Villa, volvo, vovve... why?
För bara ett år sedan hade jag drömmar om en familj; ett bröllop med mig i vitt (inte kyrkligt, mer som en stor 20-talsfest) och springande barnafötter mot trägolv.
Nu vet jag inte längre. Ju mer andra i min omgivning blir seriösa, skaffar sig partners, förlovar sig och skaffar barn, desto mer tveksam blir jag. Jag trodde det var vad jag också ville. Nu är jag inte säker längre...
Kanske är det så att jag är färgad av att jag är singel. Det är lättare att förneka då man inte har någon att dela drömmar med. Men tänk om det inte är så?
Nu när jag tänker på framtid och drömmar ser jag fortfarande huset vid havet; med pianotoner och ett stort bibliotek. Men nu är jag ensam, ingen partner, inga barn. Kanske en katt eller två, men that's it. Och så mitt skivande förstås. Mina framtidstankar är fulla av skrivande; böcker jag vill ge ut, priser jag vill vinna, mässor jag vill åka på, förebilden jag vill vara. De drömmarna känns så nära att jag kan känna deras andetag mot min kind. DET är min framtid.
Någon sa för lite sen att jag har problem med att lita på folk. Jag tro att han har rätt. Det blir så då man blivit bränd många gånger. Och jag har frågat mig tidigare om man kan bli bränd för många gånger... Det handlar inte om att jag inte tror att jag kan bli förälskad igen, eller kan hitta någon som kan falla för mig; snarare att jag tvivlar på att det finns någon som kan göra mig lycklig. Lyckligast är jag i skrivandets rus. Vissa dagar är det det som håller mig flytande.
Magnus visste alltid att om jag var tvungen att välja skulle jag välja skrivandet framför honom. Han hade valt mig framför allt. Gör det honom storsint eller mig viljestark?
Jag tror inte att jag bryr mig egentligen. För oavsett hur många gång mitt självförtroende blivit knäckt, så har mina drömmar alltid varit lika levande. Och ju sämre jag mår numera, desto mer bestämd blir jag att lyckas. För det är så, jag ska få min första bok antagen innan jag fyller 26. Ni får planera in ett releasparty i vår.
Det är det som håller mig flytande...
PS. Jättegrattis till Svenne och Nilla som förlovade sig i tisdags! Ni förtjänar verkligen varandra. Älskar er båda! DS.
...weak...
Så jag preppar mig med varm choklad (yes, de hade det i kaffemskinen. Och det är riktigt god sådan!).
Sedan ska jag hem och dö någon timme. Är anmäld till sittning ikväll, men vi får se...
Åhhhh förkyld!
Idag rinner näsan och halsen känns tjock, men det är rätt skönt. Nu kan jag äntligen börja kurera mig själv. Jag har laddat upp med grönt te och honung här på kemi. Och i eftermiddag ska jag köpa ingefära också. Inget tränande på några dagar, med bara att jag inte ätit godis på en vecka får mig att känna mig rätt duktig ändå!
Nu ska det sökas artiklar!
Kram!
Lite bättre är det allt
Igår var fruktansvärd... Jag var så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.... Så jag gick hem efter lunch, landade i sängen och sov tills Gustav ringde och undrade om jag kunde komma och öppna (han stod utanför min dörr). Då var klockan fyra. Ups!
Efter middag med honom tittade jag på "The butterfly effect" och gick sedan och lade mig. Somnade utan problem.
Idag kom jag upp i tid och har mått rätt bra faktiskt. Kännt mig mycket piggare än på länge och jag har faktiskt fått klart min poster tills jag ska till Strömstad nästa vecka. Galet bra!
Planerat att dra och spinna i eftermiddag och sedan ville tydligen Lisa mysa lite med mig. Mys är bra skit!
Kanske ska läsa en artikel innan jag drar härifrån...?
Zkumgasque och glädjebesked
Strax efter nio vandrade vi bort till gasquen där skummet flödade och allt blav väldigt, väldigt blött. Vi dansade, vi drunkande och vi skrattade. Skum kan vara väldigt kul... tills man får det i ögonen. Då svider det så förjordat.
Iakttagelse: tappar man en människa i skummet kommer de upp som en skumtomte
Kände mig ändå inte på topp. Börjar fundera på om jag fått en mindre släng av torgskräck. Verkar inte funka så bra band massa folk numera.
Då klockan slog tolv vandrade jag hem, blöt och kall. Hemma duschade jag (vet inte när jag senast njöt så mycket av en dusch senast), kröp i min pyjamas och satte mig med en kopp te framför filmen "Pans labyrint". Otroligt vacker!
Idag har jag lagat kålpudding och pratat med Eisabet Norin. Hon hade bara gott att säga om mitt manus och lät alldeles lyrisk! Känns så skönt att en person som själv jobbat på förlag tror på mig!
Ikväll ska jag tydligen spela tv-spel och äta bullar. Men min hand gör lite ont... Så jag tror jag håller mig till bullarna!
Kram!
PS. Vill du läsa mer om mitt skrivande rekomenderar jag att du går till www.ordetarditt.blogg.se DS.
Tungviktaren
Jag har än så länge inte drabbats av åldersnoja. Och tycker fortfarande inte att det finns någon anledning till det hela. Men... nu har jag insett att min kropp börjar bli lite äldre. Jag kan inte längre äta vad som utan att det lämnar spår. Jag har förnekat det en tid... Men i onsdags morse provade jag mina svarta tajt-tajta jeans som jag inte haft på hela sommaren. Jag kunde knäppa dem, men såg faan inte klok ut!
Så, skärpning! Sedan dess har jag fått in tre träningspass och hållt mig borta från sötsaker! I fredags följde jag med Anders, Malin och Anna på spinning. Jag minns spinning som tråkigt... och att jag hade lite panik över att mina fötter satt fast. Men det var riktigt kul! Så jag ska nog börja spinna lite mer framöver. Få bort de extra kilona på magen (ja, varför lägger de sig alltid där?!) och komma i jeansen igen.
Återkommer med resultatet!
Nu ska det läsas lite.
Kram!
Oh. My. God.
Jag var först en timme på kemi och jobbade. Effektivt faktiskt!
Sedan promenerade jag till Botan för att lyssna på Anders (från Askös) ex-jobbspresentation. På vägen dit (rättare sagt vid Chamlers hållplats) gick jag förbi en av Magnus kompisar. Först var jag inte säker eftersom han hade gigantiska spegelglasögon och det var HELT fel plats att se honom på, men nu är jag säker. Typ 99 %.
Jag har funderat en del över det senaste tiden. Snart, mycket snart borde jag stöta ihop med Magnus. Och hur sjuttan kommer jag/han/vi reagera på det...?
Jag kom till Botan, lyssnade på Anders, hjälpte Maria lite med makrot och var sedan tillbaka på kemi för att äta lunch på Iso.
Efter lunch drog jag och Anders (Ekan) ner på stan för att köpa skjortor till honom och hämta ut mina nya glasögon. Jag hade riktigt trevligt. Är inte riktigt van vid den dryga sidan han lockar fram i mig... men det är ju också en erfarenhet. På vägen hem började jag få huvudvärk...
Vid sex mötte jag upp Lisa vid Vasa och vi gick till Café Garbo och åt middag. Återigen trevligt. Precis innan vi skulle gå hade vi en diskussion om vad killar kunde göra för man skulle känna sig lite extra uppskattade. Hon pratade om sin nuvarande kille och jag om Magnus (om hur han i precis i början av vårt förhållande, då vi höll hand, kunde krama till lite extra; som om han var rädd att jag skulle försvinna). Jag reste mig för att gå till toaletten och på väg till toaletten, vem står vid kassan om inte Magnus.
Han ser mig sekunden efter att jag sett honom, Våre blickar möttes och hans leend försvann. Bokstavligen! Utplånades från hans ansikte. Sekunden efter vände vi båda bort blickarna och jag fortsatte till toaletten. Surrealistiskt.
När jag kom ut från toaletten visade sig att Magnus (och hans två vänner som jag aldrig sett tidigare) satt sig vid bordet bredvid mig och Lisa. Shit. Lisa gick på toaletten och jag klädde på mig ytterkläderna och skickade ett sms.
Det var så skönt att få komma ut i kvällsluften. Allt kändes bara märkligt. Och tragiskt. Mest tragiskt. Han skulle kunna varit min bästa vän vid det här laget. Det blev inte så..
Vi drog vidare till Liseberg där The Baseballs uppträdde. Shit vilket drag! De fick publiken att både dansa och sjunga OCH sätta sig ner på marken för deras skull. Kajsa som kommit dit trots feber kunde ändå inte låta bli att hoppa som en tok. De gjorde en helt fantastisk version av "Torn". Hoppas den nya skivan kommer snart!
Efter konserten drog jag till Studs en sväng där jag kramade på folk och krävde massage av Anders. Kände mig tom, trött, upprymd och förvirrad. Huvudvärk.
Var extremt skönt att lägga huvudet på kudden då jag kom hem. Jag tycker om min kudde.
I helgen händer det egentligen massa saker. men det enda jag vill är vara hemma och läsa. Får se om Kajsa ändå lyckas dra med mig ut ur lägenheten. Om hon nu blir frisk...
Pyss!
Min lillasyster är sötast!
Jag gör allt annat än jag bode på kemi idag dvs pratar med folk på msn, kollar nätet och lyssnar på musik. Ibland sneglar jag på en artikel.
Pratade med minsta systern (snart 11 år) på msn och hon sa att hon längtade till 17-20 september. Den helgen ska familjen komma och hälsa på mig, så jag frågade om det var därför. Svaret:
"På fredagen kommer vi till dig.
På lördagen är det Ola och Ingelas kalas.
På söndag är det val.
Och på måndag fyller jag år!"
She IS funny!
Och domen lyder...
Jag var hos läkaren igår. Ganglion konstaterade han. Fick remiss till ortopeden. Great... Kan ta upp till tre veckor innan jag får komma dit...
Det är jobbigt att inte kunna använda högerhanden som jag vill. Jag är så sjukt skrivsugen, men tvingar nu mina vänner att underhålla mig så jag inte sitter och skriver på min fritid. Märklig psykologi...
Har lagt ner boxningen tillfälligt... Håller tummarna för att jag inte behöver göra det med Lindy hop:en...
Blä, är ordet jag letar efter.
Hösten här; låt oss summera sommaren
I alla fall; sommaren är slut och ajg tänkte sammanfatta den!
Sommarens:
-Resa: Skottland
-Låt(ar): "Fireflies" med Owl city och "Soulsiser" med Train.
-Bok: "Boktjuven" av Markus Zusak
-Biofilm: "Inception"
-Artistframträdande: Martin Stenmark på Liseberg
-Köp: De nya glasögonen (även om jag inte fått dem, men det är alltid trevligt att kunna se)
-Skolresa: Askö tre veckor
Antal lästa böcker: 10
Antal kort tagna: Massor!
Antal personer som försvunnit ur mitt liv: 1,5 (är inte säker på om person nummer två tänker återvända...)
Antal gånger jag besökt Jossan i Stockholm: Tre
Antal besök i Småland: Två
Antal missade konserter: En. Pink. *snyft*
Glömt något?
Kan väl säga att jag på det hela taget är väldigt nöjd med min sommar. På nyår visste jag att 2010 skulle bli ett bra år. Våren var fin, sommaren har varit fantastisk och jag tänkte toppa den med en underbar höst!
Varma kramar!
KLAR!!!
Efteråt pumpade adrenalinet i kroppen. Jag kunde inte sluta le!!!
Så jag ringde Mia och Jenny och bokade in en helkväll med dem (det måste ju firas!) och därefter gav jag mig ut och sprang. Solen sken (trots moln), ingen smärta i mina knäveck... och jag kunde inte sluta le.
Jag tittar mig i spegeln och finner mig vacken; ögon som strålar. Jag är så jäkla stolt över mig själv.
Näe, fira som sagt. Jag har laddat upp med massa film, hoppas bara att de är på. De ska bjuda på lasagne... Nice!
Pyss på er alla!
Weird...
Det är så konstigt. Jag borde inte vara okej.
Jag borde vara en blöt pöl av tårar. Och med tanke på att jag bara sovit fyra timmar inatt borde jag ligga sovande i en blöt pöl.
Men det enda jag känner är...lättnad. Ordning i kaoset!Inte det minsta trött. Måste gå på ardrenalin eller nåt...
Jag hade två möten med Mikael idag. Under det första pratade vi bara psykologi... så vi var tvugna att slänga in ett till några timmar senare då jag faktiskt fick en chans att prata skrivandet. Upplyftande!
Jag var hos optikern också och lyckades fixa både en remiss till en ögonläkare och nya glasögon. Dyra glasögon... Shopping är alltid farligt då jag inte är på topp...
Tänkte avsluta dagen på Lindy hop klubben.
Och imorgon ska det skrivas!
Pyss!
Ett krossat hjärta och fyra timmars sömn
Livet känns inte alls miserabelt. Det... känns ganska fantastiskt.
Är inte det konstigt...
100 år från nu
Enjoy!
Jag är vaken men blundar ändå
Är under ytan tills kroppen blir blå
Dina löften håller sanningen varm i hjärtat som brann
Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Fan va ska jag ta mig till
För jag vet att 100 år från nu
Så kommer det alltid vara du
När jag blundar
Vi skulle resa, jag boka biljett
Till alla ställen som man borde ha sett
Jag köpte drömmen om ett vackrare liv
När du låg bredvid
Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Fan va ska jag ta mig till
För jag vet att 100 år från nu
Så kommer det alltid vara du
När jag blundar
Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Nästan alltid där jag vill
Jag blundar
Och håller andan lite till
Tiden stannar
Nästan alltid där jag vill
Och jag vet att 100 år från nu
Så kommer det alltid vara du
När jag blundar
Jag blundar
/Martin Stenmark
35 japaner är några japaner för mycket
I tisdags och onsdags spenderade jag dagarna på Wallenbergs centrum tillsammans med ett gäng marinkemister och 35 japaner (bara herrar såklart). Melissa fixade in mig på deras konferans med seminareier om våra miljöproblem då det fanns extra platser i lunchrestaurangen. Och vad lärde jag mig av det då?
Japaner + engelska = ingen bra kombo
(jättejobbigt att förstå fem ord då en liten japan föreläser i 30 minuter)
Japanerna tyckte dessutom om att fotografera. HELA TIDEN! Vem som än hade seminarium for det blixtar över rummet.
Och de är rätt... traditionella. Vid en av luncherna försökte en av japanerna få mig att hålla med honom att kvinnan skulle ha middagen stående på bordet då mannen kom hem... Ja, just det.
Men nu har japanerna åkt hem och jag är tillbaka på kemi och jobar på den poster jag ska presentera på Nordic Marine Science Conferance i september. Idag har dock både power point och excel bestämt sig för att inte samarbeta med mig. Great.
Men ikväll blir det Martin Stenmark på Liseberg. Det är mys!
Fortsätt bara andas...
Getingstucken
Planer
Bokmässan. I år ska ingen eller inget stoppa mig då det kommer till seminarierna. Har bara hunnit kolla igenom torsdagens schema än så länge och har redan hitat tre seminarier jag skulle vilja gå på. Vad sägs om detta liksom:
Mörker och ljus för unga
Cannie Möller har en dragning åt det mörka, men i nya boken M som i Mara slår hon an en ljusare ton. På ett skrivarläger där 15-åriga Mara befinner sig mot sin vilja inträffar mirakler: hon möter en person hon aldrig glömmer, genom skrivandet förstår hon varför hon är just Mara. Cannie Möller debuterade som författare 1983 och har skrivit en lång rad böcker för tonåringar och vuxna. Per Nilsson tror att vi, i något avseende, aldrig blir äldre än 17 år. Mer och mer tänker han sina böcker som brev, att han för ett samtal om viktiga saker: livet och döden, hopp och framtidstro, kärleken. Senast i I det här trädet, skriven tillsammans med Katarina Kieri. Två erfarna ungdomsboksförfattare möts i ett samtal om ungdomsböcker och författarskap. Moderator: Tomas Tengby, journalist.
Arrangör: Bonnier Carlsen och Rabén & Sjögren
Medverkande: Cannie Möller, Per Nilsson, Tomas Tengby
Programtyp: Seminarium
Seminariekort erfordras.
Cannie Möller OCH Per Nillson på samma scen! I'm in heaven!
Ärlighet, undanhållande av fakta och vita lögner
Men denna veckan har jag insett att det finns flera olika typer av ärlighet och att det inte alltid är så lätt att veta var gränserna går för vad som är ärlighet och vad som är lögn.
Till och börja med har jag har insett att man kan vara för ärlig. Låt oss kalla det "brutal ärlighet". Då man är brutalt ärlig säger man saker utan att tänka sig för det minsta om den andra personen i fråga skulle kunna ta illa upp eller på annat sätt reagera stark. En del personer har detta drag som en del av deras personlighet, de flesta är inte ens medvetna om det.
Den brutala ärligheten kan till och med ta steget längre då det blir "elak ärlighet". Nyttjar man elak ärlighet säger man saker som man själv uppfattar som sanningar och som man VET den andra personen i fråga tar illa upp av. Helt onödigt enligt mig!
Sedan har jag också funderat på om det där då man inte ljuger, men inte berättar hela sanningen. Jag kan absolut säga att jag berättar olika mycket för folk i min omgivning; vänner, familj, släktingar. Man väljer alltid det som man vet att den andra personen skulle uppskatta mer; de sanningar som man vet kommer att spela roll för den andra. Men hur mycket är det okej att hålla undan? Självklart beror detta på vilken relation man har till personen i fråga. I en kärleksrelation måste man vara lite mer ärlig gentemot den andra, även då det kommer till sanningar som den andra partnern inte kommer att uppskatta.
Vad vill jag då säga om det hela...? Jag tror min slutsats är att ärlighet är viktigt, viktigast till och med. Men man ska bruka ärlighet med ansvar. Och tänka på att man är mest ärlig gentemot de personer som betyder mest. För är man inte ärlig mot de man verkligen håller kär kommer det slå tillbaka mot en förr eller senare.
RePe är igång!
I måndags kväll drog jag och dansade. Max var där! Lycka!
Han sken verkligen upp då han fick syn på mig.
- Någon har slarvat med dansen i sommar...
- Jag har ju inte ens varit i Göteborg!
Så vi dansade tre danser, fikade lite och pratade sommaren som var, dansade tre danser till, dansade lite med andra och avslutade med ytterligare tre danser innan vi sedan promenerade hem. Så jäkla skönt att få ta ut svängarna igen!!!
Annars har RePe dragit igång på riktigt. Jag trivs verkligen med att sitta på kemi om dagarna och pula med data och att få hänga med de nya studentern på kvällarna.
Igår var det spårvagnstur ut till Saltholmen där vi lekte lekar innan vi drog till Haddoks pub på Isobaren. Väldigt trevligt! Tror jag lärde känna flest studeneter i toakön. Hittade flera marinare OCH till och emd en marinkemist; hör och häpna!
Lite kul att de nya blir chockade över att jag pluggat så "länge" och är så mycket äldre än dem. Ja, jag ser ju inte ut att vara 25 direkt. Kändes helt galet då man började prata mninnen och insåg att vissa saker hände för sådär fyra år sedan. Galet!
Idag blir det ingen RePe dock, tänkte dra och träna istället. Core blir det ikväll. Nu ska magmusklerna jobba!
Vikingasittning!
Och den inleddes med vikingasittning igår. Självklart var jag där. Vem var inte där?!
Våra fina toastmasters; Grizsly och Tjalle
Men de flesta var överens; jag hade bäst klädsel!
Fick lite fina citat också:
Ibland missar man då man ska missa...och då träffar man!
/Skagen då G-astro och jag skulle boxas och G-astro faktiskt råkade slå till mig på riktigt
Senilsex... de sprider sig lika snabbt som en könssjukdom!
/Neon
Och idag är det måndag igen och jag har lekt med data på kemi och skrivit ut sådär 30 (!) artiklar föt mitt mastersarbete. Lite att läsa framöver.
Sedan har de nya studenterna börjat; de är osäkra, små och tysta. I love it! Känns plötsligt som jag presterat så himla mycket.
Insåg att jag börjat på mitt femte år nu. Mitt sista år.
Därefter är det bara allt annat som väntar; jobb, hus vid havet, ge ut lite böcker och om jag har tid över finna mig själv en karl.
Tills dess är det mestararbete som gäller. Inte så illa ändå!
