligt pepparkaksbak hos mormor. Det blev inte så mycket mjölkrig, men det vart trevligt ändå. Magnus bakade och skröt om att han var bättre än mig. Vid sidan om stod syrran och log medan hon mumlade:
-Ja, du Magnus, nu är du ute på djupt vatten.
Och dagen i sig var trevlig. Men det som gjorde mig alldeles varm var att det kändes som det var första gången min familj såg Magnus på rikigt. De såg vad jag föll för. *ler snett* Det värmde.
På tåget hem vart jag alldles lycklig i själen. Och det var jobbigt att behöva åka hem och sova ensam. Jag saknade en del av mig.
Kommentarer
Trackback
