Ord är överflödigt...

Ja, vi har sovit
Sotis lyckades också hitta på en ny lek där han skvätte sand från kattlådan, upp på badkaret så det klingade härligt. Jag förklarade snabbt för honom att det inte var okej. Men annars sköter de sig bra.
Men, ja just det. Vi skulle sova. Så, jag gick och la mig... Och ungarna flyttade sin kull-verksamhet upp i sängen, på min mage. Men de tröttnade rätt snart och lade sig tillrätta vid mina ben; två små ihoprullade ulltussar. Där sov de sedan nästan hela natten. När jag vaknade i morse hade de förflyttat sig till soffan där de, återigen, låg mer på varandra.
Nu har vi ätit frukost och jag ska ta tag i dagens skolarbete. Much to do, much to do...
Möt min nya familj
Först har vi Maja aka Stumpan. Hon är svanslös och äldst i syskonskaran (vilket märks då hon ständigt knuffar undan lillebror). Maja är nyfiken på allt och ingenting är roligt mer än fem minuter. Därefter är det välbekant och hon måste hitta nya vrår att utforska.

Sedan har vi lillebror Sotis. Han är lite mer försiktig. Men då Staffan (som var på besök då katterna anlände) kliade honom på magen, välte han i soffan och somnade.

Nu ligger de båda och sover; Sotis i soffan och Stumpan i min säng. Ingen av dem fattade att bädden jag fixat faktiskt var till dem... Suck. Men de har ätit och använt lådan så jag är stolt som en tupp!!
Åhå! Livet är härligt!
Och ibland finns det faktiskt bra dagar.
- Gör det ont!? Det ska det! Fortsätt kämpa!
Det var bara jag och instruktören Maria. Allt annat slutade spela roll.
Dagen avslutades med middag med Anders på Plaka som han sedan konstaterade var bra. Visste jag väl!
I morse vaknade jag innan väckerklockan ringde. Har redan hunnit med att både äta frukost, klä mig, diska, städa toaletten, plocka undan över lag och betalat lite räkningar. Jag ska alldeles strax sticka hemmifrån för att köpa kattgrejer.
Japp, ni hörde rätt. Om ni missat det så kommer min lilla familj utökas från en individ till tre. Det känns underbart! Jag återkommer säkert senare ikväll med bilder.
Så, nu ska det shoppas!
Kram!
"Temat som vi ständigt kommer tillbaka till verkar vara att du ständigt anpassar dig efter andra"
Repeat, repeat, repeat.
Delete, delete, delete.
Tror ni man kan skriva "expert på att bli grundlurad" på sitt CV? Önskar det hade varit en bra egenskap...
Planer
Ibland går de åt skogen...
Ibland
Ibland finns det plats.
Ibland finns det skratt.
Ibland glöms annat bort.
*skratt*
Alltid nåt
Livet går i cirklar
upprepar sig
samma besvikelse i slutet
alltid omstart från botten
Bara en skillnad denna gången:
Inga tårar
Vet inte vilket som är värst;
om jag glömt hur man gör
eller gråtit min kvot
Ny tid till nästa vecka.
Hans ord innan jag gick.
Det var bra att du kom.
Det är dags att börja gräva
att rikningen var uppåt
att jag snart lyckat hitta pusselbitarna igen
Men riktningen var inte uppåt
utan bortåt
Bort från alla utsträckta händer
Bort
Igen
Falllängden blir kort
när man redan befinner sig på botten
Dags att börja gräva
Gräva graven
Jord under mina naglar
stenar som rispar min hud
Smärta är tacksamt
bedövar
Har gått förbi bedrövad
utan att passera gå
Slår undan alla andras spelpjäser
De är dimridåer
Glider mellan mina fingrar
faller till marken
Krossas, krossas, krossas
Det är dags att börja gräva
Bokmässan
Kram!
Finns fina vänner också för den delen...
Därefter tog vi en långpromenad i solskenet, hamnade på ett café med havsutsikt och drack te. Kvällen avslutades hemma hos Lisa där vi lagade sallad. Vi bara pratade, pratade, pratade. Kändes skönt att få öppna upp sig lite för någon. Lisa är bra!
Vi gillar olika!
Omvärlden har under de senaste månaderna bara gjort mig besviken både då det kommer till kärlek, vänskap och nu också landet Sverige. Inte blir det bättre då hösten gör sitt intåg och allt bara är kallt och rått.
Vad hände med ärligheten? Tron på ödmjukhet och gemenskap? Vad hände med kärleken...
Jag är glad att jag har bokmässan att se fram emot, annars hade denna veckan varit så mycket tyngre.
Jag och min handledare har också kommit överens om ett datum då jag ska lämna in det första utkastet på mitt arbete. Tre veckor tills dess. Dags att börja jobba på allvar.
Annars dricker jag mycket te och försöker tända så mycket ljus som jag kan. Lindy hop:en värmer.
*kramar*
Ps. Tycker om Bokhoras kampanj. Kolla in på www.bokhora.se Ds.
Skrämmande
Men då jag stod och skulle plocka på mig valsedlar blev jag smått chockad över hur många som stod med Sverigedemokraternas valblanketter i händerna. Vart är vårt land på väg egentligen?
Konferansrapport
Vi gick på intressant seminarier, tittade på intressanta posters (bl a min!), åt massa god mat, var ute på utflykter (inte jag) och slappade i bubbelpolen (inte jag).
Näe, det var just det... Jag har varit så sjuk, så sjuk. Rinnande näsa, rosslig hlas och röst som kommit och gått. Så jag har fått hoppa över att bada och vara ute på Kosterhavet med färja (i spöregn). Men jag är nöjd. Jättenöjd!
Det fanns nog bara en sak som var väldigt...märklig. Vi bodde på ett aslyxigt hotell, åt jättegod mat (bara deras te-hörna kändes som en halv te-butik) MEN de hade stora problem med att laga vegetarisk mat eller mat till de som hade "ätstörningar". Då vi andra fick grillade kammusslor med rotfruktspure till förrätt, fick vegetarianerna sallad... från lunchbuffen. Och en tjej som inte tål laktos fick ingen sås till sin varmrätt. Det var tydligen för svårt att fixa laktosfri sås. Like sky kanske? Och sen kom det roligaste. Vad tror ni de serverade som varmrätt på de stora konferansmiddagn igår? Till 290 marinare av alla dess slag. Torsk! Det var nästan så att vi ville kuppa och vägra äta maten... Men det var inte de som anordnade konferansen som beställt maten... och ja, vi ville ju inte ställa till det för dem. Men komiskt, det var det.
Nu är jag hemma, min lägenhet ser ut som ett bombnedslag och min förkylning har idag varit mycket bättre (eller mycket mindre...Hmm...)!
Så ikväll tog jag mig iväg till min lindy hop-kurs. Och gissa vad!? Mr Twelve is back! Gud va glad jag var att se honom där! (ja, de andra killarna i fortsättningskursen är inte så snygga... så det är ju bra att jag fått något att titta på igen). Och ännu roligare blev det då det visade sig att han också bor på Olofshöjd. Great! Ny sällskapskompis dessutom. Kan nog bli en trevlig höst. Ha, ha!
Nu ska jag städa. Imorgon kommer familjen och i helgen ska det festas!
Kramar!
Vi drar!
Jag inser att förutsättningarna kunde varit bättre utan förkylning (rinnande näsa, ingen röst och hosta som river) och mensvärk (aj, aj magen), men man kan inte få allt. Det ska bli kul!
Och jag är riktigt nöjd med min poster dessutom!
Höres och synes när jag kommer hem igen!
Bye!
Första gången...
Under sitt liv har man många första gången.
Första gången man går.
Första gången man skrattar.
Första gången man pratar.
Första gången man cyklar.
Första gången man simmar.
Första gången man blir kysst.
Första gången man har sex.
Jag upplevde en ny första gång igår. Första gången jag läste mitt manus och inte tänkte orden som mina. Berättelsen hade blivit sin egen. Den är nu klar för utgivning.
Hade jag inte varit sjuk hade adrenalinet tingat mig ut på en lång löparrunda. Men sjuk som sagt...
Jag ville dela hela upplevelsen med någon. Men jag har ingen person i mitt liv som är "min person" just nu. Så jag satt med mobilen i handen och gick igenom hela telefonboken. Jag funderade på att skicka sms. Jag funderade på att ringa. Men det var för stort. Jag behövde prata med någon på riktigt.
Så jag tog en promenad och hamnade utanför Isobaren (där det hade varit sittning ikväll). Och vem hittar jag där om inte Linda. Så jag berättade för henne; och hon reagerade på helt rätt sätt. Blev alldeles glad och studdsig. Jag gillar Linda.
Jag gillar mycket i livet. Just nu är det nog mest glass. Ha, ha! Lugnar min hals...
Lunch snart kanske?
Och jag kunde inte heller somna om...
Så jag satte på en kopp te, tände lite ljus och tänkte se en film. Klockan var halv sex på morgonen. Men då visade det sig att min DVD slutat funka. Eller ja, den funkar, den bara surrar extremt högt när den gör det.
Så det blev ingen film. Det blev någon såpa...
Halsen svider, hostan river och orken har åkt på semester. Har tagit en dusch nu för att låtsas att jag är en människa... och ska snart gå och handla. Honungen är slut. Och jag behöver glass.
*vinkar från den mögliga soffan fylld med näsdukar*
I rymden finns inga känslor
Ikväll har jag varit ute med tre glada kemister (Linda, Martina och Amir). Vi började först på café "Vanilj" där det blev massa prat och skratt.
Och sedan gick vi på bio. "I rymden finns inga känslor". En av de bästa svenska filmerna på länge! Fantastiskt rolig och fin. Härligt att det är lite nya skådisar också.
Och när jag sedan promenerat hem sjönk jag ner i soffan och läste lite. Fulländad kväll!
Idag mindes jag vem jag är...
Martina påminde mig om hur mycket jag tycker om att ta plats.
Amir påminde mig om hur mycket jag tycker om att skratta (gärna så man inte kan andas och får magknip).
Linda påminde mig om hur mycket jag tycker om att prata böcker.
Jag hade glömt hur mycket jag tycker om att vara jag...
Ompiga jag
Blir lätt så då man är sjuk; hjärnan full av slem och halsen tom på röst. Känner mig tjock också. Och sugen på glass...
Men jag skriver! Jag fick idag hem kommentarerna från Elisabet, så jag korrekturläser manuset en sista gång. Trots seghet i kroppen känns tankarna klara.
Men det hade varit mysigt med någon som ville koka te till mig... och tvinga i mig choklad...
Igår dök Love upp med en stor påse kanelbullar då han hörde att jag var dålig. Fint med vänner ibland!
Om allt går som det är tänkt ska jag på bio ikväll. "I rymden finns inga känslor". Hoppas bara hostan håller sig i schack. Pinsamt värre annars...